försök att bemäktiga sig högsta makten, alltid ett
pris för den lyckligaste soldaten. Presidenter
Dorrego vände s:g till Rosas, då chef för en be-
tydlig styrka och namnkunnig i detta vilda in-
diankrig. Rosas lemnade sitt bistånd, men La-
valle var för stark; Rosas blef slagen och Dor-
rego, som blifvit tillfångatagen, fusilierade, enligt
det oföränderliga spanska bruket i dylika fatt.
Men en förlorad drabbning var ieke en under
gång för en man med sådana talanger för guerillakri-
get som Rosas. Han retirerade till det inre, för-
stärkte sis medelst rekryter ng af de honom till-
gifna Guschos, angrep Lavalle, slog honom och
tvang honom att flykta till Monte Vid o. Från
denna tid har detta krig blifvit nästan utan af-
brott fortsatt. Lavalle var en fiende, fullkomlig!
värdig Rosas: tapper, outtröttlig, ofta lycklig på
fältet, men underlä sen såsom diplomat och ränk-
smidare. Rosas är chef för federabstpartiet etler
de apostolska, sisom motsats till unitarierna
eller schismatici, och har till sitt stöd ett full-
komligt inflytande på jesuiterna och katolska kyr-
kan. hvilket lförklsrar att ban så lång tid kun-
nat bibehå!la sin position. Eter Lavalles neder-
lag blef f0osas den 9 December 4829 vald till
generalguvernör elter presideut i Buenos Ayres
och beki: med utomordentlig och oinskränkt
makt. Då federalisterna såluvda blitvit herrskande,
omstörtade de allt hvad uvionisterna, deras före-
trädare, gjort. År 4832 sick Rosas presidentskap
till ända; han skul!e hafva blifvit återvald, men
på hans egen begäran valdes i stället ett hans
kreatur, general Balacr6, den Rosas ansåg för en
docka i sin band. Baiacit måtte imedlertid hafva
bedragit honom, ty han tiliställde en oenighet
inom federalisternas leder, hvaraf följden blef en
revolt. Rosas visade sig obeslutsam hvilket parti
han vid u!brottet skulle sluta sig till. Han var
på den tiden vid Rio Colorado, i spetsen för
trupper, sända mot Patagonerna, men han åter-
vände med största hast till Buenos Ayres, och
med sin varliga smabbbet dref Balacr i lands-
flykt och utströk hans namn från presidentslistan.
Vid bvarje steg understöddes Rosas af kongressen,
som benimude honom konstitutionens beskydda-
re, skonrkte honom en, med demanter smyckad
hederssabel och ökade hens rikedom med en stor
landssträcka. Sedan ban sålunda förskaffat six
väldet hestade han att befästa det, och har sedan
den tiden beherrskat Buenos Ayres snart sagdt
som diktator. Han har försökt att återställa han-
del och rörelse, men hans åtgärder äro illa rik-
tade och han handlar efter ingifvelser mer än
efter insigter, så att hans tillgöranden icke för-
mått lyfta landet ur dess financiella och kow-
merciel:2 oreda. Hans hat till Montevidesnerna
och unionisterna är så häftist, att det öfvergår
till fanatism och leder bonom att underhalla ett
ändlöst kr.g inom staten och med detsamma till
förföl else mot alla främlingar. Under ett sådant
tillstånd kan ingen stat blifva lycklig. Han räk-
nar alla främling.r till fiender. Död öfver de
vilda unionisterna är hans valspråk, och denna
barbariska dom synes såsom motto på de fede-
ralistiska tidningar, som utcifvas under hans
inflytande. Hans hat visar sig ej sällan befingt
och löjugt. Den blå förgen, som är unionister-
nas, är öfveralit förbuden, och han har äfven för-
budit att bära polissonger på semma sätt som de!
unga Frankriko,, af det hösst giltiga skälet, att
de på sått och vis bilda den fördömda bokstaf-
ven U. Så långt svärdet räcker skall en dynt
man alltid beherrska en okunnig och balfvild be-
folknivg, men det är svårt att förlika sådana ga-
lenskaper med den reputation Ro-as hos en dej
vunnit, såsom statsman. Utlänningar, som ensam:
besitta kapitaler och handelsskickligbet, förföljas
och trakasseras af honom på allt möjligt sätt,
synnerligast Fransmän. I strid mot en kouven-
tion med den föregående regeringen, bar han
påbjudit att hvarje främling, som varit tre ån
bosatt i Buenos Ayres, skail förpligtas att tjena i
armåen. Franska kabinettet protesterade, negotie-
rade och slutligen, 4838, blockerade argentinska
kusten. Kriget med Montevideo har räckt tili
närvarande tid, och med undantag af sjelfva sta-
den innehar Rosas hela landet, som ockuperas a!
en arm under general Oribe. Rosas afsigt är
att lägga alla Platastaterna under sitt välde, men
Montevideonerna äro oberoende och hålla emot;
och som siaden är förnämsta sätet för de engelska
och franska köpmännen, hafva dessas mäktiga re-
geringar intervenerat för att skydda sina undersa-
ter från den förödelse, som otvifvelaktigt skulle
blifva en följd af Rosas öfvervigt. Den blocke-
rande flottan är redan på sin plats; återtåget a!
Buenos Ayres trupper från Banda Oriental skall
härnäst fordras, ty hvad underhandlivgar angår,
äro de förspilld möda — Rosas begriper ingen awu-
nan logik än vapnens. Vi kunna icke lemna
våra landsmän till rof för den massaker, som utan
aa gr Rb EE EEE RE FE a pen en en ET
Ön