sea
hende? menskligheten skall få ett gladare ut-
up Yarje ståndscirkulationens vän måste med
TrYmdt och tacksamt hjerta läsa denna hopp-
GJANde och till kraftfull handling manande
ri Ning at den framtid, då ståndscirkulationens
ÅR Förelse blifvit möjlig; ja! med hjertats
hyste värma måste vi räcka hvarandra tro-
f 2 händer till gemensamma bemödanden för
ämkallande af det sannt kristliga sambällsskic-
dos, I främsta lederna måste de af den bil-
2de samhällsklassen strida för saken och arbeta
I dess framgång, som frestat den lifvets pres:-
n DD 5 . -
ID, hvarvid man naturligen och af innersta
hjerta instämmer i slutorden af ofvanciterade
Mening: runder dylika omständigheter, hvilken
fattig herre skulle j vara glad at blifva en
försörjd arbetare ?
Men — under den hastiga och eldfulla farten
öfver de, i en tidninssartikel hopträngda många
och vigtiga tankeämnen, som der belysas med
endast blixtar, har författaren råkat att fram-
kasta tanker af tvetydigt innehåll, hvilka stånds-
cirkulations-idgens vedersakare kunde begagna
till lätt gjorda misstydningar, för att dermed
inför allmänheten nedsätta iden, såsom varande
upprunnen på falska grender, alldenstund en
ideens varme beifrare, af boken derom eller i
tankeföljd af dess innebiåll, föranledts till skefva
åsigter i frågor af vigtigaste art.
Till förekommande af sådan misstydning, vore
godt att äga förmåga och tillfälle till en grand-
lig och fullständig förklaring inför allmänheten.
Omständigheterna tvinga dock till endast ofull-
ständiga :och korta anmärkningar.
Artikelförfattaren låter, af förtrytelse öfver
kyrkans förfall, hänföra sig til, att-vid frågan
om den kristliga välvilja, som ibland ess före-
finnes, fälla detta yttrande: påstå blott icke,
alt denna välvilja är opererad af kyrkan.
I rak strid met detta yttrandes ordalydelse,
vilja vi påstå, att hvarhelst något pålitligt och
gediget, det är, af egoistiska biafsigter obe-
mängdt godi i tankar och Kandling, förefinnes
hos menniskor, så är de verkade sdirekt eller
indirekt af och genom kyrkan.
Här beror dock alit på, hvad man förstår
under det obestämda ordet kyrkan.
Med kyrkans lärobyggnad måste förstås, ieke
blott bokstafsläran af -dogmatikens konstruk-
tioner, hvilken bibringas ungdomen otast, ty-
värr, såsom en tanketem utanlexa; utan fast-
mer den andemening, som vid den sjelfansva-
rige kristnes ödmjuka och samvetsgranna be-
grundande af det uppevbarade bibelordet upp-
kommer, vil jemförelsen med och under bjelp-
redan af den från bibeln hemtade kyrkoform,
hvilken genom Försynens tillstädjelse blifvit-vår.
Att missakta och vårdslöse denna, våra religiösa
föreställningars moder, som välgörande ombul-
dat. våra för sjelfständig förskning ännu omogna
barnasinner, och uppvärmt dem vid sitt djupt
menniskoälskande medershjerta, hvars helzande
krafter ännu icke på lingt närblifvit uttömda,
det vore--en ovishet, som de otactsamma bar-
nen måste få hirdt umgälla.
Och med Kyrkans Lärare rtmåste då förstås, :
icke den beklagligen stora skaran af prester, t
som, enligt artikeiförfattaremssåf ädelt nit-sal-
tade ord, bortbyta kyrkan mot politiken, väl-!
det, privatbenkerna, samvetstvånget, inte!eran-r
Ser, protestanlismens bekämpande, fantasiens!c
uppskakantle, minneslexorna, och vid allt dettas
lemna hjertat ovidrördt; utan de Gudi lof!
icke försvunne, om ock . få ädla, oftast obe-!S
märkta stila i Jandena, både med och utan!
Prestkragar, hvilkas tankar, ord och gerningar!
belt och hållet bestämmas utaf biblisk kristen-
Om, och hvilkas väsende, innerst utgörande
Nn nästan -osflåtlig bön om Christi rikes till-!s
Ommelse, verka förädlande på hvarje hjerta, r
med hvilket de -komma i förtrolig beröving. s
Från dessas stilla, anspråkslösa, -j sällan miss-d
förstådda sträfvanden och missaktade arbete ärb
s
a
vu
det ju, som kyrkane verldsuppbållande kraft
utgår, och visserligen å Herrans vägnar verkar !:
Ut det väsendtligt goda, som finnes i verlden, nu
;amt ej allenast vidmaktHåller detta, utan allt-t
Jemt gifver deråt den summariskt vexande kraft
ch stigande himmelska riktuing, som historien:
— fördomsfrivt betraktad — bevittnar. gi
ch md den Christet Kyrkliga Törsamlin-h
Jen sluteligen måste då förstås, icke den stora
open af döpta blott namnkristna, hvilka befin-!g4
las dels bland de råa skarorna, som af kristen-i
lomen undfått endast skalet, och dels ibland gi
le bildade, som tro sis hafva uppattat kristen- vi
omens kärna, under ett flackt beropande på
shristi anda, men hvilken andas sanna väsende så
le dock icke akta nödigt utforska i dess endajni
Svikeliza kä!la, dot uppenbarade bibelordet;
tan de Christi bekännare och lärjungar, som,
Yrkligt uppfostrade, kommåt i tillfälle att be-lär
agna den dyrbara bje!predan af kyrkans fram-at
töllningar, vid den jemförelse af dessa medJ)af
betordet sjetit, som de sjellansvarige kristne, ba
Var i sin stad och i mån af behof och för-Ita
: 82, måste anställa, för att hvar för siz kom-sk
.— till ett ljus som icke bedrager, och enloe
ma som står bi och verkar evizt goda frukter. in!
ir nder förutsättning af en sådan - bestämning ja
on vegreppet kyrkan, skall. säkert. den ädlel)
in Kristeligt sinnade artikelförfattaren med-
YA sanningen af påståendet, alt från kyrkan,
NL inre lif icke kan dö, utgår direkt2 eller
ve rekte allt det gediget goda; som finnes i