— HK nee ett
den officersplats han beklädde. En dag mön-
stradel han det honom anförtrodda båtsmans-
kompani. Hans egen far, gamle Rönnknopp,
stod i ledet. Då allt var slut och manskapet
aftackadt, yttrade sonen fryntligt till fadern:
Se, god dag, Rönnknopp! helsa din hustru,
då du kommer hem.,
Hjelten vid Lepanto och den svenske sjö-
officeraren hade, utom vapnet, en ytterligare ge-
mensamhet — den fullständigaste brist på det
organ, som Gallska systemets anhängare nämna
vördnadens. Högfärden besegrade hos dem
mensklighetens heligaste känslor.
Äfven till svenska kojans historia hör, fastän
mindre bemärkt, månget drag af högfärd, då den
hemvändande gymnasisten eller studenten yfves
öfver sina vetenskapliga företräden, och med
en gränslös stolthet utvecklar sitt Novum, eller
ännu hättre sin Hebreiska Psaltare, hvilka be-
undras likt trollformler, dem endast den lärde
brodern förstår lösa. Dock stannar det icke
alltid härvid Det blandar sig emellanåt otack-
samhet i den vetenskapliga högfärden. Ingen
utom den, som sett och erfarit något dylikt,
kan göra sig ett begrepp om de uppoffringar,
de försakelser, den tunga möda: en svensk fa-
milj af allmogen ofta underkastar sig, för at!
dymedelst kunna underhålla en bror, en son
vid akademien, för att efter en arbetstung dag
kunna vagga sig i drömmar om dennes fram-
tida lycka, om den glans han, såsora kyrko-
herde i församlingen, kanske till och råed som
häradshöfding i domsagan, eb dag kommer att
kasta öfver sina närskyllda, 0 hel familj
lemnar sig villigt åt bekymmer och tmbäranr