Ombud, gå dem i förväg, som blifver svårt, och wissa fall omöjligt. Stats-Tidningen nödgas sålede för att kunna göra skäl för sin officiella beskaffen het, esomoftast eftertrycka äfven sjelfva Oppositions Tidningarnes underrättelser om sådana åtgärder. De förlorar derigenom i detta fall nyhetens interesse fö Allmänheten, och med detsamma tillika i pecuniär afseende; genom minskad prenumeration, för att e nämna den förlust den lider genom eftertryckninge! i de andra Bladen af hvad den lyckas att först med dela, och som äfven blifvit häfdvunnen. Tänk hvilken stor olycka! Statstidningens Red har naturligtvis icke samma förbindelse, som di öfriga bladens, att genom egen verksamhet skaff: sig underrättelser! Det är vida beqvämare om den endast behöfver hålla munnen öppen för at emottaga de stekta sparfvarna. Gr Härefter kommer Hr kanslirådet till det utländska departementet, och gör deröfver följande sorgliga jemförelse mellan sin egen opartiskhe! och de öfriga tidningarnas ensidighet: aSåsom politiskt dagblad torde det ej heller kunn: anses obehöfligt, enär den enda allmännast lästa Tid. ningen i landet på ett ganska partiskt sätt redogör för utländska tilldragelser, och hvad de konstitutionela länderna angår, merendels endast anför oppositionspartiernas och deras tidningars anfall mot Regeringarne, och, hvad de öfriga beträffar, företrädesvis sådana underrättelser, som antingen äro för dem ofördelaktiga eller kunna förvandlas dertill genom ensidig framställning, eller annars begagnas som vehicler för bittra anmärkningar emot Regeringar i allmänhet, eller de för tillfället ifrågavarande isynnerhet. Det kan ej vara Stytelsen likgiltigt huru den större allmänheten upplyses om samtida tilldragelser, — emedan inflytandet af ensidiga framställningar deraf :ej kan fela att återverka på våra egna förhållanden — och om det ock vore för henne likgiltigt, ej kan vara det för härvarande utlänningar, emedan de i ett land, som vilt anses för ett bland de mest upplysta, och som intager ett aktningsbjudande rum i det Europeiska Statsförbundet, med skäl kunna fordra; att dess allmänhet ej missledes i sina begrepp om ställningar och förhållanden i deras fädernesland, lika litet som-det för en i främmande land vistande Svensk kanvara likgiltigt alt finna sådana inom hans eget framställda i en osann och ofördelaktig dager, i fall pressens beskaffenbet der vore sådan som hos oss. Af hvad jag nu underdånigst tillåtit mig att anföra, torde väl vara satt utom tvifvel, att Stats-Tidningen, hvarken såsom officiel organ eller politiskt blad, kan umpbäras., Hr kanslirådet öfvergår härefter till föreslående af åtskilliga åtgärder för att betrygga Statstidningens existens, medelst anslag; men det märkvärdigasteprojektet i detta hänseende är följande: Hvad Som imedlertid skulle bidraga till ökad inkomst för Statstidhingen och följaktligen till minskning af dess årliga deficit, vore, om Eders Kongl. Maj:t skulle finna lämpligt att i nåder anbefalla de publika verk, som nu äfven i Aftonbladet och Dagligt Allehanda införa sina långa kungörelser, hvaribland exempelvis må nämnas dem om leveransauktioner för allmän räkning, att bädanefter endast i Statstidningen införa dem, hvilket synes så mycket mera tillräckligt, som de i alla fall, genom Uppläsandet på predikstolarne, komma till den stora allmänhetens kunskap, och så mycket mera billigt, som det väl ej kan vara med det konstitutionella regeringssättet öfverensstämmande, att regeringens egna verk direkt eller indirekt, i hvilken stor eller ringa mån som heldst, understödja de oppositionella bladen. (Men huru skall det då nu gå med Statstidlingen, sedan den sjelf blifvit oppositionel?) Det nedför dessutom för dessa verk en kostnad, som kunle besparas, då den i sjelfva verket är öfverflödig. Då staten har och behöfver ett officielt blad, så syMessi likhet med förhållandet i andra konstitutiotella länder;sata officiella åtgärder böra genom detamma meddelas allmänheten. Skulle Eders Kongl. Maj:t devtill äfnam tänkas Tänger Aokidmemfsvsserssuh låniga tanka, grundlagsenliga förordnandet, at nom slalsdepartementerna inga handlingar ler Tpeditioner finge afskrifvas eller exerperas af. an-) ra lidningsredaktioner, så skulle Statstidningen, om väl i alla fall icke kan värja sig för eftertryck, ör de underrättelser, som derifrån erhållas, kunna ibehålla tidsprioriteten, hvilket i landsorterna, dit lesamma i de eftertryckande bladen då ej kunde hinia förrän med nästpåföljande post, skulle vara af nycken vigt för Statstidningen, som nu, då nyssrämnda blad, om icke förr, dock samma dag inneålla samma underrättelser, fortfar att göras för indsorten öfverflödig och att derigenom årligen se in afsättning minskad. ENSREADTSTRNOEENR SERNER