me em sa B gen RE ST RNE AED Re Sas
mäktigaste förespråkare.
De fäcta, på hvilka kommunismen bygger sin
polemik, äro ovederläggliga. - Det alltför stora
afståndet mellan olika folkklasser är oförnekligt.
De skriande missljuden af fattig och rik, pro-
letär, och besuten, på en jord, -hvilken, liksom
verlds-alltet, .syne3 vara beräknad på att fråm-
bringa en majestätisk harmoni, äro oförnekliga.
Den af kommunismen uppdragna. skildringen
af ett hjertlöst samhälle; som kallar sig för ci-
viliseradt, men är grundadt på grym- egoism,
är ovederlägglig. Slutsatsen. af begreppen en-
skild egendom och fri täflan är allas krig emot
alla; Det förra, härledt från den fria -person-
dighetsprincipen, kan icke vederlägga förebråel-
sen, att det småningom antagit . alla enväldets
kännemärken. Det.sednare visar oss samhälls-
lifvet under formen af en kappridning, i hvil-
ken den som störtar nedtrampas af den: som
kommer efter..bonom. - Den starka -vedervilja
vi hysa för salla traditionella eller medfödda
företräden i sällskapslifvet, alla privilegier och
skorporatior.s-rättigheter, är oafvislig. Det är
ovedersägligt, att allting i handel och vandel
endast har ett skenbart värde, som uppkommer
-derigenom, att den ene är den andres fiende
och att några draga nytta af den förlägenhet,
hvari många befinna sig. Det-ligger obestrid-
ligen en himmelskriande orättvisa deruti, att
kapitalisten i alla företag har försprång fram-
för den, som ingenting :eger, oaktadt all den-
nes flit, bildning och skicklighet. Det är en
ovederlägglig beräkning, att Tyskland, för den
monarkiska principens upprätthållande, utgifver
millioner åt mer än 300 furstar; prinsar och
prinsessor, oberäknadt kronornas öfriga digni-
tärer och innehafvarne af andliga prebenden:
summer, som stå i den mest skärande motsats
till fattigdomen i Schlesien, östra och vestra
Preussen, Böhmen , och öfverallt, der de bun-
grande inbyggarne utsträcka sina händer mot
oss. Det är ovederläggligt, att England lider
af industriell öfverproduktion och. alla fabriks-
eländets följder, endast på det att en rik ari-
stokrati, som för jordarrendenas skull håller
brödet i högt pris, må kunna resa genom Ita-
lien i lysande karavaner, eller förslösa sina in-
komster i Paris. E
Vi hafva sett, att S:t Simonisterna bjödo till
att lösa dessa motsägelser. Kommunisterna ef-
terträdde dem. Kommunisterna hafva uppta-
git en teori, som redan under franska revolu-
tionen var nära att sättas i verksamhet; men
år 4797 var Frankrike trött vid de nya försö-
ken till sambällets bättre inrättande och guil-
lotinerade Baboeuf, en tvetydig man; hvilken
kommunisterna ej gerna vilja hafva ansedd för
sin profet. Omöjligheten att utan armå för-
klara krig mot samhället, sådant det är, har!
sedermera förmått kommunismen till att söka .
en vänlig öfverenskommelse; men under alla
former, den antagit, har den sagt till sambäl-!
det: du ser, att din grundval är rutten! Antin-
gen med ens eller genom öfvergångsbildningar,
antingen nu eller om hundra år, måste en ny l!
samhällsbyggnad uppföras. Vi anse alla men-
niskor lika berättigade till-alla .lifvets fröjder
och förmåner! Vi erkänna ett förvärf, en egen-
dom, men endast en allmän, på hvilken hvar
och en har anspråk, en egendom, som går il
arf, icke till enskilde, utan till generationer!
Den egendom, enskilde nu besitta, skall icke
frånröivas dem för att utdelas åt andra, utan
omsmältas och inledas i det allmänna: bästas
ström! Ingen skall lida brist, ingen vara be-
kymrad för äktenskap och -barnauppfostran:
Staten, det allmänna, tryggar den enskildes !
existens, så länge han. efter sin förmåga arbe-
tar för det hela. — Sedan har kommunismen
gålt längre och gjort en åskådligare tafla af sin ,
L
L
l
stat. Denna stat är ej mer någon : stst, utan
samhället konstitueradt. Hvars och ens behof
skulle snart vara kända, man skulle veta, huru
mycket kläder och föda ett visst folk, en viss
provins, ett visst distrikt eller. kommunistisk I
ort, eller ett visst antal qvadratmils bebyggare :
kunde behöfva. Ingen öfverproduktion skulle i
tvinga den då af-kaffade handelsklassen till att .
söka betäckning i hvad den säljer för hvad dens
icke säljer. Ingen granne skulle, till följe af.
den fria täflans priåcip, söka öfverflygla vårj!s
anspråkslösa flit. En gemensam förvaltning !
skulle ordna behofven och det billigaste sättet
att uppfylla dem.- Penningen skulle: askaffas :
och bopandet af ett dödt nominalvärde .deri-;
genom förhindras; ty allt hvad: man förut en-)
dast för penningar hade kunvat få, skullei dett
sg
I
d
S
t
E
f
t
Å
4
s
1
I
I
kommunistiska. samhället tillhöra hvar och en
enskild, emedan det tilihörde-alla. - Regerings-
konsten skulle således ej vara någonting annat
än en bokföring i stort öfver vårt arbete
och de derför undfångna medel till lifvets up-
pehälle. Brott skulle blifva sällsyntare, då tjuf-
nad endäst vore tagandet af lifsmedel, för hvilka
man ej kunde visa sig hafva förrättat något:
motsvarande arbete 0. s. v.
Det är ingen brist på slående vederläggnvin-
gar af en sådan inbillningsstats möjlighet. Mad:
har erg de olika klimatens inflytande,
som gör oss beroende af andra länders produk-
ter, olikheterna mellan folken, menniskans li-
delsefulia och djuriskt våldsamma natur. När
republiker, -hvilande på den fullkomliga politi-!
ska jemnlikhetens grund, hafva den största svå-!
righet att upprätthålla sig, huru skulle då sam-!
hällen kunna bibehålla sig i harmonisk ordning, -