j
Det har väl förljudits, att den förestående un
formsförändringen uti betydlig mån dertill bidragi
hvilket väl kan till någon del hafva skäl för sig, c
tersom krigshären anser sig öfverhufvud vavpryd
genom den anbefallda nya beklädnaden, och so
också, enligt allmänna omdömet, kommer att bi
tydligt förlora sig vid jemnförelsen af till och me
de simplaste gamla-uniformernas utseende, på san
.Ima gång som alla i tjenst varande tillskyndas e
lika betydlig och kännbar, som obehöflig och ony!
tig kostnad uti så svåra tider, hvilket åtminston
icke är uppmuntrande, då så ringa och ofullköom
liga löner bekommas vid vär armå, i jemnförels
till tidens behof och fordringar, samt en så lång
sam utsigt till avancement nu för tiden kan pä
räknas.
Men hufvudanledningen torde ligga deruti, at
flera inrotade missbruk icke under det nyare re
geringssystemet blifvit afhulpne, churu deras un
danrödjande tillhörer den befallande maktens lät
taste tillgöranden.
En sådan anledning till anmärkning är, att in
gen rättelse eller ändring ännu vidtagits eller af
gjorts till afhjelpande af den långvariga och giltig
klagan, som egt rum inom befälet vid armån, der
öfver, alt medan några officerare gynnas med fler:
slags uppdrag, under namn af kommenderingar
deras mindre lyckliga obemedlade kamrater få be
strida de kommenderades tjenstebefattningar vic
de korpser, hvarest de äro engagerade; hvarföret
man tager sig friheten fästa nuvarande hr krigs.
ministerns uppmärksamhet på de missbruk, som
vinnas.
och obemedlade kamrater, hvilket är så mycket
kännbarare vid sådana platser, hvilkas tjensteålig-
e8anden medföra dryga utgifter, utan annan ersält-
ning för den extra tjenstgöringen, än den vanliga
sjettedelen åf den frånvarandes lön under tiden.
Vid betraktande af de ringa inkomster och föga
lockande utsigter till avancement för befälet i vår
armå; hvilket så ofta är vitsordadt, blifver det ändå
mer nedslående, om sådana missförhållanden i huf-
vudsaklig mån bidraga att förmörka dessa klena
soner, hvilka endast påräkna lönen från regemen-
tet såsom en ökad inkomst till öfrigt sppanage,
under det att de år från år aldrig emellan och
kanske någon gång icke ens under sjelfva exercis-
tiderna bispringa kamraterna uti utöfvandet af de-
ras egna äliggande tjenstegöromål, men deremot
ordentligt uppbära sina qvartaler.
Under de sednare åren har ett icke mindre grun-
dadt missnöje uppstått deraf, att den gamla. prin-
cipen blifvit fränträdd att till regementsqvarter-
mästare utse äldre meriterade oMicerare, och att
dessa platser vid uppkommande ledigheter i stället
Oftast besättas med yngre personer, utan afseende
på jemnförlig tjenstetid eller annan militärisk skick-
lighet, än den att hafva genomgått Mariebergs lä-
rokurs.
Hvad nämnde regementsqvartermästare-tjenster
vidkommer, tror man sig väl veta, att den åbero-
pade befordringsprincipen hädanefter blifyer rättad
sä wtill Vida, som dessa tjenster torde komma att
tillsättas efter tur och skicklighet. Men hvad det
förut anförda i öfrigt vidkommer, måste det väl
medgifvas, att militärståndet har rätt att fordra
samma rättvisa behandling i de grenar af kom-
mando-ärenden , hvilka röra hela denna tjenste-
mannaklass, som gjort sig gällande i andra rikt-
ningar.
Då mindre betydelsefulla uppdrag lemnas åt of-
ficerare, hvartill i synnerhet må räknas adjutants-
befattningar, som oftare kunna ombytas, hvarige-
nom tjensten icke med detsamma försummas, har
ovilja och harm deröfver troligen aldrig försports
bland den bortkommenderades kamrater, hvarföre
dessa icke få hänföras eller sammanblandas med
de förordnanden, hvilka äro för tjensten vid rege-
mentet helt och hållet fremmande, eller genom re-
kommendationssystemet tilldelats sådana solskens-
barn, hvilka tyckas på förhand hafva varit ämnade
att få qvarstå, samt avancera och uppbära lönen
från regementet såsom en slags Pens:onering, un-
der det tjensteåligganderne måst till och med un-
der exercistiderna det ena året på det andra be-
stridas af dessa tjenstfria gunstlingars kamrater,
som derföre måste tjenstbindas vida utöfver deras
egna åligganden, till icke ringa olägenhet och
kostnad. .
Att nu tydligare åskådliggöra de särskilta miss-
bruk, hvilka föranleda till obelåtenhet inom en och
annan corps, såsom artilleriet, litcbeväringsregemen-
tet m. fl., skulle föranleda framdragandet af spe-
cialiteter, som här torde vara öfverflödiga, men
hvartill materialierej saknas, i fall sådant skulle
anses erforderligt.
Som man är klädd, så är man hädd.
En vän af sjövapnet må det tillåtas, att yttra
Några ord i aseende på en fråga, som tyckes vara
en af dagens vigtigaste frågor. Vi mena den än-
nu ej tillfredsstälda favorit-iden af vapenrockar,
m. m. Flottans. personal har hitintills lyckligen
undsluppit denna allmänna omskärning; men dolda
rörelser förspörjas Änyo, för att äfven derstädes
sillvägabringa en likartad retorm. I anledning
häraf vilja vi — i all- välmening — framställa till
vegrundning några okonstlade resonnementer, för
att — — — men låt oss slippa att uttala detta.
Gerna medgifves, att för corpser, hvilkas tjenst-
öring sällan eller aldrig sträcker sig utom landets
sränser, är det af föga betydenhet om de blifva
kostymerade ett eller tvenne sekler före eller efter
in tid; men för sjöofficerare åter, hvilka stundeli-
en äro i beröring med fremmande nationer, är
let af.stor väsendtlighet att äfven uti klädernas
nitt iakttaga europeiska sedvanor. Svenska sjö-
flicern får nog ofta vidkännas en alltför smärtsam
örödmjukelse, då han för utlänningen måste visa
in torparklädda besättning, hvilkens beklådnad
;varken är beräknad efter sjö-etikettens eller ele-
nentets fordringar. I medvetande a! sitt fattiga
iderneslands, knappa tillgångar, är det bonom dock
itt att foga sig efter detta oundvikliga onda; samt v
tt egna all sin omtänksamhet och kraft, för att
öra det otillräckliga så tillräckligt som- möjligt.) !8
Ir . TT - mL på AA
Aas hata AR
häruti innefattas, under hopp att ändring deri må
Det synes icke alldeles -rättvist eller billigt, att
tjenstebefattningar, hvilkas innehafvare för dem
uppbära inkomst af staten, läggas på vanlottade
lutsigter, eller om det icke är sällsynt finna per-.
L
4
l
L
L
-
t
0
1
c
i
d
r
I
e
g
a
d
g
p
Vv
C
p
k
d
ri
s(
sl
rö
h
t)
ic
vi
he