4843 infördes 7482 L; och torra hudar, deraf samma år inkommo 1,818,794 t, hafva betydligt nedgått det sistförflutna året... Deremot har ost uppgått från 6320 LE, till nära dubbelt. I det öfriga är förhållandet nära nog lika dessa båda år. (P. o. I. T.) OMDOMEN OM REPRESENTATIONSj KOMMITTEEN. Att.en så vigtig hufvudoch statsaktion som valet af representationskommitten skulle blifva föremål för kommentarier ifrån alla de pressens organer, som pläga taga sig någon röst i för-samlingens angelägenheter, är hvad man kunde vänta, och efter vanligheten vid dylika större tilfällen, anse vi oss böra lemna våra läsare del af det hufvudsakliga uti de yttrade meningarne. Hvad Posttidningens beträffar, i fall-hennes får kallas en mening, så ha vi redan omnämnt densamma. Dagligt Allehandas Red. för i Thorsdags yttrade sig redan på förhand hafva varit öfvertygad, att kommitteens sammansättning skulle blifva ett uttryck af Regeringens partifrihet i frågan, men delar ej Posttidningens tanka, att inom kommitteen finnas så många skiftningar, och räknar åtminstone 24:delar af ledamöterne tillhöra den rent liberala åsigten. (Kommer nu blott an på hvad man i representationsfrågan särskildt förstår med rent liberala åsigter. Aftonbladets anmärkning.) Uti gårdagens Allehanda utföres samma ämne ytterligare. D. A. erinrar, att professor Wingqvist var de liberales kandidat vid riksdagsmannavalet för Upsala universitet år 1844; om hrr Bredbergs och Landins politiska tänkesätt känner säkert Posttidningen ingenting med vissyhet; hvad angår frih. Åkerhjelm, Carl, så är D. A. snarare böjdt att räkna honom till Posttidningens gullgossar. För öfrigt undrar Alle-: handa huru P. T. kunnat yttra, att inga större förmågor finnas bland de utsedde ledamöterne, då man trott sig kunna undvara en sådan förmåga som t. ex. professor Thomanders. . Dagen är nöjd med valet af hrr Bredberg I och Fåhreus för deras kapacitet såsom embetsmän, men tycker icke om hr justitieombuds-1 mannen Landins, emedan Ständerna äro hans Principaler, och han således måste sätta sig 1 opposition emot ena hälften af dem: (Hvarföre just hela ena hälften? och skall detta väl behöfvå bindra en man af-karaktersvärde, — en egenskap som Dagen tillägger hr Landin —! ifrån att äga en sjelfständig tanka i en samhällets vitalfråga?) Dagen finner eljest icke onyttigt att hrr Tersmedens och Schartaus åsigter å ena sidan få kollationera sig med hvarandra, i fall sådant icke redan skett tillräckligt. Om friherre Åkerhbjelm menar Dagen, att ingen synes veta hvar han bör klassificeras. (Detta torde likväl ej vara någon hemlighet mer än för Dagen; om vi ej mycket irra oss, så är frib. Akerbjelm en af dem som: temligen starkt hålla på bördsprerogativet.) Grefve Hamiltons val förekommer Dagen ,något besynnerligare. — Han ärv, heter det, icke blott tjenstgörande kammarherre vid hofvet, han är äfven ett slags guvernör, för de yngre prinsarne, kan betrak-! tas såsom en emanation af hofvets opinioner och önskningar, och man vet, att då han under förra riksdagen intog en plats i statsutskottet,. det icke gillades af den allmänna rösten, hvarken inom eller utom utskottet. Månne hon då kommer att gilla hans placerande i en kommitt, hvilken skall behandla nationens vigtigaste angelägenheter? Månne icke en viss grannlagenbet bade fordrat, att icke ställa honom dit, enär han, likasom å andra sidan hr Landin, måste anses alltför beroende af sin principal? (Häri ligger nog någon sanning, men å andra sidan kan ock sägas, att om grefve Hamilton kan betraktas såsom en organ inom kommitte.n för Konungens personliga mening, så är det väl icke heller illa, att nationen sålunda får lära känna denna, utan att den nu behöfver officielt uttalas.) Dagen rasar för öfrigt i samma artikel mot Aftonbladet. Det bar velat splittra Statsrådet (detta var fir oss en fullkomlig nyhet, då vi tvertom städse yrkat på homogenitet i åsigterna inom kouseljen. Huru läser väl Dagens Red.?), bringa monarken i en inkonstitutionel ställning till sina rådgifvare, och på denna splittring: bygga sitt eget välde, ställt Konungens intresse i opposition emot nationens, 0. s. V. Svenska Minerva slutligen, som alltid är klipsk, men också sällan kan antaga att en vigtig sak kan ske, utan att deri ligger en afsigt) att någon skall luras, bar äfven tagit denna sa-! ken från den sidan. Hon finner att sammansättningen ,icke behagat f. d. rabulistpressen;! oeh visst kan man icke heller säga att den! nvarit synnerligen fägnande för de konservative; ; men principens hela hemlighet, anser Minerva, ; består uti föresatsen, att draga båda partierna , f l ; j ! l 4 J vid näsan medelst en jeu de bascule, som den inbillar sig vara habil nog att spela och vinnav. (Hvilken sublim åsigt! Har då icke åtminstone Konungen hittills i alla sina handlingar visat sig gå nog öppet och redligt tillväga, för att vara fritagen ifrån en sådan lumpen misstanka, och hvem skall den då gälla?) — Artikeln afslutas med följande, som bör meddelag in extanen: y