-I räkning ur en celeber rattegangskrilt citer
-In Att fintligheten snafvar och faller, då hon v
-1gå ensam, och ej bryr sig om sanningens säl
- skäp.
— Utgifvaren af Winterbladet, hvars sista nun
mer utgafs i förrgår, nyårsaftonen, gjorde de
uti en nyårsvisit bos sina medbröder, neml
gen Posttidningen, som fått den längsta oc
allvarsammaste visiten, Aftonbladet, Figaro, Mo
gonen, Dagen, Helios och Dagligt Allehand
Toch ger hvar och en dervid sin tillbörliga hel
ning. Vi meddela här i utdrag den som A
Ttonbladet fått emottaga, för att tillika få lemr
ett litet svar derpå:
I Med tvekande steg beger jag mig sedan till Lil
INygatan, midt: emot Posthuset, till dig, du oföi
I gängliga Aftonblad! Hvad skall jag kunna säg
Idig, som du icke vet? hvad önska dig, som d
icke har? Du är tillfyllest för svenska folket; oc
må svenska folket vara tillfyllest för dig! Du skul
väl kunna önska dig det större, men visst aldri
I beskedligare. Det känner med tacksamhet och fö
Inöjelse, att du är en godsint och medgörlig herr
som aldrig vill sätta det på allt för hårda pro
hvarföre billigheten fordrar, att det ej heller sätt
dig på dylika. En smädlig saga går kring land oc
rike — och ingen har så, som du, varit föremi
för dylika — att du skulle hafva tillskapat viss
opinioner, som vunnit insteg. Men ingen ting ka
vara falskare; ingen kan vara oskyldigare än dt
Jag har alltid försvarat dig och skall alltid försvar
dig mot den ohemula beskyllningen. Du står
spetsen för opinionen, emedan du alltid tagit opi
nionen, sådan du funnit den, om än i embryo, doc
med en omisskännelig benägenhet att oförtöfvad
kläckas, Sålunda har man tillvitat dig den miss
belätenhet, som i landet uppkom mot den gaml
styrelsen, mot ståndsrepresentationen m. m.; oc
likväl är det dagsklart, att du är just ett barn a
denna missbelåtenbet, som existerade långt för
dig, i stället för att vara dess fader. Du försto
blott att säga, hvad folket redan tänkte; och inge
ting gör folket ett sådant nöje, som att höra si
sjelft tala:
Blir nu fråga om att önska dig någon ting til
nyår, så vet jag sannerligen icke, hvad det skull
vara. Vanligen uttalar man, vid dylika tillfällen
utan någon egentlig mening orden lycka och fram
gång. De äro utslitna, de äro vanhelgade genon
det tanklösa skjulsandet i hvars mans mun; mel
vill man närmare tänka efter, skola de befinna
äga både en djup och en vidsträckt betydelse. Egei
framgång är vanligen intet annat än klokheten at
haka sig fast vid allt, som har framgång, och kast:
öfver bord allt, som icke har det. LIyckan är
det hela föga annat än en medfödd förmåga att
god tid ana, hvad som kommer att hafva framgång
eller icke. Att du i en underbar grad ägt denn:
förmåga, är, hvad menniskorna aldrig förlåtit dig
Afven de önskade kunna vara öfverste-prester
(hvad vi någonstädes sett en fransk författare kalla
le culte du succds; men din Cesars- -lycka ville, at
de rusade åstad blindvis och sökte målet, då di
längesedan sprungit förbi det: de öfverföllo dig
frän sidor, der du allt för lätt kunde försvaras, och
med vapen, som voro ailt för grofva, för att bita
Då en plump anklagelse är vederlagd, väcker der
endast förnyadt intresse för den anklagade, som di
cke blott får njuta sin oskuld till godo; utar
äfven i den allmänna harmen förvärfvat en bunds
förvandt, hvars arm är stark och lång. Hvarj
dödlig har sön svaga sida; och således har säker!
du äfven din. Men att den fått vara oantastad
derför hafyver dina fienders byffel-ilska sörjt; och
dina vänner hafva naturligtvis icke ansett rätt at
leda dem på spåren, äfven om du någon gång skullt
hafva gifvit dem liksom litet anledning dertill.
Hvad skole vi svara Winterbladet härpå: at
vi stadna i verklig förbindelse för detta yttran-
de, och anse det innebålla den största kompli-
ment Winterbladet kunnat gifva oss, och alt!
det är långt ifrån oss att vara missbelåtne med
den lilla försigtighet och reserve, som på et!
par ställen der är inlagd. Aftonbladets läsare
torde nemligen göra oss den rättvisan, att Red.
af Aftonbladet åtminstone aldrig sjelf gifvit sig
ut för att hafva skapat opinioner; men der-
emot kunna vi ej annat än finna en tillfreds-
ställelse i, att Winterbladet tillagt oss, hvad vi
främst af allt anse tillhöra en tidnings bestäm-
melse, som vill verka för sin tid, nemligen att
ana hvad som föregår i tiden, och utan alt
blunda eller krypa för rådande fördomar, taga
opinionen, sådan man finner den, om än i em-
bryo, och genom publiciteten söka gifva
ett samband åt densamma med gifven rikt-
ning åt bestämda grundsatser. Allt detta: blir
klart om man besinnar, att en tidning är en
pragmatisk historia öfver dagens händelser, att
en af publicistens förnämsta uppgifter sålunda blir
att vid berättandet af händelserna och med
grundsatsernas tillämpning till dessa väcka upp-
märksamheten och eftertankan på beskaffenhe-
ten af samhällets inrättningar och seder, men
på ett sådant sätt, att det blir genom allmän-
heten sjelf, som den verkar för framskridandets
sak. Huru ofta händer det icke ändå, att man
af sina motståndare blir helsad för visionär,
derföre att man vågar upptaga och försvara
idger, som tillhöra tiden, men ännu ligga i sin
nembryo,? Detta har icke blott Aftonbladet,
utan äfven Winterbladet sjelf och Dagligt Alle-
handa fått erfara, hvilka lika med det först-
ss 6 PP - Fo RR ve