kes skådespelaren äfven här-.hafva insett: men han sätter sig öfver, att genom något effektsökeri isdet komiska, genom någon uppskrufning till det löjliga, söka tillvinna pjesen ett slags intresse, hvarigenom. den säkrare skulle slå an på en: visscpublik. Hvaruti ligger då här, såväl som-i många dylika: af herr Torsslows roller, skådespelarens öfverlägsenhet? Jo, uti det naturliga; som icke låter sig vanskapas af den förderfliga fåfängan att vilja göra effekt; uti det innerliga, varma, som: brinner uti skådespelarens blickar, röst och åtbörder, utan att öfverdrifvas till ett fyrverkeri af konstlade lågor; och uti det harmoniska i hela spelet, som på åskådarens sinne alltid skall lemna efter sig ett varaktigare och skönare intryck, än alla öfverdrifna kraftyttringar., Ett sådant litet stycke har ofta, på denna grund, lockat fram få-ar på mången kind, der de öfverdrifnaste fransyska tragedier icke skulle hafva förmått det. Vi hafva i dessa dagar haft en väderlek, som man skulle kunna likna vid April-vädret. Kanbända är det denna, som inverkat på vissa andra förbållanden, t. ex. det med den i början af vår artikel omtalade nyårsmaskeraden. — Nya teatern har gifvit publiken ett Skämt,, i god mening; en viss litteratör, införskrilfven från landsorten, har exponerat samma teater, för ett skämt i dålig mening; och Dagligt Allehanda har häröfver skämtat i — som det låter förstå — ingen mening, ehuru likväl icke omening. Publikens mening (ty publiken får väl ock ha sin) torde blifva, att nya teatern vid författandet af sitt Skämt råkat ut för en hjelpare, som så till sägandes handlat temligen — oförskämdt. B—m.