med en Österrikisk Prinsessa, un mariage contre
nature. Men besagde präss åbesopade förän-
drade förhållanden. Hela allmänheten begrep
hvad de öfvergängna tidningarne sjelfve icke otyd-
ligt antydde, att det var för att binda händer-
na på Regeringen och nödga den till att blif-
va rabulist och befrämja de radikala ideer-
na. Ju närmare det led emot Reform - Comitens
utnämnande, desto mnärgångnare blef Rabulist-
prässen, och förklarade slutligen, att derest Re-
geringen vid det vigtiga tillfället, icke gick
den oförbehållsamt tillhanda, så skulle den åter
blifva opposition. Nu har detta dilemma blifvit å
Regeringens sida löst: ComitÅns sammansättning
behagar icke Aftonbladet och Allehanda. De äro
verkligen för det första comprometterade. Mäåhbne
de äro det redan till den grad, att de icke äro i
stånd till att uppfylla sin hotelse, att blifva oppo-
sitionstidningar? Det ser nästan så ut uppåde-
ras sätt att bära svansen emellan benen. I det
fallet är det ju så godt att de genast erkänna det,
bryta sönder sin pipa och sticka bitarne i säcken.
I motsatt fall, kära embetskamrater, låten oss icke
för länge vänta på edert nya program, — I ären
ju enragerade vänner af programer — och framför
allt gören opposition snart och med besked, så att
allmänheten icke må tro, att I stån med en fot i
hvardera lägret, färdiga att än en gång låta tala
vid Eder, och att ännu en gång comprometteras.n
Till upplysning öfver det ofvanstående be-
höfve vi blott göra den anmärkningen, att Af-
tonbladets obelåtenhet icke är alldeles af det
slaget som Minerva tyckes förmena. Vi hafve
redan från början tillkännagifvit, att vi sett
hela kommitteens tillsättande från en annan
syppunkt, än den som nu blifvit vald, nemli-
gen så, att vi trodde det Regeringen skulle för
framtiden undanrödja många svårigheter för sig
sjelf, genom att i detta kommitteval uttala sin
egen mening så bestämdt, att ingen kunde derpå
misstaga sig. När detta icke kunde ske — or-
sakerna vilje vi nu ej närmare undersöka —
utan kommitteen skulle innehålla blandade äm-
nen, och när en serskild omsorg blifvit ned-
lagd derpå, att de olika elementerna skulle
blifva så litet bjerta till färgen, som möjligt
(hvarifrån likväl en afvikelse skett i valet af
biskop Holmström, som är den finaste och slu-
gaste mannen i hela presteståndet, och i det
hänseendet öfverträffar både f. d. statsrådet
Heurlin och erkebiskopen), så är tvertom valet
af personerne på det hela icke så illa. Hvad
reformens framtid beträffar, så har dermed in-
sen fara. Den går nog i alla fall. Frågan blir
blott om några år mer eller mindre; och ju
långvarigare motståndet, desto mer förlora de
konservative derpå.
För öfrigt har Minerva rätt deruti att Af-
tonbladet, åtminstone i denna sak, är en stor
vän af programmer,, men, notabene, i den me-
ningen, att dessa icke böra innehålla obestämda
raser, utan tydligt uttala hvars och ens tros-
bekännelse. En sak, som Minerva härvid icke
synes ana, är att uti Aftonbladets programm
innu återstår någonting ganska väsendtligt, nem-
igen att närmare uttala orsaken, hvarföre vi
ati representationsfrågan kämpat och fortfarande
komma att kämpa för den demokratiska princi-
pen, så till vida som den låter förena sig med
5verges förhanden varande förhållanden. Fram-
tällpingen härom skall icke länge låta vänta!
vå sig, och vi få se, huruvida icke ultraspres-;
en då kommer i något svårare trångmål än!
vittills.