Ifortgår som den börjat ), och om en köping eller
Istad skulle anläggas i Sollefteå, så vore tillräckli-
Igen sörjdt för landets bebhof i det afseendet. Det
— at VV
Idetta svars afgifvande autoriserad af herr lands-
blir också det säkraste medel att småningom in-
skränka den i så många afseenden skadliga landt-
bandeln; och den driftige och nitiske landshöfdin-
gen, som redan gjort så mycket för detta läns
bästa, gifver glada förhoppningar derutinnan.
Norrländning.
Allmänheten täcktes benäget observera, att
insändaren icke, oss veterligen, blifvit till
höfdingen Åkerman, och att det således ic-
Ike får tagas för afgjordt, att herr lands-
Thöfdingen skall erkänna den förändring i åsig-
L
ter om landthandeln, ins. tillagt honom, eller
gilla de grunder, med hvilka tvånget mot denna
Thandel blifvit försvaradt, och hvari väl någon
löfverdrift torde upptäckas.
Afräknar man dessa öfverdrifter och, för
exempel, icke debiterar landthandeln för alla
de 750 å 780 fattigbjon, dem de svåra årenp,
d. v. s. missväxten i Norrland, efterlemnade, så
kan man väl med ins. antaga, att det torde fun-
nits betänkligt och stötande mot den innötta
föreställningen om allmogens bestämmelse, att
se en hop ungdom yttra en sådan lust för
kommersen; frågan är blott om det ligger nå-
gonting så förskräckligt farligt häruti.
Det är ju naturligt att det yrke, som visat
Isig snarast föra till välstånd och oberoende,
skall blifva det mest eftersökta, och för pro-
vinsen måste det anses som ett godt tecken, att
detta yrke är handeln, emedan detta betecknar
både att något funnits att omsätta och att om-
sättning och den deraf beroende lifligheten i
ortens hufvudnäringar framgent icke skall sak-
nas. En blick på Norrlands historia besannar
hvad erfarenheten alltid intygat om dylika,
glest befolkade och i linda liggande orter, nem-
ligen att om man vill bringa dem till odling!
och välstånd så skall man der införa handel,!
rörelse, kommunikation. Hade man i fordna
tider förstått detta så, att man i Norrland gifvit
handeln fri, i stället att binda den inom vissa
skrån i städerna och dermed döda i stället för
lifgifva den, så hade Norrland icke så länge
förblifvit en källa till bekymmer för regerin-
gen. Det, af alla vitsordade välstånd, som i
sednare tider börjat infinna sig i nämnde del:
af riket, är oemotsägligen till betydlig del en!
frukt af den större handelsfriheten, som dels!
genom lagstiftningen och upphäfvandet i vissa.
fall af förbuden mot landsköp m. m., dels ge-,
nom häfden, som infört handel på landsbygden,:
blifvit införd.
Att en och annan, ja under vissa perioder:
rätt många, misslyckas i sina spekulationer på
uppkomst i handel, är något som inträffar i alla
yrken, jordbruket. ingalunda undantaget. Inom
sjelfva de privilegierade stads-yrkena förefaller;
ju sådant dagligen, ehuru de äro på många sätt
tryggade mot konkurrensen; men man brukar.
icke fördenskull utdöma sjelfva yrket eller hin-!
dra en att försöka det, som misslyckats för
andra. Det var ju ej mer än ett par år sedan
fjorton handlande ramlade i Westerås; icke har -
det derföre fallit någon in att anse, det icke!
handel der bör få bedrifvas. ;
Om landtbandeln inför lyx, d. v. s. bekant-:
skapen med varor, dem allmogen ej sjelf pro-;
ducerar, så gör den deri precist detsamma som l
stadshandeln och handel i allmänhet. Det är!
nemligen just på detta sätt handeln befordrar !!
näringarne i elt land, att den låter producenten !
erfara, att han kan bekomma något kärt och !
nyttigt i utbyte mot sina-produkter; det är!
först då han producerar med glädje. Insända-
rens uppgift att landthandlaren öfverbjuder stads- ,
l
f
l
s
1
j
bandlarn, säljer med förlust och sedan ändock
lemnar varor i utbyte, innefattar speciella hän-
delser, som inträffa på stadshandeln så väl som
landthandeln. En lycka är det imedlertid all-
tid, när allmogen för sin afsättning och sinal.
inköp icke är helt och hållet beroende af nå-
gra få individers sammansättning i närmaste ,
lilla stad, mot hvilkas förmåga att preja allmo-,
gen, hålla den skuldsatt och undertrycka hågen )
för produktion, klagomålen någongång äro vida ;
allmännare och svårare än mot landthandeln. l-
I Sverge finnes en annan landsort, der landt-
handeln är mycket mer utbredd än i Norrland, 1
neml. södra delen åf Westergöthland. Landt-l,
handeln har der framkallat en produktion afl,
nödvändighetsvaror, som på ingen annan ort ill
riket har sin like, och hvars borttagande skulle lg
lemna ett betydligt tomrum i landets förråd. ,
Man finner dock i den landsorten inga af de
följder ins. trott uppkomma afj landthandeln il
Norrland. Visserligen står äfven der ynglingens f
båg gerna till handeln, men ehvad denna för
horom lyckas eller ej, är han ändock icke för-s
lorad för jordbruket, hvilket i denna magralt
landsort idkas lika väl som i de flesta andra och 1
i många afseenden ännu flitigare. Der saknas Norr-f
lands skogar, betesmarker, rika fiskvatten och ,
malmstreck, och likväl lifnärer sig der en, i för-
hållande till arealen, mångfaldigt större befolk-,
ning. Flere hundratal af allmogen egna sigd
der åt handel, och ändock torde högst få orters
kunna framdragas, der lefnadssättet är tarfligare.g
Visserligen hafva äfven der autoriteter ochlh
ståndspersoner ofta stött sig på den handlandelr
bondens finare hatt och silfverbeslagna pipa. ls
och fallit in i exklamationer öfver lyx, flärdla
Fa