till gångbara priser, på stället att tillgå; men det b
rodde af arbetarne sjelfva, att, i afräkning på s
arbetsförtjenst, sig, deraf begagna ;eller icke.n
— Svenska Minerva, som emellanåt får de
infallet att agera ett slags Pythia, har äfven
dag satt sig på sin trefot och ser idel elaka jär
teeken för den liberala saken. Märkligt nog upp
räknas härvid i första rummet tidningen Dagen
uppkomst; derefter följer statsrevisionens dom öj
ver riksgäldskontorets räkenskaper, så missvexter
hvilken pgifvit en högljudd dom åt de liberal
theorierna och -åt hr Richerts obegränsade lus
att stycka jorden,. (Likväl hafva vi ju nylige:
hört, att staltorpare och sådane, som hafva ing
jordstycken, samt blifvit uppsagde från sina tjen
ster, äro värst deran: Huru rimmar sig detta!
Slutligen hör också till samma kapitel professo
Fryxells skrift emot hr Geijers föreläsningar, hvil
ken puffas såsom en seger öfver de sednare, ocI
i sammanhang dermed nämnes, att br. Almqvis
innan kort kommer att dräpas uti en skrift son
är under arbete. (Ryktet har sedan en tid för
kunnat, att professor Fahlerants, den häftigaste a
det kyrkligt orthodoxa partiet i Upsala, skall haf
va utgifvit en sådan libell.) Man ser således
att de yttersta tider äro komna, eller åtminston
att gubben Askelöf är vid dåligt lynne.
— Vi hafve med tillfredsställelse funnit, at
Post- och Inrikestidningen för i går efterkommi
Aftonbladets uppmaning till hvar och en af pres
sens organer, att säga sin tanka i representations
frågan, och som detta skett på ett sätt, hvilke
icke lemnar något tvifvel öfrigt om Posttidnin
gens politiska ståndpunkt, i fall man förut kunde
hysa något sådant, så upptage vi här qvintessenser
af dess förklaring. Posttidningen säger nemligen
att man icke för ofta kan upprepa, att alla fyrc
stånden hafva lika rättigheter, och om man di
vill en Aörändring, så säga lagarna och förnuftet
att man främst måste afse deras bifall, som hafvs
något att vid förändringen förlora och icke dera.
önskningar, som alltid skola på förändringen vinna
I följd häraf förkunnar Posttidningen med myc
ken säkerhet, att vom Borgare- och Bondestånder
icke vilja samtycka till andra förslag än sådana
der de vinna allt och de båda andra stånder
förlora allt, så få de nöja sig med, attingen för-
ändring blir af. Aftonbladet,, heter det vidare
synes--verkligen göra sig onödigt besvär med sins
ledande artiklar i representationsfrågan, så länge
dessa blott gå ut på att puffa för reformvänner-
nas politiska fantasier., Aftonbladets bemödan
den härutinnan framställas härefter såsom en löjlig
het utan like, och det förmodas, att alla konungen:
rådgifvare önska komma till ett praktiskt resulta!
af frågan, utan all förnärma tvänne stånds rätt.
Detta är ju hyggligt nog? Posttidningen stödjer
sin åsigt helt och hållet på den historiska rätten,
enligt hvilken hvarje en gång vunnen besittning,
hvarje privilegium, hvarje monopolium skulle in-
nebära en oföränderlig rätt för all framtid, om än
besittningen i sig sjelf vore aldrig så orättvis. Man
inser eljest lätt den förvillelse, som ligger i denna
förutsättning; ty hela ändamålet med representa-
tionsreformen är ju icke annat, än att jemka det
orättvisa i nu innehafvånde rättigheter, äfvensom
att hvar och en må komma att representeras icke
såsom medlem af ett stånd, utan såsom medborgare.
Slutligen ber Posttidningen Aftonbladet upp-
lysa, hvilka praktiska medel dit anser böra vid-
tagas. i händelcsa da ivå tärsta ståndon fortfarande
neka att antaga de båda andra ståndens förslag?
Ehuru denna upplysning redan förut flere gånger
är lemnad, gå vi gerna tillhanda dermed ännu
en gång. Vi anse nemligen, att Regeringen i den
ifrågavarande händelsen, och under förutsättning
att den är ense med Borgare- och Bondestånden,
alldeles icke behöfver vidtaga några särskilda me-
del för det Adeln och Presterna tilläfventyrs
kunde afslå reformen. I den punkten äre vi
nemligen ense med Posttidningen, att reformen
icke kan eller bör genomdrifvas utan de tvänne
sistnämnde ståndens bifall; men vi hysa så stort
förtroende till sanningens och rättvisans egen mo-
raliska kraft, att det icke skall dröja mycket länge
innan detta bifall måste vinnas, genom det all-
männa tänkesättets återverkan äfven på plurali-
teten af dessa stånd. Deremot äro vi lika öfver-
tygade, att Regeringens ställning till nationen
skulle blifva vida obeqvämare och - mindre till-
fredsställande, i händelse den skulle ställa sig på
Adelns och Presterskapets sida.
Vi hoppas nu äfven å vår sida hafva varit till-
räckligt tydliga i vår framställning.
KOMMERSCOLLEGII BERÄTTELSE OM FABRI-
TEN RNA AVSYrYY Mir Å MTrTTYV ÅA Fr fTTR FR RTR AA AA rv