igenkänna åtminstone en af bofverne, i fall del kunna ertappas. — EN METHODIST-RELIE. Vid.en methodistisk sammankomst, som för ett par veckor sedan hölls i Drogteda i Irland, förevisade en prestman, vid namn Neilson, en kopp med fat af kinesiskt porslin, ur hvilken methodistsektens stiftare, John Wesley, för omkring hundra år sedan hade brukat dricka tå, och som hr Neilson hade vandrat 8 mils väg för att komma i besittning af. — VÅDLIGA FÖLJDER AF EN MASKRAD. Uli franska tidningen La gazelte des tribunaux läses följande: En natt i sistlidoe månad väcktes hastigt de vid Touraine-gåtan i Paris boende af det hemska buller, som uppstod vid en menniskokropps nedfallande på trottoiren, beledsagadt af de mest sönderslitande skrik. Man skyndade att bistå den olycklige, som blifvit nedstörtad från en af de öfre våningarne af ett hus vid nämnde gata; och emedan hufvudet blifvit illa tilltygadt vid fallet, affördes den skadade till det helt nära intill belägna kliniska institutet. Då detta blifvit verkställdt, sökte man utforska anledningen till den ovanliga händelsen. Härvid utröntes, att den olycklige, en medicine studiosus, hvars namn börjas med L., hade alltför ifrigt öfverlemnat sig åt firandet af första söndagen på år 4846. Då natten framskridit, kom han från en publik maskrad och begaf sig på väg till sitt hemvist vid Touraine-gatan; men dit anländ, kunde han, oaktadt gasupplysningen, ej igenkänna huset der han bodde. Sedan han en stund sökt göra sig hemmastadd, klappade han på en port som öppnades, hvarpå han, utan alt säga något åt porivakten, med osäker gång steg upp för de fyra trapporna, der han förmodade sig återfinna sitt rum. Uppkommen i försiugan, tog han nyckeln ur sin ficka, satte den i låset, öppnade dörren, inträdde femlande i mörkret, och, alltför mycket ifrig att få öfverlemna sig åt hvilan, afklädde han sig i största hast och lade sig isängen. I denna låg redan en annan person, som nu endast till hälften vaknade ur sin cjupa sömn och makade Sig åt väggen för att lemna rum för den inträdande. Så snart den unge mannen, hvars hjerna var döfvad af champagnens ångor, intagit sin plats i sängen, somnade han, började snarka hårdt, och den nerfskakning, hvilken så till sägandes försatte honom under marans inflytelse, väckte nu hastigt hans feminina sängkamrat, som först nu kunde. märka, att det icke var hennes man, som låg bredvid benne. Utom sig af förskräckelse, rusade den stackars qvinnan ur sängen, ropade på bjelp, skyndade utur kammaren och instängde der den sofvande studenten, hvilken hon i ångsten tagit för en djerf missdådare. Här antager äfventyret enj allvarsammare sida. Den olyckliga unge mannen uppväckes ur sömnen af de genomträngande rop, som ljuda omkring bonom, och gripes nu sjelf af en häftig förskräckelse, som sätter honom ur stånd att straxt beräkna sin ställning. Troende sig vara föremål för ettlömskt försåt, vill han försöka fly genom fönstret, och i sådan afsigt sammanknyter han hastigt de begge lakanen, utan ätt Besinna deras otillräckliga längd för att hinna från fjerde våningen ned till gatan. Då hen fastgjort det ena af lakanen vid fönsterposten; börjar han fira sig ned; men han hade knappt hunnit till andra våningen. då knuten på lakanen gick upp — och nu föll den olycklige på den ungefär 45 alnar under varande trottoiren. De sår och skador, han erhållit vid fallet, synas vara af en ganska allvarsam beskaffenhet. ————r— — — — OÅ—K H———————-X