Uti den sanna kristendomen finnes visst in-
tet, som strider emot ett verkligen sundt och
af sjelfkärleken oförvilladt förnuft; men häraf
följer ingalunda, att förnuftet mäktar att på för-
hand inse sanningen af en ännu opraktiserad
kristlighet. Behofvet att med innersta: bjerta
omfatta Christum och Hans löften måste-först
väckas, och vilkoren för dessa löftens tillegnan-
de miste först både kännas och uppfyllas; se-
dan varder hvar och en, äfven den enfeldigaste,
som med villighet gör Fadrens vilja, i min af
behof förnimmandes, att Christi genom B:beln
förkunnade lära är af Gudi; då deremot alla
andra bevis blifva vanmäktiga inför det uti
tviflets skärseld rätt hårdt anfäktade förnuftet,
om det ieke ödmjukat sig att med barnasinne
emottaga ett trons förskott, utan velat ur det
skapade förnuftsorganet framkalla den sjelfkraft,
som, förkastende all förutsättning, skulle, obe-
roende af all kyrkans hjelp, på egen hard fullt
uppfatta Christi anda, och med denna utan
både bibel och kyrka uppfattade anda, bana sig
väg 1 verlden till all sanning.
Till följe af det här förut sagda skulle man,
som det tyckes, heldre böra uttrycka artikel
författarens sist citerade mening ungefär så-
lunda: ; :
Det är genom barnasinnets förtroendefulla
emottagande af en kristen kyrkas moderliga gåf-
vor, hemtade ur den bibliska sanningens källa,
som först uppväckes det lif, hvarigenom men-
niskan vinner del af den åskådning och de an-
deliga förnimmelser, hvilka uppfylla förstånd
och hjerta med Christi anda, och hvilken sist-
nämnde (Christi anda) ensamt gör det möjligt
för förnuftet att fullgöra sin höga bestämmelse,
det är, att reda, sofra, klargöra, bekräfta och
såkenda med öfvertygelsens herrskande kraft
stärka den kristna tron, hvilken först härige-
nom vinner full styrka och lif — Sålunda
tyckes den rätta vägen blifva bättre antyddi
Hvarje välartadt och förståndigt upptuktadt
barn emottager ju, med förtroetde till Töre
föräldrars wisbet, förskotts-anvisningar för lif-
vet, hvilkas lydiga efterföljd leder barnet till
åskådningar och förnimmelser, som tidigt in-
gifva en afyjord smak eller böjelse för ået san-
na och goda. Denna barndomsböjelse antager
dock icke egenskap af pålitlig dygd, förr än i
den mån dess föremål blifva af det mognande
förvuftet genomskådade, samt helt ech hållet
eller till störte eller mindre del godkände, och
sedan detta godkända sålunda blifver bragt till
berrskande öfvertygelse med deraf verkadt kraft-
fullt bandlingssätt ). I
Fortare-elter: i annan än här uppgifna ord-
ning kommer nu icke harnet till sanning, Detta
är ju klart för hvarje äfven olärd, blott allvar-
ligt tänkande fader; och på alldeles enahanda
sätt måste det tillgå vid förhållandet emellan,
kyrkan och församlingen. I
Men nu kunna och böra föräldrarne, led ef-!
ter Jed, oafbrutet och oupphörligt förädlas, och
dermed äfven visheten stegras uti de moraliska
förskottsgåftor, som skänkas åt bornen; så äf-
ven måste kyrkans uppfattning af den bibliska
janningen allfjemt stiga i klarhet och djup,
ch dermed äfven Järjungarne i församlingen
ramskrida till allt högre och lifligare unpfatt-
ning al Christi heliga anda, samt omisteliga för-
jenst och löften.
Ben upplyste och kristeligt sinnade artikel-
örfattaren boppas vi skall med oss instämma i
tenna en olärds enkla anvisning på vägen för
ranskallande af en förvuftigt-biblisk kristendoms-
nda, och deraf bestämd veridsåskådning, hvilket
ter, utgör grundvilkoret för hvarje gedigen sam-
ällsförbättring, äfvensom serskildt för, att. stånds-
irkölationen skall, vid betraktandet af apost-
arnes yttre minghet, bilva befriad ifrån dess i
a mångas ögon fantastiska orimlighet, men fram -
tå såsom helt enkel och gifven produkt af kri-
tendomens utveckling till praktisk verklighet
ti :samhällslifvets äfven yttre -förbållanden, dej?
k—- DH RA KA mA FÅS RR RK KR TN
lika klasserna emellan, och derföre blifva all- ;
vänt erkänd och antagen. Leckö d. 46 Dec. ti
043. g T. Rudenschöld. fö
Denna förnuftets cporation, så enkel, naturlig 5!
och lätt, sedan den goda böjelsen blifvit väckt!
och vunnit stadgadt lif, blir dock derförutanT
omöjlig. Förnuftet kan och skall reda, klar-! nr
göra, styrka och stadfästa; men uppväcka ofödt ti
lif kan det ej. ti
ås
PARTIERNAS STÄLLNING. ir
Opinionerna cm representationsfrågan utgöra d
vifvelaktigt det tecken, hvarpå man nu biästvs
n. igenkänna partiernas ställning här i Jan- Wi;
tt. Vi anse oss derföre böra för tillfället upp- d
ga några meningsyttringar härom äfven ur!tå
dra tidningar, och göre början med en arti- de
1 i Wermlands tidning, hvartill Dagl. Alle-lje
nda för i dac facsat nåpra frprfräfflisa Iam af