förekomma den ensidigbet eller töckniga in-
bilskhet, som så lätt inrotar sig hos en och
annan ledamot af lärda korporationer, när dessa
få anledning att asöndra sig likt Indiens eller
Egyptens prestkaster, och betrakta hela den
öfriga verlden som en profan hop, ovärdig nå-
got afseende vid deras företag, huru mycket
än dessa kunna, genom sina följder, gagna eller
skada henne. Det utmärkande vid ifrågava-
rande befordran består i de nästan diametralt
mot hvarandra stridiga omdömen, som medi-
Cinska fakultetens ledamöter, professorn d:r
Hvasser och hans suffragant professorn d:r
Bergstrand, på ena sidan, och professorn d:r
Wahlenberg på den andra uttalat öfver för-
tjensterna hos de tre sökande till den lediga
professionen, nämligen prosektorn vid Upsala
universitet, d:r P. J. Liedbeck, extra provin-
calläkaren d:r G. Varenius och prosektorn Vid
Carolinska institutet i Stockholm, d:r Fr. Sunde-
vall. Men om än befordringsfrågan kunde äga
vigt för det allmänna, ur synpunkten af de
nyssnämnda bidragen, så var likväl framställ-
ningen deraf beroende af en mängd rent me-
dicinska uppgifter, för hvilka man så mycket
mindre kunde hoppas att vinna talrikare läsa-
res uppmärksamhet, som det vetenskapliga är
i medicinen, måbända mer än i någon annan
kunskapsgren, oskiljaktigt från det rent tech-
niska eller handtverksmessiga i en praktisk
konst, hvilken alltid måste blifva företrädesvis
interessant blott för densammas idkare. Öf-
versigten af frågan har likväl helt nyss blifvit
väsendiligen lättad af en bland de sökande, d:r
Liedbeck, derigenom att han i tryck utgifvit
corpus delieti. Den har följande titel:
Medicirska Facultetens i Upsala Protocoll
den I November 1845, rörande den lediga
Professtonen i Anatomi, Physiologi och fo-
rensisk Medicin. Med hänseende till Pro-
fessorerne Hwassers och Bergstrands
Anföranden, utgilvet, jemte Inledning och
Anmärkningar, af D:r P. J. Liedbeck 1846.,
D:r Liedbeck har härigenom beredt oss ut-
väg att till hans skrift hänvisa de läsare, som
önska taga mera fullständig kännedom om för-
slagsöfverläggningens detaljer, och att inskränka
föredraget inför allmänheten till en öfversigt
al det hela.
Förslaget, som uppsattes den 2 sistl. Decem-
ber, gaf första rummet ibland de sökande åt
d:r Sundevall, det andra åt d:r Liedbeck och
det tredje åt d:r Varenius. Uti den vinled-
Ning,, som d:r Liedbeck ställt framför medi-
cinska fakultetens protokoll för den 5 Novem-
ber, då förslaget inom denna fakultet ventile-
rades, erinrar han om en uppsats angående
Akademiska befordringssystemet af professor
Hwasser, (i Tidskriften Frey förlidet år), hvari
professorn yttrar att man vid votering för till-
sältande af en profession icke bör stödja sig
på objektiva grunder, utan endast följa sinj
subjcktiva öfvertygelse om de sökandes skick-
lighet, samt att då ett förslag i denna anda
är uppsatt, det skulle vara oskickligt, om nå-
gon, som blifvit uppförd på ett lägre förslags-
rum, än han förmenar sig berättigad att er-
phålla, ville deröfver anföra besvär hos Rege-
ringen, emedan han genom sådana besvär skulle
rosa sin egen skicklighet. — Härom erinrar
d:r Liedbeck, att han väl icke kan underskrifva
dessa till höjden af godtycke ledande grund-
satser,, men att han ändå icke ämnat anföra
besvär, emedan de flera anföranden, som efter
voteringen i Consistorium upplistes, äro till-
räckligt talande för hans sak. Af Consistorii
protokoll synes, enl. hvad d:r Liedbeck vidare
anmärker, att alla, som uppfört d:r Liedbeck i
första rummet, anfört egna motiver derför;
hvaremot af dem, som insatt honom i andra
rummet, två ledamöter af medicinska fakulte-
ten, och bland de öfriga Konsistorialerna blott
en enda, anfört egen motivering; att två an-
dra, som afgåfvo skriftliga anföranden, öppet
sagt sig icke hafva egen öfvertygelse i ämnet,
utan rätta sig efter fakultetens pluralitet; och
att de mundtligt röstande dels förenat sig med
pluraliteten, dels med professor Bergstrand, en
ibland pluraliteten. I fall, tillägger d:r Lied-
beck, man således blott ville räkna deras rö-
ster, som sagt sig hafva egen och verklig öf-
pvertygelse i ämnet,, så skulle öfvervigten vara
på d:r Liedbecks sida. Det är derföre icke så
mycket Consistorium academicum, utan fast-
mera medicinska fakultetens s. k. kompetens-
betänkande, som nedsatt honom, och derföre
har han låtit ordgrannt aftrycka detta. För
att likväl genast gifva läsaren en klarare öfver-
sigt af det hela, än som genom de på åtskil-
liga ställen spridda anmärkningarne kan med
lätthet vinnas, har han äfven bifogat en del af
professor Walmstedts anförande i Consistorium.
Vi nödgas äfven här upptaga en del deraf, för
samma orsaks skull, sedan vi förut, till nödig
upplysning öfver vissa särskildheter i detsam-
ma, nämnt hurusom de tre sökande specimi-
nerat för professionen sålunda, att d:r Liedbeck
presiderat för tre dissertationer, nämligen två
på latin (PDe cerebello humano observata
commentata och De veneficio phosphoreo
acuto) samt en på svenska (Om lilla hjernans
funktion, — i två delar —); hvaremot hans
begge medsökande presiderat för en hvardera,
begge på svenska, nämligen d:r Varenius för
en, afhandlande De menskliga hörselverktveoeens)!
Ms ÖA Mr PARAR -— Rn Mm 2—— 1
