e— EV
JUDINNAN. )
BERÄTTELSE AF WACHSMANN.
Det unga stoet blef nu på Mobameds beafall
ning utledt och fastbundet. Ismael utbredde p
en liten matta sina skatter, bestiende af dålig
ur och oäkta parisersmycken, som skimrade a
falska ädelstenar. Allt blef beskådadt och pro!
vadt. Skrek Ismael mycket, så skreko Beduinern
ännu starkare, och den förre måste på köpe
emottaga ett antal puffar och stötar, hvarige
nom hans afslag i priset skulle tillvägabringas
Detta afslag följde här hastigare än vanligt
Ismael syntes i dag mycket brådskande — ocIl
så snart en paus i kommersen uppstod, samlade
han skyndsamt sina varor, för att, som han sade
sjelf gå att hemta läkmedlen, hvilka det tyck
tes att dottren icke kunnat finna. Han ble
likväl uppebållen af den köplystne Hassan, oc
handeln utsträcktes så länge, till dess en annan.
isynnerhet för Mohamed ben Zigri, högst ovän-
tad scen inträffade. En stor, stark arab, a
mörk ansigtsfårg, hvars fina burnus och i gör-
deln blixtrande yatagan, med silfverfiste, an-
tydde en respektebel person, inträdde i tältet.
Mobamed steg upp, såväl som de andre.
Salam Ale:kum! frid vare med eder! sade
den inträdande, läggande handen på bröstet.
,Huru befinner ni er? Huru är det med er
helsa och med er fami!j? med edra hästar?
med era kameler? Jag är scheiken af B. ni
Mzab, Abubekr ben Hariri.
Aleikum. essalam! jag mår väl, äfvenså mina
hästar och kameler, och jag hoppas, att äfven
er helsa cch edra anhörigas är tullkomligt god.
Jag heter Mohamed ben Zigri och ämnar mig
till Keff. Hvad förer er så sent i mitt tält?
yttrade den tilltal de.
ÅAilahs skickelse! Hvem vet förut sina vä-
sar ? sverade den förre något stött. Ni har
en Haramy. Han är nu under mitt beskydd.
Jag kommer för att befria honon
Ni betagar skimta med er slaf, Sidi) sade
Mobamed, törundrad. Jag har förbjudit min
) Se Aftonb). M 13, 42, 45, 47 och 48,