yperationer användas, medförde större säkerhet, samt en bas i detta fall kunde uppmätas i hafvets närmastegrannskap, och dess höjd öfver vafvet med all säkerhet bestämmas, hvilket åter högre uppi Lappland medförde svårigheter och ultid blefve;iafseenderpåshöjden öfver hafvet, cke: fullt säkert.Med-anledning häraf har Reg. förordnat, ;att ifrågavarande .gradmälning skall, på sätt. vetenskapsakademien herställt, nästkommande sommar företagas, för att, så vidt möjligt är, under loppet af år 1847 bringas till fullbordan, för bestridande af kostnaderna-hvartill medel främdeles komma att anvisas. (Efter Sv. E.-T:) —— RA — Vid länsstyrelsen i Stockholms län har nyligen passerat någonting, som inom de öfriga embetsverken härstädes väckt ett visst uppseende och hvaraf måhända torde blifva en cause celebre. -Dermed skall förhålla sig på följande sätt; landskamreraren, hr kammarrådet Gyllenhoff, har, ;på grund af betyg från läkare att hans ögon äro så försvagade af arbete, att han icke utan stort älventyr kan fortfara i sin tjenstsöring, erhållit ett års kunglig permission: Hr Gyllenhoff hade, med anledning häraf, för sysslans. öfverlemnande till den tillförordnade landskamreraren, lir länsbokhållaren Normelli, begärt att få landskontorets handlingar och ränteriet inventerade. Ibland de statsmedel, landshöfdinge-embetet bar alt redovisa, äro äfven de summor, hvilka Regeringen sistlidet år anvisat till undsättning åt de af missväxten nödlidande i länet. Nu lärer med dessa medel förhålla sig så att landshöfdingen grefve Hörn fått lyfta dem hos. statskontoret emot sitt enskilda qvitto, som sedan blifvit öfversändt till konungens befallningshafvande, för att utbytas: emot ett annat med behörig kontrasignation. Härigenom har bela embetet inträdt i ansvarighet för medlen, men grefve Horn bar Hkväl behållit dem i sin enskilda värjo, emedan han tagit bestyret med undsättningsätgärderna för sig ensam. Med anledning häraf lära såväl kammarrådet Gyllenhoff: som hr landssekreteraren Östberg i går, då inventeringen skulle ske och jemväl i allt öfrigt förrättades, begärt att hr grefve Horn då skulle redovisa för sina: tillgöranden och deponera de ännu hos honom innestående medlen, uppgående till en ganska betydlig summa; men detta skall hr grefven alldeles vägrat, under förklarande, att ban icke ansåg sig skyldig till en sådan redovisning, förr än han till slut fullgjort sitt uppdrag. Det tros likväl, att landssekreteraren och landskamreraren, icke åtnöjt sig med detta förklarande, enär deras egen välfärd är invecklad i saken, utan för säkerhets skull ämna genast ingå med en anmälan om saken till kammarrätten och begära sådana åtgärders vidtagande, som kunna finnes lämpliga med anledning af hvad sålunda inträffat. Detta förfarande kan visserligen också ej klandras, ty utan att på något sält misstänka landshöfdingen att ej vara solvent, så är det ju icke omöjligt, att en olycka kan träffa honom; de andra båda embetsmännen stå då i sticket, och en summa af 48 till 20,000 rdr är just icke att leka med. I alla fall visar grefvens förfarande en så egen sjelfmyndighet, att det säkert saknar motstycke i embetsverkens krönika, då man vet alt landshöldingen, för sim person ensam, icke har rätt eller makt att enskildt innebafva en skilling af ståtsmedel, utan serskildt medgifvande af dem som jemte honom utgöra embetet;och vi befara, att kammarrätten, oaktadt den politiska sympathi hr grefven kan påräkna af dess president, nödgas hastigt väcka hr grefven ur den ljufva inbillning han synes hysa om sin personliga maktfullkomlighet, hvilken starkt erinrar Om hans famösa bragd såsom ordförande i statsutskottet vid 4840 års riksdag. — Sisom ett exempel bland många andra a