rens arm. Tid efter-annan; med alltjemtslutns ögon, uppgaf hon svaga klagoljud; somträngde mig till själen, och jag vände mig bort för ati dölja min rörelse: den skulle hafva förrådt mig Sedan barnet åter, efter slutad undersökning, var lagdt i sin säng, drogovi oss -undan till rummet bredvid. Men här utbröt en oväntad scen, och som. i. stället för en gjorde två till dödsoffer. Herr Larocheföreslog ett rysligt, men: afgörände. medel; Barnet är förloradt, om man försöker det, sade den andre läkaren och uppgaf ett annat: botemedel. — Om man antager det, är barnets död säker, sade herr Laroche. — Nå väl då, återtog den förste, må herr Aubry yttra sig! — Jagl... jag!...: utropade jag, gripen af fasa, aldrig! jag är icke..; Jag -hejdade mig, nära att förråda mig. Förs färliga belägenhet! Hvad göra? Välja! det var kanhända att döda barnet. Upptäcka sanningen!-.det var mih egen död. Mera lugn, hade jag kunnat afsäga mig och föreslå en annan läkare... Men öfverraskad genom denna oförtänkta belägenhet, såg jag ingenting; utom schavotten i sefia ssidan :och: en likkista å den andra; så att jag, å ömse sidor ansatt af dessa män, som båda sade: Hon dör, om man gör så; hon dör, om man icke gör sås. tegjag SVarslös i. . a Det är för starkt, sade den andre läkaren; må han yttra sin åcigt, eller öjverger jag barnet, i — Stanna! återtog jag Nfligt: Jag såg det nemligen förloradt i herr Larocbhes händer. — YVttra or: dål iv