Soireen i hr de la Croix lokal till förmån för de genom missväxt nödlidande, Denna solre, som arrangerades af hrr Ehrenreich, Gerlach, Dille, samt A. G. Mankell, uppfyllde ganska väl sitt dubbla ändamål att bereda de nödlidande ett bistånd och den talrikt församlade allmänheten en underhållande musikalisk afton. Den märkligaste bland aftonens företeelser utgjordes utan tvifvel af de för blåsinstrumenter (2 klarinetter, valdhorn och fagott) piano och kontrabas satte klassiska stränginstrumentalpjeser, som utfördes af soiråens arrangörer och hr Schuster. Mången torde i förväg haft sina egna tankar om ett dylikt företag, ehuru härvid i alla fall den omständigheten bör ibågkommas, att dessa arrangementer ursprungligen ej varit bestämda för offentligheten, utan för enskilda kretsar. Af detta skäl vilja vi ock ej närmare granska lämpligheten af att i allmänhet arrangera verk, hvars ursprungliga form ej medförer serskilda svårigheter vid stämmornas besättning; men lemnar man principen åsido, så torde (om en gång arrangementer skola komma i fråga) ideen att företrädesvis lämpa stränginstrumentmusik för blåsare, hafva långt mera för -sig, än det ofta använda motsatta förfarandet, i anseende till den lifliga kolorit, som den olika klangfärgen mellan tre serskilda blåsinstrumenter erbjuder, och hvilken stränginstrumenter ej i lika grad förmå frambringa. Också har t. ex. en Beethovens rika och djerfya fantasi gifvit iderna en vexling, en mångfald i uttrycket, som ofta tycks vara ganska väl förenlig med användandet af en motsvarande mångfald i instrumenternas timbre, och af detta skäl kunna vi ej ogilla idn att arrangera klassisk instrumentalmusik för olika blåsinstrumenter — åtminstone såsom enskildt företag — helst då den realiseras på ett i flera afseenden så lyckadt sätt, som nu skett ), Bland de på förenämnde sätt arrangerade pjeser, syntes oss imedlertid behandlingen af den Beethovenska qvintetten (C dur) minst lyckad: denna komposition bär (i synnerhet uti första satsen, som här gafs) mindre karakteren af en romantisk tonmälning, än snarare af en med outtömlig uppfinningsrikedom, men ock med strängt vetenskaplig konseqvens genomförd behandling af en storartad grundtanke. Här var tillblandningen af de olika klangfärgerna mindre på sin plats, ehuru flera enskilda momenter togo sig rätt väl ut. Den Spohrska dubbelqvartetten deremot gjorde synnerligen god effekt i sin nya form, och ännu mera adagiot och finalet (eller rättare första allegrot) ur Beethovens trio för stränginstrumenter i Edur. Soirbens tillställare gåfvo dessa pjeser med en samvetsgrannhet, en pietet, som vittnade om det lifligaste nit för saken. : Af mill Fundin hörde vi 3:ne folkvisor, bland hvilka i synnerhet den undersköna Gottlandsvisan tycktes, väcka lifliga sympathier hos åhörarne. Ätven hrroStrandberg och Walin biträdde dels med: solonummer. (Vallhjonssång, af hr Lindblad och PSkildtvaktens, af Trubn) dels med en duett af Donizetti, och förvärfvade allmänt bifall dermed. enmeserstenen ) Genom hr A, Mankell, såsom vi tro.