(Insändt.)
OM NÅTIONALMUSEUM
OCH
N ÅGOT OM BYGGNADSKONSTEN I SVERIGE. (1
VI.
.Rien ne sert de courir; il faut partir å point
Lafontaine.
Frågan om byggnadsplats för nationalmuseum
frer snart åter förekomma inför Kongl. Maj:t.
Man har af tidniogarna sett, att de samma
kommitterade, hvilkas temligen nära bekantskap
läsaren gjort i några föregående af dessa artiklar,
hafva fått nådig befallning att vidare undersöka
Helgeandsholmen ; och ryktet förmäler, att öfver-
intendentsembetets bland kommitterade varande
tjenstemän bafva, såsom väl var att förmoda, satt
allt i verket, för att söka hindra det museum
måtte på nämnde holme förläggas.
Alt offentligen inför Konungen tala emot de
ofantliga fördelar, det allmänna och Stockholms
stad skulle vinna, genom Helgeandsholmens bere-
dande till musei-gård, vore allt för illa beräk-
nadt, heldst vid det väldiga snart enhiälliga del-
tagande, som detta förslag vunnit. På denna väg
skola ock de kommitterade byggmästrarne akta
sig att blifva synliga; men för deras afsigter stod
en annan öppen, på hvilken de, utan tvifvel, sätta
sig i marsch, för att med pukor och trumpeter
framtåga: den nemligen, att genom kostnadsför-
slager komma till en så dryg summa, att verk-
ställigheten må kunna anses afskräckande eller
omöjlig.
Kännedomen om huru dessa herrar skrifva så-
dana slags handlingar, när de vilja inleda i bygg-
nadsföretag, har landet redan med hundratusen-
tals riksdalrar betalt, till minne af den utaf sjelfva
spiritus rector — hos öfverintendentsembetet och
de kommitterade — i kostnadsförslag lågt beräk-
nade, och i arbete högt utförde Lejonbacken ; men
sednast har det klart visat sig, under vår belys-
ning i hälarne på samma man, när hans beräk-
ningskonst sökte komma undan i det der träsket,
på 42 alnars djup under jorden.
Huru åter de kostnadsförslager se ut hvarmed
man vill afleda från ett byggnadsföretag, i bopp
att ännu en gång mota in i fällan, det komma
vi väl snart att få erfara, genom något Babelstorn
i siffror, uti det nya underdåniga betänkandet
öfver Helgeandsholmen.
Insändaren tror sig nu böra bereda allmänheten
derpå, och han skall sedan försöka att ännu en
gånz komma räknemästarne närmare in på lifvet,
för att uppdaga huruvida det nya förslaget må
vara annat, än en nödtorfteligen förbistrad upp-
aga af de architektoniska snedsprång och kul!-
byttor, vi redan baft för ögonen: ett spektakel så
mycket snarare att återförvänta, som utgången
redan visat, att vi verkligen ega ett embete, der
man dristar förebafva allt sådant, och der, det
oaktadt, man ännu icke lärer brutit halsen af sig.
Detta embete, hvars byggnader samt- och syn-
nerligen alltför öfverflödigt visa menniskoverkens-
stora ofu lkomlighet och svaghet, är dock sjelft
helt och hållet kraft, när frågan är att trotsa allt
med pannan, eller att icke pjunka med sitt eget
anseende.
Vi påminna oss, att det som i de föregående
af dessa artiklar blifvit anfördt emot öfverinten-
dentsembetets tjenstemän, gällde icke mindre, än
att å embetets vägnar hafva sökt inleda konung
och land i overkställbara, förderfliga företag, och
att vid byggnader, som för statens räkning under
händer äro, hafva handlat efter den gröfsta okun-
nighet eller vårdslöshet, om ej egennytta; och
dock har, under månader hvilka sedan förflutit,
intet försver, intet svar försports.
Väl kan det beslut dessa herrar således tagit,
att tiga stilla såsom döde, vid allt hvad mot dem
anmärkes, vara godt för dem sjelfva, när de ej
förmå vederlägga de skäl, som blifvit uppställde
emot dem, och de dessutom borde frukta, att för
hvarje gång de framträdde på stridsbanan, endast
blotta ännu flera sina svaga sidor; men är väl
det allmänna belåtet med ett sådant tillstånd?
Kan, för öfrigt, denna tystnad ens gifva anledning
till minsta skonsamhet vid bedömande af perso-
nernas tjenstevandel, när t. ex. i så enkla saker,
som murbruksberedning och handgreppen vid ste-
nens läggning i mur, der dock alt är af utom-
ordentligt stort inflytande på byggnadens bestånd
för framtiden, och de af insändaren anmärkte
felen utan tvifvel bort och kunnat ögonblickligen
rättas, man i stället sett dessa fel fortgå, med en
gensträfvighet utan like, eller en sömn, en känslo-
löshet, ja, en oförsynthet, som demoraliserar ända
ned till arbetaren?
Ty så långt är det gånget, att, genom det skydd
som vid en statens byggnad gifves åt handtverks-
oduglighet, det i denna stund lärer vara omöjligt
att här i staden finna en murare, som iakttager
ens de simplaste omsorger, hvilka af hans handt-
verk fordras för byggnadens sammanhållning. Den
enskilde som bygger, måste således också begagna
murbruk, eländigtvis sammanrördt med spade, och
sådant sker, utan att egaren förmår göra anmärk-
4) Se Aftonbladet M 125, 129, 136, 158, 198, 201:
RR AR