med en Österrikisk Prinsessa, un mariage contre nature. Men besagde präss åbesopade förändrade förhållanden. Hela allmänheten begrep hvad de öfvergängna tidningarne sjelfve icke otydligt antydde, att det var för att binda händerna på Regeringen och nödga den till att blifva rabulist och befrämja de radikala ideerna. Ju närmare det led emot Reform Comitens utnämnande, desto mnärgångnare blef Rabulistprässen, och förklarade slutligen, att derest Regeringen vid det vigtiga tillfället, icke gick den oförbehållsamt tillhanda, så skulle den åter blifva opposition. Nu har detta dilemma blifvit å Regeringens sida löst: ComitÅns sammansättning behagar icke Aftonbladet och Allehanda. De äro verkligen för det första comprometterade. Mäåhbne de äro det redan till den grad, att de icke äro i stånd till att uppfylla sin hotelse, att blifva oppositionstidningar? Det ser nästan så ut uppåderas sätt att bära svansen emellan benen. I det fallet är det ju så godt att de genast erkänna det, bryta sönder sin pipa och sticka bitarne i säcken. I motsatt fall, kära embetskamrater, låten oss icke för länge vänta på edert nya program, — I ären ju enragerade vänner af programer — och framför allt gören opposition snart och med besked, så att allmänheten icke må tro, att I stån med en fot i hvardera lägret, färdiga att än en gång låta tala vid Eder, och att ännu en gång comprometteras.n Till upplysning öfver det ofvanstående behöfve vi blott göra den anmärkningen, att Aftonbladets obelåtenhet icke är alldeles af det slaget som Minerva tyckes förmena. Vi hafve redan från början tillkännagifvit, att vi sett hela kommitteens tillsättande från en annan syppunkt, än den som nu blifvit vald, nemligen så, att vi trodde det Regeringen skulle för framtiden undanrödja många svårigheter för sig sjelf, genom att i detta kommitteval uttala sin egen mening så bestämdt, att ingen kunde derpå misstaga sig. När detta icke kunde ske — orsakerna vilje vi nu ej närmare undersöka — utan kommitteen skulle innehålla blandade ämnen, och när en serskild omsorg blifvit nedlagd derpå, att de olika elementerna skulle blifva så litet bjerta till färgen, som möjligt (hvarifrån likväl en afvikelse skett i valet af biskop Holmström, som är den finaste och slugaste mannen i hela presteståndet, och i det hänseendet öfverträffar både f. d. statsrådet Heurlin och erkebiskopen), så är tvertom valet af personerne på det hela icke så illa. Hvad reformens framtid beträffar, så har dermed insen fara. Den går nog i alla fall. Frågan blir blott om några år mer eller mindre; och ju långvarigare motståndet, desto mer förlora de konservative derpå. För öfrigt har Minerva rätt deruti att Aftonbladet, åtminstone i denna sak, är en stor vän af programmer,, men, notabene, i den meningen, att dessa icke böra innehålla obestämda raser, utan tydligt uttala hvars och ens trosbekännelse. En sak, som Minerva härvid icke synes ana, är att uti Aftonbladets programm innu återstår någonting ganska väsendtligt, nemigen att närmare uttala orsaken, hvarföre vi ati representationsfrågan kämpat och fortfarande komma att kämpa för den demokratiska principen, så till vida som den låter förena sig med 5verges förhanden varande förhållanden. Framtällpingen härom skall icke länge låta vänta! vå sig, och vi få se, huruvida icke ultraspres-; en då kommer i något svårare trångmål än! vittills.