inNUUalRKTU UCH DenS UnUuCIfdlarc, Ulanl vat tU. regelburden samhällsform, införd af konungen, : med den skilnad blott i begge rikena, att i! Danmark hade förläningarne, som konungen ut: delade, icke förut blifvit med våld tagna från små ursprungliga ägare, utan hade af ålder va-. rit kronbjord. Danmark befann sig imedlertid :; i alltför nära förhållanden och alltför talrika invecklipgar med Tyskland; för att kunna undgå omedelbar inverkan från sistnämnda land; och det nordiska konungadömets förläningar fingo till följd häraf småningom en mera fullständig likhet, än Eöglands, med vasallförhållandet på Europas fasta land. Sålunda lät Waldemar II — för öfrigt en ibland de utmärktaste konungar, som Danmark ägt — af tyskal ingifvelser hänföra sig att skifta sitt rike i stora förläningar mellan sina söner, och lade härigenom grunden till de inbördes strider, hvilka sedermera bärjade riket. Bland dessa län varl Södra Jutland det ansenligaste, det öfverläts åt! Waldemars son Abel, hvilken dermed :antog: titel af Hertig i Södra Jutland. Hans jefter-l trädare, beslägtade med de tyska Grefvarne af! Holstein och flera tyska furstebus, lika medl Hanseförbundet angelägna att försvaga Danmarks makt, började med deras biträden en strid emot Danmark, hvilken sedan fortsattes i hbalftangat årbundrade, hade till ändamål att göra sig oberoende af danska kronan, och siutadesmed ett nära fullkomligt underkufvande af konungamakten. Detta danskal hertigliga hus utslockhade på svärdssidan år 4375 och grefvarne af Holstein gjorde nu, på grund af sin slägtskap med detsamma, anspråk. på att bekomma hertigdömet såsom ett scarf för sig, eburu det ii sjelfva verket aldrig hade varit afsöndradt från danska kronan. Drottning Margaretha var vid den: tiden helt och hållet sysselkatt med krigen i Sverige och Norrige samt Kalmare Union, och för att under dessa stora planer äga fred på sina rikens södra gräns, öfverlät hon åt GerHard VI, grefve af Holstein, större. delen af Södra Jutland såsom län. Nu började denna del att kallas Slesvig, samt styras i syftning att utsträcka tyska väldet, till trots af den danska befolkningens rättigheter och danska kronans efteråt fler-; faldigt upprepade försök att lägga detta län o-! medeibart tillbaka under sitt välde. Vid sam-!4 ma tid infördes äfven tyska språket; såsom det officiella, i Slesvig, och den tyske hertigen ut-l!1 nämde en mängd undervasaller och embets-lt män, allesammans tyskar. Hertigdömets : dan-: 4 j ; ska adel utarmades småningom; eller drog sig tillbaka till det öfriga Danmark och efterträddes af tyskar, från hvilka nästan alla de nuvarande adliga slägterna i Slesvig härstamma. Den högre! civilisation, som länge utmärkte Tyskland framt för Danmark, så väl som -handelsförbindelserna ! mellan Slesvig och det norra Tysklands storajs sjöstäder och den ständiga inflyttningen af ty-l1 ska handtverkare och köpmän, bidrogo äfven ! till utbredandet i Siesvig af tyska språket;men : kraftigast af alit medverkade reformationen till Slesvigs förtyskande. : Anländande -från Tyskland, blef den nya trosförbättringen förkunnad !! i Slesvig af tyska apostlar; och hvar helst man c förstod. det minsta af deras språk, öfvergaf fol1 ket den latinska messamn och församlade sig kring s de tyska predikstolarne.: :Häraf uppkom den l: ännu fortfarande besynnerligheten, att i Södra li Slesvigs socknar, och äfven i åtskilliga bland! Norra Holsteins städer, hvarest danskan är all-1 männa talspråket, utgör tyskan kyrkans språk. 1 Fastän Christian af Oldenburg, stamfadern föra det nu regerande danska konungahuset, blefle kort efter sin thronbestigning i Danmark valdc till hertig af Slesvig, så väl som Holstein, ochis det förra sålunda lades under samma dynastilri som hela riket, fortforo tyska språkets inkräkt-t ningar i Slesvig; ty landet förb!ef, med hänse-d ende till styrelse och förvaltning, i nära för-v ening ned Holstein, och Danmarks tyske mo-t nark öfvergaf ej sina tyska tycken, för sitt nyan konungadömes skull. Under hans efterträdarelo gick förtyskningen ännu vidare. Tysk lag ha-lö de i Slesvig på minga ställen utträngt denis danska; hertigdömet delades och underafdeladesk efter tysk arfsrätt, emellan prinsarne af detls kungliga huset; och de många småhof,som härd igenom uppstodo i landet, bidrogo väsendtligene till befästandet af det utländska språket; — ja, l hertigarne af Gottorp, de mäktigaste bland dessa lt små furstar, sökte slutligen att, med Sveriges n biträde, göra sig alldeles oberoende af Dan-d L e k b n b a s 1 I I a k y d T g st mark. Men Sveriges öfvervigt sjönk med Carl XII, och vid fredsslutet på Fredensborg år 1720, blef hertigdömet Slesvig, hvilket i sekler hade varit afsöndradt ifrån moderlandet, återstäldt till Danmark, och så väl England och Frankrike som Sverige och Ryssland garanterade det som en irlegrerande och vafhändlig del af danska konungariket. Men fastän danska kronan sålunda återbekom sina fornåldriga rättigheter, fortfor den tyska suprematien icke dess mindre i allt annat in-Ir om Slesvig. Väl klagade invånarne i Norra Slesvig tid efter annan, när man hos dem tillsatte tyska prester i sådana församlingar, som ej förstodo de nya själasörjarnes språk, eller när man derstädes inrättade skolor, i hvilka undervisning endist meddelades på tyska, och slutligen förordnade vil Fredrik IV, att i alla de trakter af Slesvig, hvarest folket talade dana rn ARA ARR