VIGSELN I LONDON.
NOVELL AF CAROLINE PIERSON.
En tjock dimma, sådan som man endast får se
den i England,- insvepte hela London med dess
väldiga massor af hus i ett nästan ogenomträng-
ligt mörker: knappast såg man tre steg framför
sig på gatorna, och dystert tillkännagaf allt hö-
stens snara annalkande.
Detta oaktadt strålade det liksom solsken uti
ett stort hus vid Park-street icke långt ifrån
Hyde-park, ty äldsta dottern i huset, en ung och
lycklig brud, smyckades i dag af sin mor, sina
systrar och sina tanter till den högtidliga vigseln.
Redan hvilade den friska myrtenkransen lätt
och behagligt på hennes kastaniebruna lockar;
lekande ordnade hennes små händer blomster-
buketten, som hon fått af sin fästman, och hen-
nes hvita glänsande atlasklädning, hvaröfver ett
gaze fladdrade i rika och lätta veck, gaf åt hen-
nes ungdomliga, blomstrande anlete, likhet af en
rodnande Primula, som utur Mars-snön leende
blickar omkring sig.
Jenny och Sara, Beitys yngre systrar, bundo
nu kring hennes hals och armar de lysande smyc-
ken, som den rike brudgummen äfven hade skänkt,
och med en flickas förlåtliga lilla fåfänga, som med
glädje är viss om det välbehag hennes åsyn måste
väcka, frågade Betty: Nå, huru ser jag ut? hvad
tycks ?
Utomordentligt! alldeles förtjusande! ropade
systrar och tanter; men hennes mor, en milc
och allvarlig fru, tryckte med djup rörelse sir
dotter till sitt hjerta och sade sakta med dar-
rande röst: Gud välsigne dig, mitt älskade barn