k art kommer i fråga, är han den ende kompe-
ente att företaga den.
Allt det der kan akademin icke neka; akade-
min kan icke neka att hon redan för 43 år se-
lan, fann sig befogad att tillsända herr Andersson
en tacksägelse för hans möda att ,opåkallad hand-
leda akademins lever, och att betyga honom sin
erkänsla för det han flyttat, uppsatt och reparerat
akademins orgverk, äfven opäkallad, d. v.s. utan
ul vederkänsla. Slutligen kan akademien icke
icka att dess utmärktaste ledamot tills dato, den
odödlige Frigell, som kände A:s insigter i harmo-
niläran, emedan han undervisat honom deri, redan
för många är sedan föreslagit A. till akademins
edamot.
Med cn förnämhet, som anstått hbjelten i pjesen
fattigdom och högfärd, besvarade akademin om-
sider detta förslag med att tillbjuda Andersson att
blifva — associt, och det är nu denna förnämhet,
som D. A. finner tillbörlig, utan tvifvel derföre,
Itt bladet icke haft sig bekant alla de särskildta skäl,
som gjort det till en pligt för akademn att icke
örbigå herr ÅA.
Utom dessa särskildta skäl, finnes likväl i ins:s
anka ännu ett och det gsnska talande, nemligen
akademins skyldighet att befordra instrumentma-
keriet, så vidt detta kan ske genom att visa dess
idkare heder och söka intressera dem för akade-
mins ändamål och arbeten. Föredömet häri hade
akademin, om än dess stadgar derom icke varit så
tydliga som de äro, kunnat hämta från andra land,
der associationerna för vetenskap och konst räkna
bland sina främsta åligganden ett med sig inför-
ifva och derigenom upptyfia industri- och konst-
idkare, för hviikss yrke kännedom af konsternes
och vetenskapernas teorier är nödvändig. Och om
akademin till ledamöter inkallar exekutorer, t. ex.
violinspelaren, hvars heia förtjenst ofta består i
ingerfärdigheten — ins. vill ej tala om dem, som
inväljas för det de i aftoncirklarne med sin röst
iccompagnera en ung flickas repetitioner på pia-
not — huru mycket mer skäl att: nvälja konstruk-
ören af det mest invecklade och storartade in-
trument, hvars sammansättning och förbättring
emnar ämn2 nog för en hel lefnads trägna stu-
dium ?
