VLIVERBIVIUU Us: 0 JaHNUdll LUOEV. STOCK ITOLI. Med dagens utländska poster erhöllo vi tidningar från Paris af den 48, från London af den 19 och från Hamburg af den 23 dennes. FRANKRIKE. Hos pärerna debatterades den 43 och 16 dennes vidt och bredt om den punkten i adressförslaget, som angick Algier. Grefve Pelet de la Lozere försvarade iden att bibehålla Algerien, men ansåg det nu följda eröfringssystemet vara outförbart. Det var utvidgningsprincipen, sådan den nu följdes, som förstörde Frankrikes krafter derstädes. Man borde söka vinna målet på fredlig väg, och icke fulliölja en plan, som spridde franska hären och vållade att 400 fransmän miste slåss mot 6000 araber, då likväl armeen var 80,000. Icke 400,000 man skulle förslå att eröfra Afrika på en gång, men man kunde efterhand utvidga sina besittningar, 0. s. v. Ministern Moline de S:t Yon motsade Pelets uppgift, att halfva armeen i Afrika var sjuk. Prinsen af Moskwa fäste uppmärksamheten på Marockos tvetydiga förhållande, och på den roll som den religiösa orden Muley Tahied, till hvilken kejsarn af Marocko hör, spelat vid tilldragelsen i Djemma Gazuat. Charles Dupin sökte bevisa genom romarnes och carthaginensernas strider, att landet måste helt och hållet eröfras, icke blott till en del besättas. General Despan Cubicres, Anconas intagare och krigsminister under Thiers tid, ogillade Bugeauds politik, hvilken på en gång hotat de eljest splittrade kabylerna och araberna, samt derigenom förenat alla dessa stammar emot sig. I stället att utrota cheferna förföljde man massorna och förbittrade dem genom plundring och grymhet, då man skonar de förra. Herr Guizot förklarade sig nödsakad att med mycken aktsamhet ingå i svaromål på framställdt klander af nuvarande system, i ett ögonblick då underhandling just var å bane, kriget nära sitt slut och ett uppror måste undertryckas; men han ansåg sig böra vederlägga uppgiften om den nämde religiösa ordens deltagande i kriget emot fransmännen. Det är sannt att en del medlemmar varit på Abd-el-Kaders sida, men många och de flesta hade förblifvit fransmännen undergiine och slåss i deras leder mot emiren. Den hade således ingenting att göra med politiken. Efter denna långvariga parlamentariska simulacre antogs slutligen hela adressen med 120 röster emot 23. De liberala bladen klandra dessa spegelfäkterier i tal, då resultatet är så klart bevisande pärskammarens nullitet, och intet enda amendement kan genomdrifvas. De finna en beräknad taktik i detta uttänjande, hvilket hindrar deputerade kammarens öfverläggningar, som nu måst dröja att i alvaktan på ministrarnes närvaro börja debatten, ända till måndagen den 49 dennes. Republikanerna säga, att det konstitutionella regeringssättet erfordrade några oppositionsröster, för syns skull; man har varit lycklig nog att finna sådana, som stått ut med att i8 dagar tala om ingenting; och Frankrike är nu förklaradt hafva ingenting att öfverklaga. Pärskammarens deputation aflemnade adressen den 47 om aftonen till H. M. Konungen, som emottog den, omgifven af hertigen af Nemours, prinsen af Joinville och hertigen af Montpensier, med de vanliga försäkringarne om sin tillfredsställelse att se landets tillväxande välstånd, och att ega pärernas verksamma stöd, samt lofvade att med sin familj genom tillgifvenhet för Frankrike söka motsvara de känslor som adressen uttryckte: för dynastien m. m. Den 47 hölls stor revy med 30,000 man på Marsfältet. Prinsarne och marockanska sändebudet voro närvarande. . Lord Brougham, som var bjuden på sista balen i Tuilerierna, hade långa samtal med såväl konungen, som herr Thiers.