grundsatser. Efter allt hvad förut passerat
var detta till en början ej så ringa, och mar
afvaktade hvad vidare utvecklipg den snar
sammanträdande riksdagen skulla gifva åt de
äpnu ej fullt prononcerade styrelse-systemet
Riksdagens strider kommo, och synas i mycke
hafva bestämt den nya styrelsens gåug. Mar
måste ettdera vara blind eller ock med afsig
ej vilja se, hvad som dock ligger klart för äl.
ven den minst öfvade politiska blick, om man
f örnekar, att spridda drag nwmera framträdt ai
ett styrelsesystem, fullkomligt olika den gamla
regimens, ehuru viäro långt ifrån att påstå, att
ett fullståndigt system i alla rigtningar af stats-
bestyren ännu visat sig, eller att ens en önsk-
värd öfverensstämmelse om vissa af de politi-
ska grundsatser, som skola bestämma regerin-
gens ställning, ännu är vunnen. Detta är vis-
serligen en omständighet, som ej kan förbises;
och hvad mera är, vi tvifle på, att Konungen
skall kunna verka fullt ut hvad han sjelf ön-
skar och folket hoppas, utan att till någon del
förändra en konselj, hvari ännu finnas ledamö-
ter af nära nog bestämdt motsatta åsigter öfver
flera af de politiska lifsfrågorna. Men hvad vi
påstå, och hvad aktning för sanningen bjuder
alt ej lemna Ull pris för förvrängningarne i
Dagen, vare sig af det högre förståndet eller
den pröfvade erfarenheten, det är: att kvad
folket hittills sett af den nuvarandåe styrelsens
system, icke bär dragen af dess föregånga-
res. Vi skola emot Dagens deklamationer och
osanningar sätta facta och låta dem tala. Ar
det väl gamla systemet, som visat sig: i upp-
häfvandet af 18142 års förbud emot gemenskap
med förra konungafamiljen, i sanktionerandet
af den lika arfsrätten och indragningsmaktens
afskaffande, i medgifvandet af hittills bestridd
revision af-allmänna kassor, i lyssnandet till
ständernes önskningar, i samvetsgrannheten att
mot chefers godtycke skydda underordnade
tjenstemäns befordringsrätt, eller slutligen i den
aktning för grundlagen, att man sett enskild
välvilja för en snillrik och utmärkt man träda
tillbaka, då rådgifvarne trodde hans befordran
råka i kollision med en form, som borde re-
spekteras? Det fordr2s en mer än vanlig oblyg-
het, och en ganska bastant tro på en blindhet,
som lyckligtvis ej finnes hos Svenska folket,
för att, sisom Dagen, med dessa facta för ögo-
nen lika väl som vi och hela allmänheten,
komma fram och säga, såsom den gjort i sista
numret på gamla året, att nat:onen ingenting
vunnit på förändringen, att kon tvertom kan-
ske i flera fall derpå förlorat, att hennes bör-
ador ökats i stället att minskas. — att hen-
nes tillstånd med ett ord försämrats., Hvar
månne sanningen, som utlofvades d. 11 Dec.,
kan hafva tagit vägen, då dessa rader nedskref-
vos den 34? Har hon på den korta tiden re-
dan hunnit nedgå från Dagens horizont?
Nu fråga vi, icke det högre förståndet, i
Dagen, ty vi känna mer än väl dess oförstånd
i många stycken, men hela den tänkande all-
mänheten, om det varit skäl, om det varit
rättvisa, om det slutligen varit politiskt för-
stånd, då man såg omisskänneliga tecken till
en bättre tendens hos den nya styrelsen, och
att hon omfattade något af de mil, för hvilka
den liborala pressen i åratal stridt, att Afton-
bladet då kastat sig öfver denna styrelse med
en hejdlös opposition och sökt beröfva henne
det förtroende, hon genom sitt handlingssätt
bemödade sig att förtjena? Ett sådant förfa-
rande hade varit en politisk låghet och karak-
terslöshet, under en hederlig mans värdighet,
och till hvilken, åtminstone vi ej velat göra
oss skyldige. Vi hafva under hela vår publi-
cistiska bana kämpat för ider, om hvilka vi
varit och ännu i denna stund äro innerligt
öfvertygade, att deras förverkligande skall leda
till ett älskadt fäderneslands lycka och väl-
gång. Maktens innehafvare satte länge ett hård-
nackadt motstånd emot dessa ider, hvilka imed-
lertid mer och mer vunno sympathier i na-
tionen. Spiran föll slutligen i händerna på en
furste, som vuxit upp med den nya tiden, som.
ej kunnat blifva främmande för dess intryck,
och som genom flere af sina regeringshandlin-
gar obestridligen visat, att han ej heller är det.
Han är stadd — man kan åtminstone hoppas
det — i utvecklingen af ett politiskt system.
Det kan troligen ej dröja många dagar, innan
ett ganska betydande och för framtiden be-
tecknande steg kommer att af regeringen ta-
gas i landets vigtigaste fråga: representationens
ombildning. Det kommer då attvisa sig hvad
väg styrelsen ämnar gå i det stora hela, och
de politiska partiernas ställning till henne blir
då mera bestämd och utvecklad. Att redan
innan styrelsen tagit det afgörande steget,
handla emot henne alldeles så, som om hon
ställt sig på den reaktionära och konservativa
sidan, ehuru hennes bandlingssätt hittills sna-
rare visat en bestämd tendens åt den motsatta,
hade icke varit att handla hederligt, och hade
utan tvifvel med skäl framkallat en rättmätig
harm och ovilja hos nationen emot en poli-
tisk organ, som icke respekterade sanning och
rättvisa.
Tidningen Dagen har ock, såsom ett supple-
ment till sin karakteristik öfver regeringen, or-
dat vidt och bredt om förnekande af fordna
grundsatser hos en del af pressen, med ser-
skildt hänsyftning på Aftonbladet, om politiskt