n
tig anklagelse, com icke nog. kraftigt kan läggas
dem det vederbör på hjertat. — Ailt för litet
göres för att lära oss att bitta till och dricka
ur det eviga ordets källa. Huru få öro icke
de bland samhällets alla klasser, som kunna
med förstånd och tillfrådsställelse på egen band
hegaena bibeln? Och likväl är det denna un-
derbara bok, skrifven af helige Guds män, rörde
af den heliga anda, som ensamt kan rätt säga
menniskan hvad hon verkeligen är, hvad hon
bör och kan blifva, och huru hon det blifver;
och detta med en af den vördnadsfulle och
villigt lydige lärjungen förnimbar, öfvertygande
kraft, som ensam förmår stilla stormen, skingra
. mörkret och åter aftäcka barnasinnets stjerne-
himmel för det menniskobjerta, som blifvit
uppväckt ti!l sitt djupaste, innersta lif, då allt
blett jordiskt finnes otillfridsställande och all
blett mensklig auktoritet finnes otillräcklig).
Af prester sjelfva kunna en mägta stor del
cm bibeln endast uppläsa examensutanlexor;
andra åtminstone vilja icke meddela annat än
dogmatikens extrakter och konstruktioner. — De
verkelige presterne, som till andeligen hung-
rinde församlingsmediemmar hafva att meddela.
anvisningar för bibelförståndet, från den ande-
liga lirdemens grufva upphemtade, men af ett
brinnande evangeliskt sinne sofrade och i egen
kristelig erfarenhet luttrade till användbarhet
efter hvarje tids och persons behof, dessa pre-
ster äro allt för få, för att kunna förslå.
Jal Säden är mycken, men srbetarena äro få.n
Oeh huru skall angorlunda kunna vara i vår
tid, då presten, så väl den andeligt, som blott
verldsligt sinnade, ellt mer och mer, dels af
staten och -dels genom den förvända affårsverl-
dens inflytelser betungas med verldsliga bestyr,
hvilka ej blott upptaga den til, som presten
borde egna åt stilla andeliga betraktelser, utan
äfver många ibland dessa bestyr tvingande på-
kalla kraftanstringningar, som till natur allde-
les upphäfva den evangeliska sinnesstämning,
bvaruuder odlingen af ett sannt presterligt lifs
tankar och känslor är möjlig.
Vi beböfva här, såsom bevisande exempel,
blott peka på de -odiösa sockenstämmoproces-
serna, hvilkas antel och förderfliga verkningar
befinnas vara i jemn tillvext, genom dels oför-
ståndets och dels tyvärr äfven den låga skade-
glädjens tillgöranden.
Men huru skola då de här förut antydda djupt
förderfliga missförbållanderne inom kyrkans om-
råde kunna afhjelpas? eke må vi vänta, alt
det onda skall blifva botadt från roten och så
skyndsamt, fom saken i sanning kräfver, genom
blott kyrkans vigde tjeaere. Af dessa gå ju
så många blott i vägen. Äfven vore en sådan
förväntan obillig eck icke heller öfverensstäm-
mande med bibelns anvisning, som säger at!
nvi äre alle ett -andeligt Ppresterskapp.
Säkert bliver ingen annan råd, än att de
sanne presterne träda i förtroliga förekingar
med sannt kristeliga föräldrar äfven utom pre-
sterskapet, och i samråd med, sarat nitfullt un-
derstödda af dessa, se till hvad :som kunde och
borde göras, till vinnande af en bättre kyrkans!
ställning och verksamhet, och för frambrinvgande
af en allmännare kunskap om och försoning
med sbibeln, hvilket i boken om ståndscirkula-
tion -uppgifves utgöra vår tids största behof.
l
som vi hoppas?
Sr mr m mm I
Den ädie artikelörfattoren,
gillar härförut afgifna förklaring, skall säkert icke;
heller egilla, att vi görs ännu en anmärkning.
Uti maranämde artikel säges: Det är endast
genom Christi anda, som förnuftet banat sig vägl
i verlden, de tu måste vara oskiljaktiga, de tu
gifva menniskan dess värde, och ve dem, som
vilja åtskilja hvad Gud förenat
Så sannt detta påstående i grunden än är,
så ksäfver det does, för att ej kunna misstydas
någon förklaring. . .
All produkt uppkommer ju genom faktorer.
Menriskornas detfående af Christi sanna anda
å
ir ju en produkt al den sanna kyrkans Omsorg
att tillskynda menniskornes barn ett förskott
af biblisk sanning, hvarpå kyrkligt uppfostrade
bara värdnadsfullt förlita sig, oeh derefter an-
aga ett lefverne, hvars utsfning småningom
känker en erfarenhet, som för förnuftet mer
eh mer klargör det uppenbarade bibelordets
nneboende- sanning.
) Och hit kommer, under mer och miedre liftig
förmimmelse, hvarje kristen, som åtiyder den
bibliskt-kyrkliga uppmaningen i psalmen M 214,
och kastar sig in i den alltjemt stigande hettan 2?
af dep allmänna verldsstriden emellan Godt och la
Ondt, men icke låter af lättja och däraktig för-lis
villelse ingöfva sig i den säkerhet, hvari mermi-
skorna så gerna slumra hardt nära invid bran- ke
ten af bråddiup, hvars vådlighet, om den af bi- lig
bolordet blifvit äskädliggjord, borde uppväcka till
oss alla, att mer och mer söka afiägga heden-)
domens eländigt ihåliga tro!s, och ikläda oss
den bbliska kristendomens hufvudkraft — Öd-)Re
mjukheten, och så rustade, med orubbelig för-ko;
tröstan följa Christ! baner till — Seger. me
) Dock hafva vi en alimänt bekant och tillgäng-)tel
lig förmedlare bibel-ordet uti vår för detima
mesta herrliga psalmbok, ehuru dess äkthet och ato
rälta förstånd för den mera djupfrågande bal.
höfvar bekräftas och redas af sjelfva bibeln.
Hvilken a? verldens oräkneliga böcker kan nul!
as med psalmboken, uti allmänneligt väl-)för
verkan på det till andotgt lif upsväckta Sen
:naiskohjortat och vid dess allvarligaste stun-stäl
der? Och hvem är det välsorm frambragt psalm-lså
boven, om icke kyrkans omsorg och kyrkansl!son
mån? Och hvar begagnas psiumboken säkrare nal!
ån i kyrkan? Åh al hanen - :
svä
vet
hanmasannorn nsatoutt