försök att bemäktiga sig högsta makten, alltid ett pris för den lyckligaste soldaten. Presidenter Dorrego vände s:g till Rosas, då chef för en betydlig styrka och namnkunnig i detta vilda indiankrig. Rosas lemnade sitt bistånd, men Lavalle var för stark; Rosas blef slagen och Dorrego, som blifvit tillfångatagen, fusilierade, enligt det oföränderliga spanska bruket i dylika fatt. Men en förlorad drabbning var ieke en under gång för en man med sådana talanger för guerillakriget som Rosas. Han retirerade till det inre, förstärkte sis medelst rekryter ng af de honom tillgifna Guschos, angrep Lavalle, slog honom och tvang honom att flykta till Monte Vid o. Från denna tid har detta krig blifvit nästan utan afbrott fortsatt. Lavalle var en fiende, fullkomlig! värdig Rosas: tapper, outtröttlig, ofta lycklig på fältet, men underlä sen såsom diplomat och ränksmidare. Rosas är chef för federabstpartiet etler de apostolska, sisom motsats till unitarierna eller schismatici, och har till sitt stöd ett fullkomligt inflytande på jesuiterna och katolska kyrkan. hvilket lförklsrar att ban så lång tid kunnat bibehå!la sin position. Eter Lavalles nederlag blef f0osas den 9 December 4829 vald till generalguvernör elter presideut i Buenos Ayres och beki: med utomordentlig och oinskränkt makt. Då federalisterna såluvda blitvit herrskande, omstörtade de allt hvad uvionisterna, deras företrädare, gjort. År 4832 sick Rosas presidentskap till ända; han skul!e hafva blifvit återvald, men på hans egen begäran valdes i stället ett hans kreatur, general Balacr6, den Rosas ansåg för en docka i sin band. Baiacit måtte imedlertid hafva bedragit honom, ty han tiliställde en oenighet inom federalisternas leder, hvaraf följden blef en revolt. Rosas visade sig obeslutsam hvilket parti han vid u!brottet skulle sluta sig till. Han var på den tiden vid Rio Colorado, i spetsen för trupper, sända mot Patagonerna, men han återvände med största hast till Buenos Ayres, och med sin varliga smabbbet dref Balacr i landsflykt och utströk hans namn från presidentslistan. Vid bvarje steg understöddes Rosas af kongressen, som benimude honom konstitutionens beskyddare, skonrkte honom en, med demanter smyckad hederssabel och ökade hens rikedom med en stor landssträcka. Sedan ban sålunda förskaffat six väldet hestade han att befästa det, och har sedan den tiden beherrskat Buenos Ayres snart sagdt som diktator. Han har försökt att återställa handel och rörelse, men hans åtgärder äro illa riktade och han handlar efter ingifvelser mer än efter insigter, så att hans tillgöranden icke förmått lyfta landet ur dess financiella och kowmerciel:2 oreda. Hans hat till Montevidesnerna och unionisterna är så häftist, att det öfvergår till fanatism och leder bonom att underhalla ett ändlöst kr.g inom staten och med detsamma till förföl else mot alla främlingar. Under ett sådant tillstånd kan ingen stat blifva lycklig. Han räknar alla främling.r till fiender. Död öfver de vilda unionisterna är hans valspråk, och denna barbariska dom synes såsom motto på de federalistiska tidningar, som utcifvas under hans inflytande. Hans hat visar sig ej sällan befingt och löjugt. Den blå förgen, som är unionisternas, är öfveralit förbuden, och han har äfven förbudit att bära polissonger på semma sätt som de! unga Frankriko,, af det hösst giltiga skälet, att de på sått och vis bilda den fördömda bokstafven U. Så långt svärdet räcker skall en dynt man alltid beherrska en okunnig och balfvild befolknivg, men det är svårt att förlika sådana galenskaper med den reputation Ro-as hos en dej vunnit, såsom statsman. Utlänningar, som ensam: besitta kapitaler och handelsskickligbet, förföljas och trakasseras af honom på allt möjligt sätt, synnerligast Fransmän. I strid mot en kouvention med den föregående regeringen, bar han påbjudit att hvarje främling, som varit tre ån bosatt i Buenos Ayres, skail förpligtas att tjena i armåen. Franska kabinettet protesterade, negotierade och slutligen, 4838, blockerade argentinska kusten. Kriget med Montevideo har räckt tili närvarande tid, och med undantag af sjelfva staden innehar Rosas hela landet, som ockuperas a! en arm under general Oribe. Rosas afsigt är att lägga alla Platastaterna under sitt välde, men Montevideonerna äro oberoende och hålla emot; och som siaden är förnämsta sätet för de engelska och franska köpmännen, hafva dessas mäktiga regeringar intervenerat för att skydda sina undersater från den förödelse, som otvifvelaktigt skulle blifva en följd af Rosas öfvervigt. Den blockerande flottan är redan på sin plats; återtåget a! Buenos Ayres trupper från Banda Oriental skall härnäst fordras, ty hvad underhandlivgar angår, äro de förspilld möda — Rosas begriper ingen awunan logik än vapnens. Vi kunna icke lemna våra landsmän till rof för den massaker, som utan aa gr Rb EE EEE RE FE a pen en en ET Ön