n tig anklagelse, com icke nog. kraftigt kan läggas dem det vederbör på hjertat. — Ailt för litet göres för att lära oss att bitta till och dricka ur det eviga ordets källa. Huru få öro icke de bland samhällets alla klasser, som kunna med förstånd och tillfrådsställelse på egen band hegaena bibeln? Och likväl är det denna underbara bok, skrifven af helige Guds män, rörde af den heliga anda, som ensamt kan rätt säga menniskan hvad hon verkeligen är, hvad hon bör och kan blifva, och huru hon det blifver; och detta med en af den vördnadsfulle och villigt lydige lärjungen förnimbar, öfvertygande kraft, som ensam förmår stilla stormen, skingra . mörkret och åter aftäcka barnasinnets stjernehimmel för det menniskobjerta, som blifvit uppväckt ti!l sitt djupaste, innersta lif, då allt blett jordiskt finnes otillfridsställande och all blett mensklig auktoritet finnes otillräcklig). Af prester sjelfva kunna en mägta stor del cm bibeln endast uppläsa examensutanlexor; andra åtminstone vilja icke meddela annat än dogmatikens extrakter och konstruktioner. — De verkelige presterne, som till andeligen hungrinde församlingsmediemmar hafva att meddela. anvisningar för bibelförståndet, från den andeliga lirdemens grufva upphemtade, men af ett brinnande evangeliskt sinne sofrade och i egen kristelig erfarenhet luttrade till användbarhet efter hvarje tids och persons behof, dessa prester äro allt för få, för att kunna förslå. Jal Säden är mycken, men srbetarena äro få.n Oeh huru skall angorlunda kunna vara i vår tid, då presten, så väl den andeligt, som blott verldsligt sinnade, ellt mer och mer, dels af staten och -dels genom den förvända affårsverldens inflytelser betungas med verldsliga bestyr, hvilka ej blott upptaga den til, som presten borde egna åt stilla andeliga betraktelser, utan äfver många ibland dessa bestyr tvingande påkalla kraftanstringningar, som till natur alldeles upphäfva den evangeliska sinnesstämning, bvaruuder odlingen af ett sannt presterligt lifs tankar och känslor är möjlig. Vi beböfva här, såsom bevisande exempel, blott peka på de -odiösa sockenstämmoprocesserna, hvilkas antel och förderfliga verkningar befinnas vara i jemn tillvext, genom dels oförståndets och dels tyvärr äfven den låga skadeglädjens tillgöranden. Men huru skola då de här förut antydda djupt förderfliga missförbållanderne inom kyrkans område kunna afhjelpas? eke må vi vänta, alt det onda skall blifva botadt från roten och så skyndsamt, fom saken i sanning kräfver, genom blott kyrkans vigde tjeaere. Af dessa gå ju så många blott i vägen. Äfven vore en sådan förväntan obillig eck icke heller öfverensstämmande med bibelns anvisning, som säger at! nvi äre alle ett -andeligt Ppresterskapp. Säkert bliver ingen annan råd, än att de sanne presterne träda i förtroliga förekingar med sannt kristeliga föräldrar äfven utom presterskapet, och i samråd med, sarat nitfullt understödda af dessa, se till hvad :som kunde och borde göras, till vinnande af en bättre kyrkans! ställning och verksamhet, och för frambrinvgande af en allmännare kunskap om och försoning med sbibeln, hvilket i boken om ståndscirkulation -uppgifves utgöra vår tids största behof. l som vi hoppas? Sr mr m mm I Den ädie artikelörfattoren, gillar härförut afgifna förklaring, skall säkert icke; heller egilla, att vi görs ännu en anmärkning. Uti maranämde artikel säges: Det är endast genom Christi anda, som förnuftet banat sig vägl i verlden, de tu måste vara oskiljaktiga, de tu gifva menniskan dess värde, och ve dem, som vilja åtskilja hvad Gud förenat Så sannt detta påstående i grunden än är, så ksäfver det does, för att ej kunna misstydas någon förklaring. . . All produkt uppkommer ju genom faktorer. Menriskornas detfående af Christi sanna anda å ir ju en produkt al den sanna kyrkans Omsorg att tillskynda menniskornes barn ett förskott af biblisk sanning, hvarpå kyrkligt uppfostrade bara värdnadsfullt förlita sig, oeh derefter anaga ett lefverne, hvars utsfning småningom känker en erfarenhet, som för förnuftet mer eh mer klargör det uppenbarade bibelordets nneboendesanning. ) Och hit kommer, under mer och miedre liftig förmimmelse, hvarje kristen, som åtiyder den bibliskt-kyrkliga uppmaningen i psalmen M 214, och kastar sig in i den alltjemt stigande hettan 2? af dep allmänna verldsstriden emellan Godt och la Ondt, men icke låter af lättja och däraktig för-lis villelse ingöfva sig i den säkerhet, hvari mermiskorna så gerna slumra hardt nära invid branke ten af bråddiup, hvars vådlighet, om den af bilig bolordet blifvit äskädliggjord, borde uppväcka till oss alla, att mer och mer söka afiägga heden-) domens eländigt ihåliga tro!s, och ikläda oss den bbliska kristendomens hufvudkraft — Öd-)Re mjukheten, och så rustade, med orubbelig för-ko; tröstan följa Christ! baner till — Seger. me ) Dock hafva vi en alimänt bekant och tillgäng-)tel lig förmedlare bibel-ordet uti vår för detima mesta herrliga psalmbok, ehuru dess äkthet och ato rälta förstånd för den mera djupfrågande bal. höfvar bekräftas och redas af sjelfva bibeln. Hvilken a? verldens oräkneliga böcker kan nul! as med psalmboken, uti allmänneligt väl-)för verkan på det till andotgt lif upsväckta Sen :naiskohjortat och vid dess allvarligaste stun-stäl der? Och hvem är det välsorm frambragt psalm-lså boven, om icke kyrkans omsorg och kyrkansl!son mån? Och hvar begagnas psiumboken säkrare nal! ån i kyrkan? Åh al hanen : svä vet hanmasannorn nsatoutt