sea hende? menskligheten skall få ett gladare utup Yarje ståndscirkulationens vän måste med TrYmdt och tacksamt hjerta läsa denna hoppGJANde och till kraftfull handling manande ri Ning at den framtid, då ståndscirkulationens ÅR Förelse blifvit möjlig; ja! med hjertats hyste värma måste vi räcka hvarandra trof 2 händer till gemensamma bemödanden för ämkallande af det sannt kristliga sambällsskicdos, I främsta lederna måste de af den bil2de samhällsklassen strida för saken och arbeta I dess framgång, som frestat den lifvets pres:n DD 5 . ID, hvarvid man naturligen och af innersta hjerta instämmer i slutorden af ofvanciterade Mening: runder dylika omständigheter, hvilken fattig herre skulle j vara glad at blifva en försörjd arbetare ? Men — under den hastiga och eldfulla farten öfver de, i en tidninssartikel hopträngda många och vigtiga tankeämnen, som der belysas med endast blixtar, har författaren råkat att framkasta tanker af tvetydigt innehåll, hvilka ståndscirkulations-idgens vedersakare kunde begagna till lätt gjorda misstydningar, för att dermed inför allmänheten nedsätta iden, såsom varande upprunnen på falska grender, alldenstund en ideens varme beifrare, af boken derom eller i tankeföljd af dess innebiåll, föranledts till skefva åsigter i frågor af vigtigaste art. Till förekommande af sådan misstydning, vore godt att äga förmåga och tillfälle till en grandlig och fullständig förklaring inför allmänheten. Omständigheterna tvinga dock till endast ofullständiga :och korta anmärkningar. Artikelförfattaren låter, af förtrytelse öfver kyrkans förfall, hänföra sig til, att-vid frågan om den kristliga välvilja, som ibland ess förefinnes, fälla detta yttrande: påstå blott icke, alt denna välvilja är opererad af kyrkan. I rak strid met detta yttrandes ordalydelse, vilja vi påstå, att hvarhelst något pålitligt och gediget, det är, af egoistiska biafsigter obemängdt godi i tankar och Kandling, förefinnes hos menniskor, så är de verkade sdirekt eller indirekt af och genom kyrkan. Här beror dock alit på, hvad man förstår under det obestämda ordet kyrkan. Med kyrkans lärobyggnad måste förstås, ieke blott bokstafsläran af -dogmatikens konstruktioner, hvilken bibringas ungdomen otast, tyvärr, såsom en tanketem utanlexa; utan fastmer den andemening, som vid den sjelfansvarige kristnes ödmjuka och samvetsgranna begrundande af det uppevbarade bibelordet uppkommer, vil jemförelsen med och under bjelpredan af den från bibeln hemtade kyrkoform, hvilken genom Försynens tillstädjelse blifvit-vår. Att missakta och vårdslöse denna, våra religiösa föreställningars moder, som välgörande ombuldat. våra för sjelfständig förskning ännu omogna barnasinner, och uppvärmt dem vid sitt djupt menniskoälskande medershjerta, hvars helzande krafter ännu icke på lingt närblifvit uttömda, det vore--en ovishet, som de otactsamma barnen måste få hirdt umgälla. Och med Kyrkans Lärare rtmåste då förstås, : icke den beklagligen stora skaran af prester, t som, enligt artikeiförfattaremssåf ädelt nit-saltade ord, bortbyta kyrkan mot politiken, väl-! det, privatbenkerna, samvetstvånget, inte!eran-r Ser, protestanlismens bekämpande, fantasiens!c uppskakantle, minneslexorna, och vid allt dettas lemna hjertat ovidrördt; utan de Gudi lof! icke försvunne, om ock . få ädla, oftast obe-!S märkta stila i Jandena, både med och utan! Prestkragar, hvilkas tankar, ord och gerningar! belt och hållet bestämmas utaf biblisk kristenOm, och hvilkas väsende, innerst utgörande Nn nästan -osflåtlig bön om Christi rikes till-!s Ommelse, verka förädlande på hvarje hjerta, r med hvilket de -komma i förtrolig beröving. s Från dessas stilla, anspråkslösa, -j sällan miss-d förstådda sträfvanden och missaktade arbete ärb s a vu det ju, som kyrkane verldsuppbållande kraft utgår, och visserligen å Herrans vägnar verkar !: Ut det väsendtligt goda, som finnes i verlden, nu ;amt ej allenast vidmaktHåller detta, utan allt-t Jemt gifver deråt den summariskt vexande kraft ch stigande himmelska riktuing, som historien: — fördomsfrivt betraktad — bevittnar. gi ch md den Christet Kyrkliga Törsamlin-h Jen sluteligen måste då förstås, icke den stora open af döpta blott namnkristna, hvilka befin-!g4 las dels bland de råa skarorna, som af kristen-i lomen undfått endast skalet, och dels ibland gi le bildade, som tro sis hafva uppattat kristenvi omens kärna, under ett flackt beropande på shristi anda, men hvilken andas sanna väsende så le dock icke akta nödigt utforska i dess endajni Svikeliza kä!la, dot uppenbarade bibelordet; tan de Christi bekännare och lärjungar, som, Yrkligt uppfostrade, kommåt i tillfälle att be-lär agna den dyrbara bje!predan af kyrkans fram-at töllningar, vid den jemförelse af dessa medJ)af betordet sjetit, som de sjellansvarige kristne, ba Var i sin stad och i mån af behof och för-Ita : 82, måste anställa, för att hvar för siz kom-sk .— till ett ljus som icke bedrager, och enloe ma som står bi och verkar evizt goda frukter. in! ir nder förutsättning af en sådan bestämning ja on vegreppet kyrkan, skall. säkert. den ädlel) in Kristeligt sinnade artikelförfattaren medYA sanningen af påståendet, alt från kyrkan, NL inre lif icke kan dö, utgår direkt2 eller ve rekte allt det gediget goda; som finnes i