va tidsandan; alltsedan var polska adeln yr af
framtidssegrar och öfvermod. I stället för att
visa sig tacksam, stiftade den nationalförenin-
gen och trädde i hemligt förbund med flyktin-
garne i Frankrike, samt de polackar i det ford-
na konungariket, som kröka sig under den ry-
ske tzarens och hans satrapers jernfingrar.
Mest förtörnad häröfver var kejsar Nikolaus.
Det tjente honom till intet att hans polismini-
ster, general Abramowitz, upprätthöll ordningen
och lugnet genom en här af spioner, kossacker
och -polisbetjenter. Det tjente honom till intet
att Polens ungdom släpades djupt in i Ryssland
och till Kaukasus, medan långa rader af full-
vuxna vandrade, fastsmidda vid jernstänger, till
Siberien eller till grufvorna i Uralbergen, för
att der qväljas till döds; det tjenade till intet
att knut och kantschu gjorde slut på de olyck-
liga flyktingar, hvilka sökt rädda sig öfver grän-
sen till Preussen, men blifvit infångade af kos-
saekerna eller utlemnade af preussiska polisen.
De gräsliga uppträdena i Polen och på vår gräns;
förföljelserna; de omenskliga straffen, som ila
den minsta misstanka i spåren; arresteringarne
och fjettringarne; de marter och qval, som man
uttänker, och den hemliga polisens dåd, hvilka
bragt det derhän, att sonen misstror fadren och
denne sina barn, äro alltför väl bekanta, men
hafva ej åstadkommit annat, än att bringa ty-
skarne och alla bildade nationers afsky till sin
höjd. Nyligen brände sig en olycklig fånge i
Warschau till döds med sin egen sänghalm, för
att göra slut på de rysliga misshandlingarne,
dem han ej längre förmådde uthärda. Hvad
vanns likväl med allt sådant, så länge polackar
lefde under preussiskt välde och hägn och der
andades friare: så länge de der kunde öfverlåta
sig åt sina polska frihetsdrömmar, ja till och med
vaka för återupprättandet af sitt fädernesland?
Så länge fortlefde ju äfven fosterlandskänslan
och framtidsförhoppningarne i det ryska Polen,
till trots af Rysslands alla spioner och grym-
heter! Rysslands hemliga polis har derföre i
flera år haft till problem, att förmå Preussen
till bård och skoningslös samt om möjligt rig-
tigt rysk medfart mot Preussens polska under-
såtare. Alla möjliga fjädrar ha för detta än-
damål satts i verksambet. Kejsaren sjelf har
dertill uppfordrat sin svåger, konungen, flera
gånger. Han har föreställt honom den våda,
som polackarnes förderfliga auslag måste ut-
veckla; han har bittert beklagat sig öfver de i
Preussen herrskande åsigterna och så mycket
mera foördrat en sträng vaksamhet deremot,
som endast i, sådant fall, oeh så vida giftet af
de moderna ideernas frihetssvindel kraftigt ut-
rotades, han kunde medgifva gränsspärrningens
upphörande och den fordna handelsgemenska-
pens återställelse. Konungen, från sin synpunkt
fästad vid den rådslående monarkien, och den
akristliga staten, och för skarpsynt : dessutom
att icke finna omöjligbeten af en rysk absolu-
tism i Preussen, när redan den faderliga abso-
lutismen, der så mödosamt och med hvar dag
mera rådlöst bar att kämpa mot nationalviljan,
fanns ej benägen att efterkomma kejsarens en-
trägenhet, De begge så nära befryndade mo-
narkerna äro icke genom öfverensstämmelse i
grundsatser falina för inbördes vänskap; de haf-
va derföre småningom söndrat sig ifrån hvar-
andra, så att kölden dem emellen nu mera ej
är någon statshemlighet.
Sedan kejsarens medverkan sålunda strandat
försökte den hemliga ryska polisen att nå sit!
mål på annat sätt. När kejsaren för ett par år
sedan reste genom provinsen Posen, förkunna-
des att ett skott blifvit lossadt emot hans vagn.
Den af preussiska embetsmän anställda under-
sökningen upplyste dock, att det var en tjenan-
de person i kejsarens egen svit, som lossat
skottet. Rysslands anspråk, att polackarne måtte
ställas till rätta för skottet och hållas under
sträng polisuppsigt efteråt, blefvo alltså afvisa
de, soch detta af ministern von Bölow, med
bestämd häntydning derjemte på ryska polisen:
konstgrepp. j
Alltsedan har den hemliga ryska polisen va-
rit ifrigt sysselsatt på ännu en ny väg; och på
den har den ändtligen haft bättre framgång
Den spridde sina utskickade kring hela Poler
och understödde på det kraftigaste de så kalla
de vägta polackarnes, tänkesätt; dessa ägta po
lackar, som i sin hänförelse så lätt förlora al
eftertanka och stå beredda till de farligaste oct
omöjligaste företag, så snart det gäller hvad de
Kalla fåderneslandet,. På sådant sätt under-
blåstes hatet emo! tyskarne och motregeringer
ända till oförskämdhet; och medan ryska poliser
icke tycktes veta det minsta om de ryska po
låckarnes resor till Posen och de preussiska po
lackarnes resor till Warschau, eller om bref
vexlingen å ömse sidor, arbetade dess agente!
rr —V Rn HR RR TE MA RV IA