Sant
—
Likväl, mitt barm, fortfor m:r Walther med
en återhållen suck, ser jag icke utan bekymmer
lig i dag knyta dessa heliga band. M:r Thorn-
on har som oftast underliga infall och nycker:
let kunde komma en dag det föll honom in, att
endast för sitt nöje skull gå öfver till Indien el-
er Nordpolen, och hvad han en gång fått i sitt
hufvud, det måste ske. Således fordras det å din
sida mycken mildhet, mycken klokhet och myc-
ken karaktersstyrka.
Charles älskar mig., försäkrade Betty, liksom
jag honom, och ett fastare band kan på jorden
icke knytas. Dock är det sannt, att han ofta
bar sina egna underliga idcer; men ha icke alla
lärda männer det? Och jag älskar honom så
mycket, att hans vilja ju alltid måste blifva min.,
Nå nå, Gud signe, Gud signe er; men klockan
slår nu elfva; inom en qvart miste vi vara i
Hanover-Square. Din Charles underlåter icke
heller i dag sin gamla vana att komma en tim-
ma för sent.
Med helt andra tankar än Betty, hade m:r
Titornton vaknat denna dag. Då han såg den
tjocka, tunga dimman, kände han sig betryckt til!
sinnes, och häftigt klappade hans hjerta, då en
blick på uret sade honom, alt klockan redan
var nio.
I djupa funderingar satte han sig vid sitt te-
bord, och då hans vän, den ädle sir Benjamin,
inträdde, besvarade han dennes vänliga helsning
blott med en djup suck.
— Jag finner dig vid målet af dina käraste för
hoppningar, och jag hör dig sucka ändå?) sade sil
Benjamin förundrad ochjsatte sig bredvid honom