grundsatser. Efter allt hvad förut passerat var detta till en början ej så ringa, och mar afvaktade hvad vidare utvecklipg den snar sammanträdande riksdagen skulla gifva åt de äpnu ej fullt prononcerade styrelse-systemet Riksdagens strider kommo, och synas i mycke hafva bestämt den nya styrelsens gåug. Mar måste ettdera vara blind eller ock med afsig ej vilja se, hvad som dock ligger klart för äl. ven den minst öfvade politiska blick, om man f örnekar, att spridda drag nwmera framträdt ai ett styrelsesystem, fullkomligt olika den gamla regimens, ehuru viäro långt ifrån att påstå, att ett fullståndigt system i alla rigtningar af statsbestyren ännu visat sig, eller att ens en önskvärd öfverensstämmelse om vissa af de politiska grundsatser, som skola bestämma regeringens ställning, ännu är vunnen. Detta är visserligen en omständighet, som ej kan förbises; och hvad mera är, vi tvifle på, att Konungen skall kunna verka fullt ut hvad han sjelf önskar och folket hoppas, utan att till någon del förändra en konselj, hvari ännu finnas ledamöter af nära nog bestämdt motsatta åsigter öfver flera af de politiska lifsfrågorna. Men hvad vi påstå, och hvad aktning för sanningen bjuder alt ej lemna Ull pris för förvrängningarne i Dagen, vare sig af det högre förståndet eller den pröfvade erfarenheten, det är: att kvad folket hittills sett af den nuvarandåe styrelsens system, icke bär dragen af dess föregångares. Vi skola emot Dagens deklamationer och osanningar sätta facta och låta dem tala. Ar det väl gamla systemet, som visat sig: i upphäfvandet af 18142 års förbud emot gemenskap med förra konungafamiljen, i sanktionerandet af den lika arfsrätten och indragningsmaktens afskaffande, i medgifvandet af hittills bestridd revision af-allmänna kassor, i lyssnandet till ständernes önskningar, i samvetsgrannheten att mot chefers godtycke skydda underordnade tjenstemäns befordringsrätt, eller slutligen i den aktning för grundlagen, att man sett enskild välvilja för en snillrik och utmärkt man träda tillbaka, då rådgifvarne trodde hans befordran råka i kollision med en form, som borde respekteras? Det fordr2s en mer än vanlig oblyghet, och en ganska bastant tro på en blindhet, som lyckligtvis ej finnes hos Svenska folket, för att, sisom Dagen, med dessa facta för ögonen lika väl som vi och hela allmänheten, komma fram och säga, såsom den gjort i sista numret på gamla året, att nat:onen ingenting vunnit på förändringen, att kon tvertom kanske i flera fall derpå förlorat, att hennes börador ökats i stället att minskas. — att hennes tillstånd med ett ord försämrats., Hvar månne sanningen, som utlofvades d. 11 Dec., kan hafva tagit vägen, då dessa rader nedskrefvos den 34? Har hon på den korta tiden redan hunnit nedgå från Dagens horizont? Nu fråga vi, icke det högre förståndet, i Dagen, ty vi känna mer än väl dess oförstånd i många stycken, men hela den tänkande allmänheten, om det varit skäl, om det varit rättvisa, om det slutligen varit politiskt förstånd, då man såg omisskänneliga tecken till en bättre tendens hos den nya styrelsen, och att hon omfattade något af de mil, för hvilka den liborala pressen i åratal stridt, att Aftonbladet då kastat sig öfver denna styrelse med en hejdlös opposition och sökt beröfva henne det förtroende, hon genom sitt handlingssätt bemödade sig att förtjena? Ett sådant förfarande hade varit en politisk låghet och karakterslöshet, under en hederlig mans värdighet, och till hvilken, åtminstone vi ej velat göra oss skyldige. Vi hafva under hela vår publicistiska bana kämpat för ider, om hvilka vi varit och ännu i denna stund äro innerligt öfvertygade, att deras förverkligande skall leda till ett älskadt fäderneslands lycka och välgång. Maktens innehafvare satte länge ett hårdnackadt motstånd emot dessa ider, hvilka imedlertid mer och mer vunno sympathier i nationen. Spiran föll slutligen i händerna på en furste, som vuxit upp med den nya tiden, som. ej kunnat blifva främmande för dess intryck, och som genom flere af sina regeringshandlingar obestridligen visat, att han ej heller är det. Han är stadd — man kan åtminstone hoppas det — i utvecklingen af ett politiskt system. Det kan troligen ej dröja många dagar, innan ett ganska betydande och för framtiden betecknande steg kommer att af regeringen tagas i landets vigtigaste fråga: representationens ombildning. Det kommer då attvisa sig hvad väg styrelsen ämnar gå i det stora hela, och de politiska partiernas ställning till henne blir då mera bestämd och utvecklad. Att redan innan styrelsen tagit det afgörande steget, handla emot henne alldeles så, som om hon ställt sig på den reaktionära och konservativa sidan, ehuru hennes bandlingssätt hittills snarare visat en bestämd tendens åt den motsatta, hade icke varit att handla hederligt, och hade utan tvifvel med skäl framkallat en rättmätig harm och ovilja hos nationen emot en politisk organ, som icke respekterade sanning och rättvisa. Tidningen Dagen har ock, såsom ett supplement till sin karakteristik öfver regeringen, ordat vidt och bredt om förnekande af fordna grundsatser hos en del af pressen, med serskildt hänsyftning på Aftonbladet, om politiskt