— —— — — — - - -—— ——— LX OO ——C— ÄÖ ÄÖÖÄÖÄ R - SC
tio till tolf fot bredt. Det inre var behängd:
med brokiga täcken, hvarpå arabesker och half.
månar voro stickade. En skiljevägg af ylletyg
delade det i två delar, hvaraf den mindre och
inre innehöll emir.ns bädd, bestående af en
enkel madrass. De begge förhängena, som un-
der natten tillslöto tältets ingång, höllos öppna
af två långa stänger, så att man obehindradt
kunde öfverse äfven det inre af tältet.
Utanföre voro flera hundrade araber försam-
lade; dels af nyfikenhet, dels för att afböra en
vandrande sångare från el Garb, hvarmed be-
tecknas Marocko, och hvilken stod i särdeles
rykte. De fleste af hans sånger innehöllo emi-
rens beröm och de andre enkla krigsberättel-
ser. Föredraget var visserligen ganska okonst-
ladt, men dessa naturtoner förfelade icke ver-
kan på de halfvilda åhörarne. Flera utrop,
såsom: Allah! Allahl Dhebab, Kakham och
Hadazy! läto under jubel höra sig.
I ett hörn lågo fyra upprullade fanor, som
under tåg vanligen buros framför emiren. Ka-
valleriets var röd, infanteriets gul och blå, den
tredje g:å och hvit, den fjerde röd och gul. I
tåltet såg man vidare en hög pall, täckt med
rödt sammet, som begagnades då emiren skulle
stiga till häst. Vidare såg man en madrass,
vid hvars ändar stodo kistor, och det hela öf-
verdraget med ett brokigt täcke, bildade ett
slags soffa. Framför denna låg utbredd en
matta från Mascara. På denna sutto fleraschei-
ker och marabuter, höfdingar för de stammar,
som utgjorde hären. Så snart våra bekanta
trädde in i tältet, sökte Victors öga strax den
ryktbare kabylanföraren. Abd-et-Kader satt
på soffan. Haa var en man af några och trettio
år, kort till vexten, med långlagdt ansigte och
blek hy. Mans stora, dunkla öga röjde, mild-
het, munnen var liten, näsan böjd, skägget
tunat och kolsvart. I det hela fann Victor
den berömde afrikanens drag behagliga — ja,