Uti den sanna kristendomen finnes visst intet, som strider emot ett verkligen sundt och af sjelfkärleken oförvilladt förnuft; men häraf följer ingalunda, att förnuftet mäktar att på förhand inse sanningen af en ännu opraktiserad kristlighet. Behofvet att med innersta: bjerta omfatta Christum och Hans löften måste-först väckas, och vilkoren för dessa löftens tillegnande miste först både kännas och uppfyllas; sedan varder hvar och en, äfven den enfeldigaste, som med villighet gör Fadrens vilja, i min af behof förnimmandes, att Christi genom B:beln förkunnade lära är af Gudi; då deremot alla andra bevis blifva vanmäktiga inför det uti tviflets skärseld rätt hårdt anfäktade förnuftet, om det ieke ödmjukat sig att med barnasinne emottaga ett trons förskott, utan velat ur det skapade förnuftsorganet framkalla den sjelfkraft, som, förkastende all förutsättning, skulle, oberoende af all kyrkans hjelp, på egen hard fullt uppfatta Christi anda, och med denna utan både bibel och kyrka uppfattade anda, bana sig väg 1 verlden till all sanning. Till följe af det här förut sagda skulle man, som det tyckes, heldre böra uttrycka artikel författarens sist citerade mening ungefär sålunda: ; : Det är genom barnasinnets förtroendefulla emottagande af en kristen kyrkas moderliga gåfvor, hemtade ur den bibliska sanningens källa, som först uppväckes det lif, hvarigenom menniskan vinner del af den åskådning och de andeliga förnimmelser, hvilka uppfylla förstånd och hjerta med Christi anda, och hvilken sistnämnde (Christi anda) ensamt gör det möjligt för förnuftet att fullgöra sin höga bestämmelse, det är, att reda, sofra, klargöra, bekräfta och såkenda med öfvertygelsens herrskande kraft stärka den kristna tron, hvilken först härigenom vinner full styrka och lif — Sålunda tyckes den rätta vägen blifva bättre antyddi Hvarje välartadt och förståndigt upptuktadt barn emottager ju, med förtroetde till Töre föräldrars wisbet, förskotts-anvisningar för lifvet, hvilkas lydiga efterföljd leder barnet till åskådningar och förnimmelser, som tidigt ingifva en afyjord smak eller böjelse för ået sanna och goda. Denna barndomsböjelse antager dock icke egenskap af pålitlig dygd, förr än i den mån dess föremål blifva af det mognande förvuftet genomskådade, samt helt ech hållet eller till störte eller mindre del godkände, och sedan detta godkända sålunda blifver bragt till berrskande öfvertygelse med deraf verkadt kraftfullt bandlingssätt ). I Fortare-elter: i annan än här uppgifna ordning kommer nu icke harnet till sanning, Detta är ju klart för hvarje äfven olärd, blott allvarligt tänkande fader; och på alldeles enahanda sätt måste det tillgå vid förhållandet emellan, kyrkan och församlingen. I Men nu kunna och böra föräldrarne, led ef-! ter Jed, oafbrutet och oupphörligt förädlas, och dermed äfven visheten stegras uti de moraliska förskottsgåftor, som skänkas åt bornen; så äfven måste kyrkans uppfattning af den bibliska janningen allfjemt stiga i klarhet och djup, ch dermed äfven Järjungarne i församlingen ramskrida till allt högre och lifligare unpfattning al Christi heliga anda, samt omisteliga förjenst och löften. Ben upplyste och kristeligt sinnade artikelörfattaren boppas vi skall med oss instämma i tenna en olärds enkla anvisning på vägen för ranskallande af en förvuftigt-biblisk kristendomsnda, och deraf bestämd veridsåskådning, hvilket ter, utgör grundvilkoret för hvarje gedigen samällsförbättring, äfvensom serskildt för, att. ståndsirkölationen skall, vid betraktandet af apostarnes yttre minghet, bilva befriad ifrån dess i a mångas ögon fantastiska orimlighet, men fram tå såsom helt enkel och gifven produkt af kritendomens utveckling till praktisk verklighet ti :samhällslifvets äfven yttre -förbållanden, dej? k—DH RA KA mA FÅS RR RK KR TN lika klasserna emellan, och derföre blifva all; vänt erkänd och antagen. Leckö d. 46 Dec. ti 043. g T. Rudenschöld. fö Denna förnuftets cporation, så enkel, naturlig 5! och lätt, sedan den goda böjelsen blifvit väckt! och vunnit stadgadt lif, blir dock derförutanT omöjlig. Förnuftet kan och skall reda, klar-! nr göra, styrka och stadfästa; men uppväcka ofödt ti lif kan det ej. ti ås PARTIERNAS STÄLLNING. ir Opinionerna cm representationsfrågan utgöra d vifvelaktigt det tecken, hvarpå man nu biästvs n. igenkänna partiernas ställning här i JanWi; tt. Vi anse oss derföre böra för tillfället uppd ga några meningsyttringar härom äfven ur!tå dra tidningar, och göre början med en artide 1 i Wermlands tidning, hvartill Dagl. Alle-lje nda för i dac facsat nåpra frprfräfflisa Iam af