oo -— tillbud, skulle han då kunna öfverlefva en sådan afgrundssmärta, lefva för att se henne, som han så högt älskade, snart bli öfvergifven för en annan och kanhända öfverlemnad åt vanära och förtviflan? Skulle han kunna fortfara att med lika trohet och vördnad tjena den, som så hånat hans rena, outplånliga kärlek och röfvat den enda sällhet han eftertraktade? Nej, han kunde det icke! Hellre, tusen gånger hellre ville han dö, ty lifvet egde ju ej mer något värde. Men ban ville dö för hennes fötter, ville med sin död bevisa hur djup och fast hans kärlek var, och då, när all ånger var för sen, låta henne se hvad hon förlorat, för att sedan kunna jemföra det med hvad hon i stället vunnit. Endast så ville han hämnas; ty den vrede, som ett ögonblick hotade att taga öfverhand i hvirfveln af hans svallande känslor, besegrades snart af den djupt rotsde vördnaden för hans furstliga herre, och den till sista ögonblicket mäktiga kärleken till hans barndoms älskarinna. När han derföre smög sig efter fursten och sedan gömde sig utanför porten till trädgården samt hade medtagit en laddad pistol, ärnade ban afvakta den stund, då fursten ochMaria skiljts från hvarandra, för att derefter uppsöka henne, och sedan han aftvungit henne sanningen, den han dessutom icke tviflade att sjeli kunna uileta, verkställa sitt beslut. Men sedan, som vi sett, denna plan strandat mot Wärtz vaksamhet och misstänksamhet mo! hofvet i Stockholm och det aristokratiska partiet och Leijonstjerna blifvit gripen och fått höra de anklagelser som gjordes honom, dröjde han att bekänna hvad hans afsigt rätteligen varit, emedan han väl insåg att ingen, under sådana omständig