drejadt under årets lopp, hvilken förmodan äfver
vinner stöd deraf, att. bonddrängar och skojare
såsom det berättas, genomrest socknarne på finsk
sidan och uppköpt flera hundrade pund, och at
smörtransporter afgått ända från Brahestad hit å
gränsen. Men om ett sådant lurendrejeri kan be
drifvas, torde man tänka att felet ligger i brist pi
nit och vaksamhet hos tullbetjeningen. Detta äl!
dock icke händelsen, hvilket hvarje opartisk må
ste medgifva, utan hufvudfeletligger just i der
orimligt förhöjda tullen, och föröfrigt i den tyd:
liga omöjligheten att bevaka gränsen för införse
af sådana varor som lax och smör, äfven med ett
mångdubbelt antal af den nyligen tillökade tull:
personalen. Men de så kallade smörbevisen eller
edeliga intygen, att varan är af svensk tillverk-
ning, hvilka måste presteras för att derå erhålle
förpassning till södra orter, kunna icke heller de
förhindra lurendrejeriet? Ingalunda. Huru kan då
lagen eluderas och tulltjenstemännen dragas vid nä:
san i detta fall? Låt se. En bonde i norra ändar
af fögderiet, t. ex. i Juckasjerwi eller Poajala, hat
tillverkat 20 eller 30 pund smör; på detta qvan-
tum låter han presten eller länsman skrifva sig et!
produktionsbevis. Smöret säljer han till Altens
kopparverk eller annan ort i Norge; och beviset,
som hen i sådant fall icke behöfver, kan han ser-
.skildt sälja till någon annan spekulant, som hand-
lar med smör på Stockholm. Han är alltid säker
alt få minst en plåt för hvarje pund, som beviset
upptager, och detta är äfven en fördel. En annan
utväg är denna. En bonde uppköper ett parti smör
af sina grannar och sockneboer och tar bevis at
dem att varan är af svensk tillverkning. Med
dessa hevis på fickan ror han öfver på andra stran-
den af gränse-elfven och inlastar der ett annat
parti och styr så direkte till tullkammaren, företer
bevisen och får förpassning på den lurendtrejade
varan. Sedan hemtar han det andra partiet till
tullen, svär på att varan är svensk och kan äfven
bestyrka det med vittnen, om så påfordras. Kan
han slutligen i brist på bevis icke få den luren-
drejade varan förpassad i Haparanda, så för han
den till Calix, säljer den med förtjenst till någon
ahnan spekulant, som vid dervarande tullstation
styrker att han köpt den af svensk jordbrukare,
och så blir varan der förpassad såsom svensk. På
detta sätt se vi huru det blir möjligt för vär ort,
att afyttra 2 å 3 gånger mera smör än som här
produceras.
Hvilka äro således fördelarne af den förhöjda
tullen, ty någon ekonomisk fördel måste väl der-
med vara afsedd? Korteligen följande: 4:0 har
staten frängått en årlig tullinkomst af 9 å 40,000
rdr rg8, till förmån för skojare och äfventyrare,
dels på svenska, dels på finska sidan af gränsen;
2:0 har den gett anledning till ett onyttigt för-
ökande af gränsbevakningen, som staten måste be-
tala; 3:0 allmogens demoralisering genom produk-
tionsbevisen; 4:0 måste vi betala det finska och
allt annat smör dyrare än förut; 5:0o ha vi gett
utlänningar och lastare rum, då de säga: när
svensken vill hushålla, så uppoffrar han 49 styfver
för att vinna den 20:de. — Slutligen är det Ins:s
fromma önskan, att smörfrågan måtte lösa fjellen
från ögonen på prohibitivsystemets vänner, så att
de ljusligen kunna inse och urskilja vårt lands
fördelar och skada.