de otrogne — måtte Allah förbränna
ras själar ropade en vild beduin, i det han
ställde sig rakt framför Scheiken. Jag drog
Med flera andrav;- berättade han nu under lif
liga gester, till marknaden, då vi på afstånd
N:0 se två personer med en åsna, på en säl-
lan begagnad väg vid stranden af Wad el Ha-
Miss. Vi tänkte att de äfven ville besöka mark-
Maden, och ehuru vi af klädseln märkte hvad
hyra det var — måtte Allah förbanna dem
På domedag! — hade vi ändå låtit dem draga
fred, om de icke, så snart de märkte o:s, på-
Skyndat sina steg, tagit al vägen och gömt sig
Ven Pi-tacie-buske. Vi skyndade då fram,
Stepo och förde dem hit, ty det är ganska sä-
ert, att de ämnade smyga sig till staden och
eddela Rumi underrättelse om Emirens läger.
Oceh hvad svarar du härti!tl, jude? ropade
Scheicken, betraktande den fångne med mörka
Ickar.
Att denne mannens tal är falskt, Sidi, och
Mt jag vill betyga det på den heliga boken och
id vår fader Abrahams graf och alla profeter-
Nesl ropade israeliten. Jag ville visserligen
egilva mig till Algezira, för att der med mi-
ha bröder fira festen Jom Kippur, såsom vår
lära oss föreskrifver, och underrättelser från
sultanens läger bar jag icke kunnat medföra,
då jag icke kommer derifrån, utan från Belida
och ville begifva mig till marknaden, för att
NYppköpa strutsfjädrar, till handel med Gojim.,
Och derföre dolde du dig — din hund, för
e rättrognas blickar? ropade Scheicken.
Jag fruktade för öfvervåld! sade isracliten
ed sanningens uttryck.
Nej, Sidi, han ville försnilla dig på res-af-
Bilternal, ropade en annan arab. Jag. känner
urken mycket väl. Det är en Rumis spion,
be har ofta sett honom i Algezira, dp. an
de i juden Lasrys hus, hvilken under, gjens
Var en eländig mask, men nu är en prstes
Jag är en slägting till honom och heter 1s-
Fel ben Lasry, fortsatte juden. — Jag har
fö 3 handels- och penningesffärer med män an-
Pvandt.,
Der hör du, Sidil, sade den arab, som sis!
från
tiq