-I räkning ur en celeber rattegangskrilt citer -In Att fintligheten snafvar och faller, då hon v -1gå ensam, och ej bryr sig om sanningens säl skäp. — Utgifvaren af Winterbladet, hvars sista nun mer utgafs i förrgår, nyårsaftonen, gjorde de uti en nyårsvisit bos sina medbröder, neml gen Posttidningen, som fått den längsta oc allvarsammaste visiten, Aftonbladet, Figaro, Mo gonen, Dagen, Helios och Dagligt Allehand Toch ger hvar och en dervid sin tillbörliga hel ning. Vi meddela här i utdrag den som A Ttonbladet fått emottaga, för att tillika få lemr ett litet svar derpå: I Med tvekande steg beger jag mig sedan till Lil INygatan, midt: emot Posthuset, till dig, du oföi I gängliga Aftonblad! Hvad skall jag kunna säg Idig, som du icke vet? hvad önska dig, som d icke har? Du är tillfyllest för svenska folket; oc må svenska folket vara tillfyllest för dig! Du skul väl kunna önska dig det större, men visst aldri I beskedligare. Det känner med tacksamhet och fö Inöjelse, att du är en godsint och medgörlig herr som aldrig vill sätta det på allt för hårda pro hvarföre billigheten fordrar, att det ej heller sätt dig på dylika. En smädlig saga går kring land oc rike — och ingen har så, som du, varit föremi för dylika — att du skulle hafva tillskapat viss opinioner, som vunnit insteg. Men ingen ting ka vara falskare; ingen kan vara oskyldigare än dt Jag har alltid försvarat dig och skall alltid försvar dig mot den ohemula beskyllningen. Du står spetsen för opinionen, emedan du alltid tagit opi nionen, sådan du funnit den, om än i embryo, doc med en omisskännelig benägenhet att oförtöfvad kläckas, Sålunda har man tillvitat dig den miss belätenhet, som i landet uppkom mot den gaml styrelsen, mot ståndsrepresentationen m. m.; oc likväl är det dagsklart, att du är just ett barn a denna missbelåtenbet, som existerade långt för dig, i stället för att vara dess fader. Du försto blott att säga, hvad folket redan tänkte; och inge ting gör folket ett sådant nöje, som att höra si sjelft tala: Blir nu fråga om att önska dig någon ting til nyår, så vet jag sannerligen icke, hvad det skull vara. Vanligen uttalar man, vid dylika tillfällen utan någon egentlig mening orden lycka och fram gång. De äro utslitna, de äro vanhelgade genon det tanklösa skjulsandet i hvars mans mun; mel vill man närmare tänka efter, skola de befinna äga både en djup och en vidsträckt betydelse. Egei framgång är vanligen intet annat än klokheten at haka sig fast vid allt, som har framgång, och kast: öfver bord allt, som icke har det. LIyckan är det hela föga annat än en medfödd förmåga att god tid ana, hvad som kommer att hafva framgång eller icke. Att du i en underbar grad ägt denn: förmåga, är, hvad menniskorna aldrig förlåtit dig Afven de önskade kunna vara öfverste-prester (hvad vi någonstädes sett en fransk författare kalla le culte du succds; men din Cesars-lycka ville, at de rusade åstad blindvis och sökte målet, då di längesedan sprungit förbi det: de öfverföllo dig frän sidor, der du allt för lätt kunde försvaras, och med vapen, som voro ailt för grofva, för att bita Då en plump anklagelse är vederlagd, väcker der endast förnyadt intresse för den anklagade, som di cke blott får njuta sin oskuld till godo; utar äfven i den allmänna harmen förvärfvat en bunds förvandt, hvars arm är stark och lång. Hvarj dödlig har sön svaga sida; och således har säker! du äfven din. Men att den fått vara oantastad derför hafyver dina fienders byffel-ilska sörjt; och dina vänner hafva naturligtvis icke ansett rätt at leda dem på spåren, äfven om du någon gång skullt hafva gifvit dem liksom litet anledning dertill. Hvad skole vi svara Winterbladet härpå: at vi stadna i verklig förbindelse för detta yttrande, och anse det innebålla den största kompliment Winterbladet kunnat gifva oss, och alt! det är långt ifrån oss att vara missbelåtne med den lilla försigtighet och reserve, som på et! par ställen der är inlagd. Aftonbladets läsare torde nemligen göra oss den rättvisan, att Red. af Aftonbladet åtminstone aldrig sjelf gifvit sig ut för att hafva skapat opinioner; men deremot kunna vi ej annat än finna en tillfredsställelse i, att Winterbladet tillagt oss, hvad vi främst af allt anse tillhöra en tidnings bestämmelse, som vill verka för sin tid, nemligen att ana hvad som föregår i tiden, och utan alt blunda eller krypa för rådande fördomar, taga opinionen, sådan man finner den, om än i embryo, och genom publiciteten söka gifva ett samband åt densamma med gifven riktning åt bestämda grundsatser. Allt detta: blir klart om man besinnar, att en tidning är en pragmatisk historia öfver dagens händelser, att en af publicistens förnämsta uppgifter sålunda blir att vid berättandet af händelserna och med grundsatsernas tillämpning till dessa väcka uppmärksamheten och eftertankan på beskaffenheten af samhällets inrättningar och seder, men på ett sådant sätt, att det blir genom allmänheten sjelf, som den verkar för framskridandets sak. Huru ofta händer det icke ändå, att man af sina motståndare blir helsad för visionär, derföre att man vågar upptaga och försvara idger, som tillhöra tiden, men ännu ligga i sin nembryo,? Detta har icke blott Aftonbladet, utan äfven Winterbladet sjelf och Dagligt Allehanda fått erfara, hvilka lika med det förstss 6 PP Fo RR ve