oo -—
tillbud, skulle han då kunna öfverlefva en sådan
afgrundssmärta, lefva för att se henne, som han
så högt älskade, snart bli öfvergifven för en an-
nan och kanhända öfverlemnad åt vanära och för-
tviflan? Skulle han kunna fortfara att med lika
trohet och vördnad tjena den, som så hånat hans
rena, outplånliga kärlek och röfvat den enda säll-
het han eftertraktade? Nej, han kunde det icke!
Hellre, tusen gånger hellre ville han dö, ty lif-
vet egde ju ej mer något värde. Men ban ville
dö för hennes fötter, ville med sin död bevisa
hur djup och fast hans kärlek var, och då, när
all ånger var för sen, låta henne se hvad hon
förlorat, för att sedan kunna jemföra det med
hvad hon i stället vunnit. Endast så ville han
hämnas; ty den vrede, som ett ögonblick hotade
att taga öfverhand i hvirfveln af hans svallande
känslor, besegrades snart af den djupt rotsde
vördnaden för hans furstliga herre, och den till
sista ögonblicket mäktiga kärleken till hans barn-
doms älskarinna. När han derföre smög sig ef-
ter fursten och sedan gömde sig utanför porten
till trädgården samt hade medtagit en laddad pi-
stol, ärnade ban afvakta den stund, då fursten
och- Maria skiljts från hvarandra, för att derefter
uppsöka henne, och sedan han aftvungit henne
sanningen, den han dessutom icke tviflade att sjeli
kunna uileta, verkställa sitt beslut.
Men sedan, som vi sett, denna plan strandat
mot Wärtz vaksamhet och misstänksamhet mo!
hofvet i Stockholm och det aristokratiska partiet
och Leijonstjerna blifvit gripen och fått höra de
anklagelser som gjordes honom, dröjde han att
bekänna hvad hans afsigt rätteligen varit, emedan
han väl insåg att ingen, under sådana omständig-