till gångbara priser, på stället att tillgå; men det b rodde af arbetarne sjelfva, att, i afräkning på s arbetsförtjenst, sig, deraf begagna ;eller icke.n — Svenska Minerva, som emellanåt får de infallet att agera ett slags Pythia, har äfven dag satt sig på sin trefot och ser idel elaka jär teeken för den liberala saken. Märkligt nog upp räknas härvid i första rummet tidningen Dagen uppkomst; derefter följer statsrevisionens dom öj ver riksgäldskontorets räkenskaper, så missvexter hvilken pgifvit en högljudd dom åt de liberal theorierna och -åt hr Richerts obegränsade lus att stycka jorden,. (Likväl hafva vi ju nylige: hört, att staltorpare och sådane, som hafva ing jordstycken, samt blifvit uppsagde från sina tjen ster, äro värst deran: Huru rimmar sig detta! Slutligen hör också till samma kapitel professo Fryxells skrift emot hr Geijers föreläsningar, hvil ken puffas såsom en seger öfver de sednare, ocI i sammanhang dermed nämnes, att br. Almqvis innan kort kommer att dräpas uti en skrift son är under arbete. (Ryktet har sedan en tid för kunnat, att professor Fahlerants, den häftigaste a det kyrkligt orthodoxa partiet i Upsala, skall haf va utgifvit en sådan libell.) Man ser således att de yttersta tider äro komna, eller åtminston att gubben Askelöf är vid dåligt lynne. — Vi hafve med tillfredsställelse funnit, at Postoch Inrikestidningen för i går efterkommi Aftonbladets uppmaning till hvar och en af pres sens organer, att säga sin tanka i representations frågan, och som detta skett på ett sätt, hvilke icke lemnar något tvifvel öfrigt om Posttidnin gens politiska ståndpunkt, i fall man förut kunde hysa något sådant, så upptage vi här qvintessenser af dess förklaring. Posttidningen säger nemligen att man icke för ofta kan upprepa, att alla fyrc stånden hafva lika rättigheter, och om man di vill en Aörändring, så säga lagarna och förnuftet att man främst måste afse deras bifall, som hafvs något att vid förändringen förlora och icke dera. önskningar, som alltid skola på förändringen vinna I följd häraf förkunnar Posttidningen med myc ken säkerhet, att vom Borgareoch Bondestånder icke vilja samtycka till andra förslag än sådana der de vinna allt och de båda andra stånder förlora allt, så få de nöja sig med, attingen förändring blir af. Aftonbladet,, heter det vidare synes--verkligen göra sig onödigt besvär med sins ledande artiklar i representationsfrågan, så länge dessa blott gå ut på att puffa för reformvännernas politiska fantasier., Aftonbladets bemödan den härutinnan framställas härefter såsom en löjlig het utan like, och det förmodas, att alla konungen: rådgifvare önska komma till ett praktiskt resulta! af frågan, utan all förnärma tvänne stånds rätt. Detta är ju hyggligt nog? Posttidningen stödjer sin åsigt helt och hållet på den historiska rätten, enligt hvilken hvarje en gång vunnen besittning, hvarje privilegium, hvarje monopolium skulle innebära en oföränderlig rätt för all framtid, om än besittningen i sig sjelf vore aldrig så orättvis. Man inser eljest lätt den förvillelse, som ligger i denna förutsättning; ty hela ändamålet med representationsreformen är ju icke annat, än att jemka det orättvisa i nu innehafvånde rättigheter, äfvensom att hvar och en må komma att representeras icke såsom medlem af ett stånd, utan såsom medborgare. Slutligen ber Posttidningen Aftonbladet upplysa, hvilka praktiska medel dit anser böra vidtagas. i händelcsa da ivå tärsta ståndon fortfarande neka att antaga de båda andra ståndens förslag? Ehuru denna upplysning redan förut flere gånger är lemnad, gå vi gerna tillhanda dermed ännu en gång. Vi anse nemligen, att Regeringen i den ifrågavarande händelsen, och under förutsättning att den är ense med Borgareoch Bondestånden, alldeles icke behöfver vidtaga några särskilda medel för det Adeln och Presterna tilläfventyrs kunde afslå reformen. I den punkten äre vi nemligen ense med Posttidningen, att reformen icke kan eller bör genomdrifvas utan de tvänne sistnämnde ståndens bifall; men vi hysa så stort förtroende till sanningens och rättvisans egen moraliska kraft, att det icke skall dröja mycket länge innan detta bifall måste vinnas, genom det allmänna tänkesättets återverkan äfven på pluraliteten af dessa stånd. Deremot äro vi lika öfvertygade, att Regeringens ställning till nationen skulle blifva vida obeqvämare och mindre tillfredsställande, i händelse den skulle ställa sig på Adelns och Presterskapets sida. Vi hoppas nu äfven å vår sida hafva varit tillräckligt tydliga i vår framställning. KOMMERSCOLLEGII BERÄTTELSE OM FABRITEN RNA AVSYrYY Mir Å MTrTTYV ÅA Fr fTTR FR RTR AA AA rv