M:r Thornton såg några ögonblick bedröfvad
och stillatigande ned i sin tekopp; men åter drog
han en djup suck, sprang upp och gick med stora
steg fram och åter uti rummet.
Men säg mig då hvad jag egentligen bör tän-
ka om dig, ropade sir Benjamin Härford. Du
känner ju miss Walther sedan dina barndomsår:
då var hon det lilla. skönaste barn som lekte i
Hyde-Park; nu är hon den hyggligaste, aldraälsk-
värdaste flicka, som älskar dig af allt sitt hjerta,
är af god familj och ger dig en hemgift af tolf-
tasen pund. Hvad är då detta för en brudgums-
fysionomi du visar?
Allt hvad du säger är sannt, och just att det
är sannt är det förskräckligaste. Hvad kan jag
väl ha emot både henne och hennes familj?, —
svarade m:r Thornton med jemrande röst.
Ha emot henne — emot din fästmö? frågade
sir Benjamin, och såg på sin vän med stora ögon
Min vän!, fortfor denne, ty hans hjerta be-
höfde att genom förtroende lätta sin börda; all
sedan i går har det blifvit mig så underligt till
mods: min frihet, min sköna gyllne frihet måste
jag skänka bort, och allt hvad jag hädanefter gör
och beslutar, måste vara med afseende på hen-
nes önskningar. Hittills har det varit min hög-
sta glädje och lycka att se och tala med henne,
men nu mera måste det blifva min pligt: jag är
icke mera en fri man, jag är en slaf — ack,
hvilken dårskap att jag någonsin förlofvat mig
I Talar du med fullt medvetande, eller har du
feber?, sade sir Benjamin Harford, och kände
Ipå m:r Thorntons puls.
Denne ryckte häftigt handen ifrån honom
IKammartjenaren steg in och påminte MI