pu I MVM vIaA frBALe, SUCIv MOMvVA fIRASVPBEM MN
-118414 förestått den anatomiska professionen. Med
1 Jundantag af den vida längre tid, som adjunkten
Liedbeck fungerat såsom prosector, är således obe-
I tydlig skillnad i tid för desse begge sökandes lära-
Ireverksamhet. Huru detta lärarekall blifvit ut-
Ifördt har adjunkten Liedbeck visat genom bifo-
Igade vackra och hedrande betyg af professor An-
Iders Retzius i Stockholm och medicinska fakulte-
Tten i Upsala. Doktor Sundevall har fcke produ-
I cerat något enda sådant ord, och jag vet således
lendast huru länge denna lärareverksamhet räckt,
Jloch hvilka ämnen den omfattat, men jag saknar
I deremot alldeles den vida vigtizare upplysningen
Ihuru och med hvad framgång detta lärarekall
I blifvit förvaltadt. — Doktor Varenius har aldrig
uppträdt såsom offentlig lärare; hans hela verk-
Isamhet har varit begränsad inom medicinens utöf-
lIning. Adjunkten Liedbeck har gjort tvenne ut-
ländska resor till utvidgande af sina kunskaper,
laf hvilka den ena skedde på egen bekostnad: dok-
tor Sundevall har äfven gjort en utländsk resa i
samma ändamål och med allmänt understöd åren
1842 och 4843 (huru stor del af dessa år resan
upptog känner jag icke), samt dessutom under som-
maren 41834 samlat fiskar uti Bohuslänska skär-
I gården för vetenskapsakademiens räkning. Afven
li detta hänseende äro således dessa begge sökande
I hyvarannan ungefärligen lika.
Deremot eger adjunkten Liedbeck en stor och
afgjord öfvervigt i afseende på författareverksam-
het. Han har nemligen offentliggjort en mycken-
het originelafhandlingar dels uti egna på svenska
utgifna smärre skrifter, dels i tidskriften Hygiea,
dels i tyska, franska och engelska jurnaler, att nu
ej nämna öfversättningar, och jag har mig specielt
bekant, att han för ett par år sedan erhöll en upp-
maning ifrån engelska läkare att med originalaf-
handlingar rigta en i London utkommande medi-
cinsk jurnal. Adjunkten Liedbeck har således gjort
sitt namn kändt och aktadt äfven af utländska veten-
skapsmän. Till någon dylik verksamhet finner jag,
intet spår hos doktor Sundevall, så vida han ej.
skulle sjelf författat sin gradualdisputation, hvar-
om jag af densamma ej kunnat vinna någon upp-
lysning, och detta kompenseras i alla fall af dok-!
tor Liedbecks gradualdisputation, som han sielf
författat, och af hans specimen för prosectorssys-
slan.
Vidare har doktor Liedbeck, utom den nya sec-
tionen af en del af lilla hjernan, som uti hans,
specimen beskrifves, äfven upptäckt ett nytt och:
förut obekant ligamentum scapulÅ hos menni-
skan, hvilken upptäckt sedan blifvit erkänd och!
bekräftad af en af Europas största anatomer, pro-,
fessor Arnold i Tiäbingen, i tilläggen till dess Hand-!
buch der Anatomie des Menschen; Freyburg 1844.!
På ett fält, som är så utomordentligt scrupulöst!
undersökt, som menniskoanatomien, måste det vara ;
ytterst svårt att göra några nya upptäckter, och
jag anser derföre dessa af adjunkten Liedbeck!
gjorda klart ådagalägga en alldeles icke vanlig fliti.
och observationsförmåga, samt en technisk färdig-
het, som icke behöfver frukta jemförelsen med dok-l1
tor Sundevalls af en fakultetsledamot framhafda!
techniska skicklighet, hvilken dock, så vidt jagj
känner, hittills saknat för vetenskapen båtandere-
sultater.
Sedan jag sålunda sinsemellan jemnfört de sö-
kandes så väl specimina, som öfriga meriter, åter-!1
står det blott att ännu tillägga några reflexioner,
öfver den förberedande handläggning, som föreva-
rande befordringsmål erbållit i medicinska fakul-
eten.
Då man med uppmärksamhet genomläser de afi
fakultetens pluralitet afgifna kompetensutlåtanden,l!
har man svårt att undertrycka den anmärkningen,
att adjunkten Liedbecks specimina blifvit med o-!l
vanlig stränghet bedömde, men hans medsökandes !:
deremot med moderation och undseende. Sålunda :
t. ex. ogillas adjunkten Liedbecks disputation: de
j
i
j
l
veneficio phosphoreo acuto, emedan toxicologien ej
skall tillhöra den sökta professionen, men väl vara li
en bland den forensiska medicinens auxiliärveten-
skaper; hvaremot adjunkten Sundevalls disputation
på det högsta lofordas och vitsordas med cum
laude approbatur, oaktadt den snart sagdt hel och.
hållen rörer sig inom den komparativa anatomiens.
gebit, hvilken vetenskap en annan ledamot af fa-l:
kulteten (professoren i zoologien) visat höra tilll:
zoologien och icke en gång vara att betrakta så-!
som hjelpvetenskap åt mennisko-anatomien. Så-l
.
Å
lunda anses den af adjunkten Liedbeck uppfunna lj;
nya sektion af en del af lilla hjernan såsom blott
hörande till dissectionsmethoden (man kunde här-
vid fråga om ej således alla upptäckter i anato-
mien höra till dissektionsmethoden?) och dessutom
obetydlig, ehuru den blottar en ny vue af den sålv
litet kända och så svårt undersökta inre struktu-lf
ren af detta organ; men deremot anses den af d:rs
Sundevall, såsom det heter, framkastade iden oml;
fotens och äfven handens longituainella tvådelning 1
förtjent af mycken uppmärksamhet och anses varals
doktor Sundevalls egen, ehuru en annan ledamotit
ådagalagt att den alldeles icke är ny, utan finnesl!
utförligt beskrifven i anatomiska läroböcker. Så-lt
lunda yttrar fakultetens pluralitet om doktor Va-ls
renii disputation, att planen för beskrifningen ärs
origlig, till och med måhända i hög grad; attlit
disputationen icke innehåller något egentligenr
nytt — ja! det medgifves till och med, att en eller1
annan origtighet torde kommit in i den anatomi-lf
ska beskrifningen, men icke destomindre vitsordast
den med adprobatur; mot doktor Liedbecks dispu-lt
tation om lilla hjernans funktion finner jag ingalt
dylika anmärkningar yttrade, utan man anför brist f
på värdighet i framställningen och på originali-s
let i åsigter, samt på förmåga att redigt, rigtigt!
och fullständigt framställa andras åsigter, menin-r
gar och rön, samt art inse verkliga och rätta be-lt
lydelsen af de sednare: alltsammans individuellals
tycken, som af andras individuella tycken tordelr
motsägas, och på dylika skäl ogillas den. Sålundala
är man obelåten med att adjunkten Liedbeck i sinla
disputation om lilla hjernans funktion icke genom ll
egna rön och försök utredt denna fråga, som dock lyv
medgifves vara svår; hvaremot man icke nämnern
något om det af professor Wahlenberg anmärktalb
förhållandet med fascia plantaris i doktor Sunde-f
valls disputation, ej eller om doktor Varenii sätt!k
att bevisa tillvaron af en arsenikförgiftning. Så-)k
lunda gör man anmärkning vid de många tryck-Y