yperationer användas, medförde större säkerhet,
samt en bas i detta fall kunde uppmätas i haf-
vets närmaste- grannskap, och dess höjd öfver
vafvet med all säkerhet bestämmas, hvilket åter
högre uppi Lappland medförde svårigheter och
ultid blefve;iafseenderpåshöjden öfver hafvet,
cke: fullt säkert.- Med-anledning häraf har Reg.
förordnat, ;att ifrågavarande .gradmälning skall,
på sätt. vetenskapsakademien herställt, näst-
kommande - sommar företagas, för att, så vidt
möjligt är, under loppet af år 1847 bringas till
fullbordan, för bestridande af kostnaderna-hvar-
till medel främdeles komma att anvisas.
(Efter Sv. E.-T:)
—— RA
— Vid länsstyrelsen i Stockholms län har
nyligen passerat någonting, som inom de öfriga
embetsverken härstädes väckt ett visst uppse-
ende och hvaraf måhända torde blifva en cause
celebre. -Dermed skall förhålla sig på följande
sätt; landskamreraren, hr kammarrådet Gyllen-
hoff, har, ;på grund af betyg från läkare att
hans ögon äro så försvagade af arbete, att han
icke utan stort älventyr kan fortfara i sin tjenst-
söring, erhållit ett års kunglig permission: Hr
Gyllenhoff hade, med anledning häraf, för syss-
lans. öfverlemnande till den tillförordnade lands-
kamreraren, lir länsbokhållaren Normelli, begärt
att få landskontorets handlingar och ränteriet
inventerade. Ibland de statsmedel, landshöfdin-
ge-embetet bar alt redovisa, äro äfven de sum-
mor, hvilka Regeringen sistlidet år anvisat till
undsättning åt de af missväxten nödlidande i
länet. Nu lärer med dessa medel förhålla sig så
att landshöfdingen grefve Hörn fått lyfta dem
hos. statskontoret emot sitt enskilda qvitto, som
sedan blifvit öfversändt till konungens befall-
ningshafvande, för att utbytas: emot ett annat
med behörig kontrasignation. Härigenom har
bela embetet inträdt i ansvarighet för medlen,
men grefve Horn bar Hkväl behållit dem i sin
enskilda värjo, emedan han tagit bestyret med
undsättningsätgärderna för sig ensam.
Med anledning häraf lära såväl kammarrådet
Gyllenhoff: som hr landssekreteraren Östberg i
går, då inventeringen skulle ske och jemväl i
allt öfrigt förrättades, begärt att hr grefve Horn
då skulle redovisa för sina: tillgöranden och
deponera de ännu hos honom innestående med-
len, uppgående till en ganska betydlig summa;
men detta skall hr grefven alldeles vägrat, un-
der förklarande, att ban icke ansåg sig skyldig
till en sådan redovisning, förr än han till slut
fullgjort sitt uppdrag. Det tros likväl, att lands-
sekreteraren och landskamreraren, icke åtnöjt
sig med detta förklarande, enär deras egen väl-
färd är invecklad i saken, utan för säkerhets
skull ämna genast ingå med en anmälan om
saken till kammarrätten och begära sådana åt-
gärders vidtagande, som kunna finnes lämpliga
med anledning af hvad sålunda inträffat.
Detta - förfarande kan visserligen också ej
klandras, ty utan att på något sält misstänka
landshöfdingen att ej vara solvent, så är det
ju icke omöjligt, att en olycka kan - träffa ho-
nom; de andra båda embetsmännen stå då i
sticket, och en summa af 48 till 20,000 rdr är
just icke att leka med. I alla fall visar gref-
vens förfarande en så egen sjelfmyndighet, att
det säkert saknar motstycke i embetsverkens
krönika, då man vet alt landshöldingen, för sim
person ensam, icke har rätt eller makt att en-
skildt innebafva en skilling af ståtsmedel, utan
serskildt medgifvande af dem som jemte honom
utgöra embetet;- och vi befara, att kammarrät-
ten, oaktadt den politiska sympathi hr grefven
kan påräkna af dess president, nödgas hastigt
väcka hr grefven ur den ljufva inbillning han
synes hysa om sin personliga maktfullkomlig-
het, hvilken starkt erinrar Om hans famösa
bragd såsom ordförande i statsutskottet vid 4840
års riksdag.
— Sisom ett exempel bland många andra
- a -
