kes skådespelaren äfven här-.hafva insett: men
han sätter sig öfver, att genom något effektsö-
keri isdet komiska, genom någon uppskrufning
till det löjliga, söka tillvinna pjesen ett slags
intresse, hvarigenom. den säkrare skulle slå an
på en: visscpublik. Hvaruti ligger då här, så-
väl som-i många dylika: af herr Torsslows rol-
ler, skådespelarens öfverlägsenhet? Jo, uti det
naturliga; som icke låter sig vanskapas af den
förderfliga fåfängan att vilja göra effekt; uti det
innerliga, varma, som: brinner uti skådespela-
rens blickar, röst och åtbörder, utan att öfver-
drifvas till ett fyrverkeri af konstlade lågor;
och uti det harmoniska i hela spelet, som på
åskådarens sinne alltid skall lemna efter sig
ett varaktigare och skönare intryck, än alla
öfverdrifna kraftyttringar., Ett sådant litet styc-
ke har ofta, på denna grund, lockat fram få-
-ar på mången kind, der de öfverdrifnaste fran-
syska tragedier icke skulle hafva förmått det.
Vi hafva i dessa dagar haft en väderlek, som
man skulle kunna likna vid April-vädret. Kan-
bända är det denna, som inverkat på vissa an-
dra förbållanden, t. ex. det med den i början
af vår artikel omtalade nyårsmaskeraden. —
Nya teatern har gifvit publiken ett Skämt,, i
god mening; en viss litteratör, införskrilfven från
landsorten, har exponerat samma teater, för
ett skämt i dålig mening; och Dagligt Alle-
handa har häröfver skämtat i — som det lå-
ter förstå — ingen mening, ehuru likväl icke
omening. Publikens mening (ty publiken får
väl ock ha sin) torde blifva, att nya teatern
vid författandet af sitt Skämt råkat ut för en
hjelpare, som så till sägandes handlat temligen
— oförskämdt. B—m.