lan riksdagarna varit föremål för brochyrer, af. :handlingar och tidningsuppsatser, icke redar skulle vara fullkomligen, och så fullkomliger som någonsin ske kan, hemmastadda i målet Det är tvertom vår öfvertygelse, att Konun; Oscar, mera och förr än de fleste, tagit detta för fosterlandets framtid så utomordentligt vigtiga ämne i betraktande, och känner det bättre än någon. I följe deraf måste ban äfven hafva stadgat sin tanke, åtminstone rörande hufvudsaken deruti, nemligen hvilkendera principen. Ståndseller Klass-val eller icke Ståndsoch Klass-val m. m., han gillar. Detsamma bör man också förmoda om konseljens ledamöter. Men när så är, kan ändamålet med representationskommitteen icke -vara, att lemna regeringen nödiga upplysningar eller bilda dess beslut om sjelfva representationsprinciperna. Afsigten med dess formerande kan omöjligen vara någon annan, än alt i detalj utarbeta ett genomfördt förslag på grund af endera principen, hvilken således måste vara af regeringen antagen förut. Hvilken denna princip är, uttalar regeringen inför hela nationen i och med dess nämnande af kommitteens ledamöter, det är sannt; men detta offentliggörande af sin mening kan då icke vara förtidigt för regeringen på grund af ännu bristande kännedom om saken och en deruti stadgad öfvertygelse. Det andra fallet, hvaruti denna menings utsägande skulle kunna tänkas för tidigt, vore, em regeringen ur ett eller annat skäl ansåge nyttigt att tills vidare hålla nationen i okunnighet om sitt eget verkliga tänkesätt rörande Pepresentationsförändringen. Då skulle det också med detsamma kunna vara nyttigt att bilda kommitteen af ledamöter från begge de politiska sidorna, och helst lika många från hvardera. . Men den stora frågan är, om det möjligen ur någon synpunkt kan antagas, att regeringen betraktar detta folkets hållande in suspenso för nyttigt? Icke kan det vara godt för saken eller för kommittgen, hvilken, enligt hvad vi redan sett, på ett sådant sätt sammansatt, blefve till intet gagn, såsom neutraliserande sig sjelf, och dessutom redan från början obehöflig, då svenska folket redan förut har tillräcklig tillgång på pro contra irepresentationsfrågan. Det återstode siledes blott att eftertänka, huruvida regeringen skulle kunna anse det godt för sig, att stå inför svenska folket likasom omgifven af ett moln i detta afseende. Men detta är hvad vi ur sjelfva nyttans synpunkt måste på det högsta bestrida. Näst fördelen af att en regering sjelf vet hvad den vill, finns ingen större än den, att folket, som den styrer, också vet om sin regering, att den vet hvad den vill. Då går folket med i regeringens fotspår, lyder dess vink, emedan det förstår den; landets politik blir stark och verksam; ingen tvetydighet förlamar någon gren af administrationen; allt prospererar. Men lemnas nationen i okunnighet om styrelsens egen öfvertygelse i de vigtiogaste frågor; får den icke en gång veta, om styrelsen har någon; då inträffar motsatsen. Hvarje ögonblick en regering dröjer att tillkännagifva sin tanke, så fort en sådan är fattad, utgör följaktligen en förlust för staten och för regeringen sjelf, emedan den i samma mån förlorar nigot af understödet från folkets sida.