— —— — — — -—— ——— LX OO ——C— ÄÖ ÄÖÖÄÖÄ R SC tio till tolf fot bredt. Det inre var behängd: med brokiga täcken, hvarpå arabesker och half. månar voro stickade. En skiljevägg af ylletyg delade det i två delar, hvaraf den mindre och inre innehöll emir.ns bädd, bestående af en enkel madrass. De begge förhängena, som under natten tillslöto tältets ingång, höllos öppna af två långa stänger, så att man obehindradt kunde öfverse äfven det inre af tältet. Utanföre voro flera hundrade araber församlade; dels af nyfikenhet, dels för att afböra en vandrande sångare från el Garb, hvarmed betecknas Marocko, och hvilken stod i särdeles rykte. De fleste af hans sånger innehöllo emirens beröm och de andre enkla krigsberättelser. Föredraget var visserligen ganska okonstladt, men dessa naturtoner förfelade icke verkan på de halfvilda åhörarne. Flera utrop, såsom: Allah! Allahl Dhebab, Kakham och Hadazy! läto under jubel höra sig. I ett hörn lågo fyra upprullade fanor, som under tåg vanligen buros framför emiren. Kavalleriets var röd, infanteriets gul och blå, den tredje g:å och hvit, den fjerde röd och gul. I tåltet såg man vidare en hög pall, täckt med rödt sammet, som begagnades då emiren skulle stiga till häst. Vidare såg man en madrass, vid hvars ändar stodo kistor, och det hela öfverdraget med ett brokigt täcke, bildade ett slags soffa. Framför denna låg utbredd en matta från Mascara. På denna sutto flerascheiker och marabuter, höfdingar för de stammar, som utgjorde hären. Så snart våra bekanta trädde in i tältet, sökte Victors öga strax den ryktbare kabylanföraren. Abd-et-Kader satt på soffan. Haa var en man af några och trettio år, kort till vexten, med långlagdt ansigte och blek hy. Mans stora, dunkla öga röjde, mildhet, munnen var liten, näsan böjd, skägget tunat och kolsvart. I det hela fann Victor den berömde afrikanens drag behagliga — ja,