lan riksdagarna varit föremål för brochyrer, af.
:handlingar och tidningsuppsatser, icke redar
skulle vara fullkomligen, och så fullkomliger
som någonsin ske kan, hemmastadda i målet
Det är tvertom vår öfvertygelse, att Konun;
Oscar, mera och förr än de fleste, tagit detta
för fosterlandets framtid så utomordentligt vig-
tiga ämne i betraktande, och känner det bättre
än någon. I följe deraf måste ban äfven hafva
stadgat sin tanke, åtminstone rörande hufvud-
saken deruti, nemligen hvilkendera principen.
Stånds- eller Klass-val eller icke Stånds- och
Klass-val m. m., han gillar. Detsamma bör
man också förmoda om konseljens ledamöter.
Men när så är, kan ändamålet med represen-
tationskommitteen icke -vara, att lemna rege-
ringen nödiga upplysningar eller bilda dess be-
slut om sjelfva representationsprinciperna. Af-
sigten med dess formerande kan omöjligen vara
någon annan, än alt i detalj utarbeta ett ge-
nomfördt förslag på grund af endera prin-
cipen, hvilken således måste vara af regerin-
gen antagen förut. Hvilken denna princip är,
uttalar regeringen inför hela nationen i och med
dess nämnande af kommitteens ledamöter, det
är sannt; men detta offentliggörande af sin
mening kan då icke vara förtidigt för regerin-
gen på grund af ännu bristande kännedom om
saken och en deruti stadgad öfvertygelse.
Det andra fallet, hvaruti denna menings ut-
sägande skulle kunna tänkas för tidigt, vore,
em regeringen ur ett eller annat skäl ansåge
nyttigt att tills vidare hålla nationen i okun-
nighet om sitt eget verkliga tänkesätt rörande
Pepresentationsförändringen. Då skulle det också
med detsamma kunna vara nyttigt att bilda
kommitteen af ledamöter från begge de politi-
ska sidorna, och helst lika många från hvar-
dera. .
Men den stora frågan är, om det möjligen
ur någon synpunkt kan antagas, att regeringen
betraktar detta folkets hållande in suspenso
för nyttigt? Icke kan det vara godt för saken
eller för kommittgen, hvilken, enligt hvad vi
redan sett, på ett sådant sätt sammansatt, blefve
till intet gagn, såsom neutraliserande sig sjelf,
och - dessutom redan från början obehöflig, då
svenska folket redan förut har tillräcklig till-
gång på pro contra irepresentationsfrågan.
Det återstode siledes blott att eftertänka, hu-
ruvida regeringen skulle kunna anse det godt
för sig, att stå inför svenska folket likasom om-
gifven af ett moln i detta afseende. Men detta
är hvad vi ur sjelfva nyttans synpunkt måste
på det högsta bestrida. Näst fördelen af att
en regering sjelf vet hvad den vill, finns ingen
större än den, att folket, som den styrer, också
vet om sin regering, att den vet hvad den vill.
Då går folket med i regeringens fotspår, lyder
dess vink, emedan det förstår den; landets po-
litik blir stark och verksam; ingen tvetydighet
förlamar någon gren af administrationen; allt
prospererar. Men lemnas nationen i okunnig-
het om styrelsens egen öfvertygelse i de vigti-
ogaste frågor; får den icke en gång veta, om
styrelsen har någon; då inträffar motsatsen.
Hvarje ögonblick en regering dröjer att tillkän-
nagifva sin tanke, så fort en sådan är fattad,
utgör följaktligen en förlust för staten och för
regeringen sjelf, emedan den i samma mån för-
lorar nigot af understödet från folkets sida.