4843 infördes 7482 L; och torra hudar, deraf
samma år inkommo 1,818,794 t, hafva betyd-
ligt nedgått det sistförflutna året... Deremot har
ost uppgått från 6320 LE, till nära dubbelt. I
det öfriga är förhållandet nära nog lika dessa
båda år. (P. o. I. T.)
OMDOMEN OM REPRESENTATIONS-
j KOMMITTEEN.
Att.en så vigtig hufvud- och statsaktion som
valet af representationskommitten skulle blifva
föremål för kommentarier ifrån alla de pressens
organer, som pläga taga sig någon röst i för-
-samlingens angelägenheter, är hvad man kunde
vänta, och efter vanligheten vid dylika större
tilfällen, anse vi oss böra lemna våra läsare del
af det hufvudsakliga uti de yttrade meningarne.
Hvad - Posttidningens beträffar, i fall-hennes får
kallas en mening, så ha vi redan omnämnt
densamma.
Dagligt Allehandas Red. för i Thorsdags ytt-
rade sig redan på förhand hafva varit öfverty-
gad, att kommitteens sammansättning skulle blifva
ett uttryck af Regeringens partifrihet i frågan,
men delar ej Posttidningens tanka, att inom
kommitteen finnas så många skiftningar, och
räknar åtminstone 24:delar af ledamöterne till-
höra den rent liberala åsigten. (Kommer nu
blott an på hvad man i representationsfrågan
särskildt förstår med rent liberala åsigter. Af-
tonbladets anmärkning.)
Uti gårdagens Allehanda utföres samma ämne
ytterligare. D. A. erinrar, att professor Wing-
qvist var de liberales kandidat vid riksdags-
mannavalet för Upsala universitet år 1844; om
hrr Bredbergs och Landins politiska tänkesätt
känner säkert Posttidningen ingenting med viss-
yhet; hvad angår frih. Åkerhjelm, Carl, så är
D. A. snarare böjdt att räkna honom till Post-
tidningens gullgossar. För öfrigt undrar Alle-:
handa huru P. T. kunnat yttra, att inga större
förmågor finnas bland de utsedde ledamöterne,
då man trott sig kunna undvara en sådan för-
måga som t. ex. professor Thomanders. .
Dagen är nöjd med valet af hrr Bredberg I
och Fåhreus för deras kapacitet såsom embets-
män, men tycker icke om hr justitieombuds-1
mannen Landins, emedan Ständerna äro hans
Principaler, och han således måste sätta sig
1 opposition emot ena hälften af dem: (Hvar-
före just hela ena hälften? och skall detta väl
behöfvå bindra en man af-karaktersvärde, —
en egenskap som Dagen tillägger hr Landin —!
ifrån att äga en sjelfständig tanka i en samhäl-
lets vitalfråga?) Dagen finner eljest icke onyt-
tigt att hrr Tersmedens och Schartaus åsigter
å ena sidan få kollationera sig med hvarandra,
i fall sådant icke redan skett tillräckligt. Om
friherre Åkerhbjelm menar Dagen, att ingen sy-
nes veta hvar han bör klassificeras. (Detta
torde likväl ej vara någon hemlighet mer än
för Dagen; om vi ej mycket irra oss, så är
frib. Akerbjelm en af dem som: temligen starkt
hålla på bördsprerogativet.) Grefve Hamiltons
val förekommer Dagen ,något besynnerligare.
— Han ärv, heter det, icke blott tjenstgörande
kammarherre vid hofvet, han är äfven ett slags
guvernör, för de yngre prinsarne, kan betrak-!
tas såsom en emanation af hofvets opinioner
och önskningar, och man vet, att då han un-
der förra riksdagen intog en plats i statsut-
skottet,. det icke gillades af den allmänna rö-
sten, hvarken inom eller utom utskottet. Månne
hon då kommer att gilla hans placerande i en
kommitt, hvilken skall behandla nationens
vigtigaste angelägenheter? Månne icke en viss
grannlagenbet bade fordrat, att icke ställa ho-
nom dit, enär han, likasom å andra sidan hr
Landin, måste anses alltför beroende af sin
principal? (Häri ligger nog någon sanning,
men å andra sidan kan ock sägas, att om grefve
Hamilton kan betraktas såsom en organ inom
kommitte.n för Konungens personliga mening,
så är det väl icke heller illa, att nationen så-
lunda får lära känna denna, utan att den nu
behöfver officielt uttalas.)
Dagen rasar för öfrigt i samma artikel mot
Aftonbladet. Det bar velat splittra Statsrådet
(detta var fir oss en fullkomlig nyhet, då vi
tvertom städse yrkat på homogenitet i åsigterna
inom kouseljen. Huru läser väl Dagens Red.?),
bringa monarken i en inkonstitutionel ställning
till sina rådgifvare, och på denna splittring:
bygga sitt eget välde, ställt Konungens intresse
i opposition emot nationens, 0. s. V.
Svenska Minerva slutligen, som alltid är
klipsk, men också sällan kan antaga att en vig-
tig sak kan ske, utan att deri ligger en afsigt)
att någon skall luras, bar äfven tagit denna sa-!
ken från den sidan. Hon finner att samman-
sättningen ,icke behagat f. d. rabulistpressen;!
oeh visst kan man icke heller säga att den!
nvarit synnerligen fägnande för de konservative; ;
men principens hela hemlighet, anser Minerva, ;
består uti föresatsen, att draga båda partierna ,
f
l
;
j
!
l
4
J
vid näsan medelst en jeu de bascule, som den
inbillar sig vara habil nog att spela och vin-
nav. (Hvilken sublim åsigt! Har då icke åt-
minstone Konungen hittills i alla sina handlin-
gar visat sig gå nog öppet och redligt tillväga,
för att vara fritagen ifrån en sådan lumpen
misstanka, och hvem skall den då gälla?) —
Artikeln afslutas med följande, som bör med-
delag in extanen: y