SFSR SAFE SRV: BIS UVES TER,
Som förr du med oss varit har,
Och lifva på vår strand
Det gamla lynnets art igen
Hos Sveakungen och Hans män,
Och låt Din ande hvila än
Utöfver nordanland!
Talis Qualis.
EE
— - TIGGARFLICKAN, MODER TILL EN DROTTNING.
Under oroligheterna under Carl den förste kom en
fattig bondflicka till London för att erhålla kondi-
tion. Det ville länge icke lyckas, då hon der ej
hade någon bekant. Hon var 46 år gammal, och
hennes skönhet och behag kunde icke döljas af hen-
nes torftiga kläder; men hon var högst okunnig och
oerfaren i hvarje qvinlig sysselsättning, emedan hon
hos sina föräldrar aldrig hade haft annat arbete än
på åker och äng. Hon kom att bo hos en fattig,
välgörande enka, i hvars grannskap bodde en rik
bryggare, som i sin handtering begagnade sig af den
villiga och flitiga flickan. Då hon erhållit en liten
lön, så att hon kunde tänka på sin drägt, började
hon snart att tilldraga sig alla karlars uppmärksam-
het. Hennes husbonde var ej den siste som bemärkte
att Jenny var vacker och intagande, och som han
inga barn hade, tog han henne till äkta och testa-
menterade henne allt hvad han egde, då han kort
derefter afled. Då nu en hop juridiska svårigheter
uppstodo, nödgades den vackra enkan vända sig till
en sakförare. hvilken var den berömde advokaten
Hyde, som äfven hade stått i förbindelse med hennes
man. Han fattade tillgifvenhet för henne och gifte
sig med henne. Han steg från den ena hedersposten
till den andra, och slutade som grefve Clarendon.
Hon skänkte honom en dotter, som blef Jacob den
förstes gemål och moder till tvenne drottningar, Ma-
ria och Anna.
— EN BESYNNERLIG RÄTTEGÅNG emellan en må-
lare och ett fruntimmer gör för närvarande uppseen-
de i Brisssel. Under några dagar såg man nemligen
i en konsthandlares fönster ett porträtt af en dame,
måladt i olja. Öfver porträttet var satt ett jerngal-
ler, likasom i ett fängelse, och bredvid voro på en
lapp tecknade de orden: i fängelse för skuld. Sam
manhanget härmed blef förklaradt för fredsdomaren
på följande sätt: Fru B., som är enka, hade stämt
målaren V. för fredsdomaren och yrkat 40,000 francs
i skadeersättning, för det han hade exponerat hennes
porträtt: hon påstod, att hon hvarken hade beställt
eller lofvat betala sitt porträtt, men blott sagt till
konstnären, att hon icke ville hafva det för intet, i
fall det liknade. Hon ansåg nu icke porträttet likt,
och vägrade att betala det: — Måltarcu Hotodv vä. all
han, genom att utställa porträttet i närheten af frun-
timrets bostad, skulle låta publiken fälla dom i sa-
ken. Ian höll ord, och i åtta dagar kunde hvar och
en i butiken se porträttet som var satt i häkte för
skuld, och originalet några få hus derifrån. Målaren
försvarade sig med att förklara, att porträttet antin-
gen måste likna, och då skulle frun beala det, eller
icke likna, och då egde hon ej rätt att beklaga sig
öfver dess exponerande. Genom att anklaga honom
för dess utställning hade hon redan e:känt dess lik-
het. Fredsdomaren vågade icke afgöra saken, men
ville att sakkunniga skulle förklara, om porträttet
liknade, eller ej.
— MÄRKVÄRDIGT MÖTE. Vid table dböte i Havre
sammanträffade nyligen tre resande, som kände sig
dragna till hvarandra genom en hemlighetsfull sym-
pati. De meddelade hvarandra förloppet af sina re-
sor. Den ene var kommen från Nordamerika, dit han
hade begifvit sig för att göra lycka som köpman; nu
återkom han, efter 20 års bortovaro, till Frankrike,
och syntes nöjd med sin lycka. Den andre hade vid
samma tid, som den förre, dragit från Frankrike,
men som han var förvägen och hoppades att finnal
lyckan genom tapperhet och mod, tillböd han vice
Konuugen af Egypten sitt svärd, och förvärfvade sig
under tjugo år mycken heder och beröm och en an-
senlig förmögenhet. Den tredje var konstnär och ha-
de i nära 20 års tid såsom målare varit med på alla
regeringens upptäcktsresor; han vände nu tillbaka till
sin födelseort med en med möda sammanskrapad
summa, som var tillräcklig att lefva af, och en liten
pension. De voro alla tre från Rouen, de voro brö- i
der, och högst rörande var det att se dem ändtligen
igenkänna hvarandra. De bade rest bort på en och
samma dag, och genom en förunderlig tillfällighet
kommo de äfven tillbaka på en och samma dag, ef-
er att hafva varit 20. år borta, utan att den ene
brodren under tiden någonsin hade hört af den andra.
— Franska tidningar omförmäla följande ohygg-
iga katastrof i följd af ett tvunget äktenskap. En
ung man i socknen Ville-au-Bois (Marnedepartemen-
et) älskade en ung flicka, M:ll H., och var älskad
Af henne tillbaka. Men flickans föräldrar ville icke
sifva sitt bifall till deras förening. M:ll H gifte sig
nart med en anpan ung man, C... Hon åter såg
in förre älskare och begynte en kärlekshandel med
lenne. Hr C. drog misstankar, och enligt en gam-
nal ofta begagnad list, låtsade han fara bort, men
!terkom samma afton, utan buller, och insmög sig i
(ammaren utanför fruns sängkammare. Härifrån
äg han huru hans hustru och hennes älskare mun-
ert superade tillsammans; C. hade imedlertid tåla-
nod att vänta tilldess de gått till sängs. Nu gick
an efter sin svärfader, för att äfven låta honom se
lOttrens vanära. Inkommen i rummet, der de brotts-
ige lågo, ilade han till sängen och tillfogade sin ri-
al flera styng med en knif, hvarmed han var be-
äpnad. Sin hustru skonade han likväl. Följande
agen dog den sårade älskaren, och herr C. gick och
ngaf sig sjelf.
— Uu London afled nyligen ett 85 års gam-
nalt fruntimmer, Marie Flakerty, hvilken kort före
in död skänkte till College university 3000 st.,
åsom hon uti donationsbrefvet uttryckte sig, till en
ärd af erkänsla för dess förtjenster om vetenskapen
ch friheten. Då hon hos vederbörande notarie de-
onerat summan och skulle aflägsna sig, bad affärs-
annen att få gå och säga till, att hennes vagn
L
J
J
- -—
mA VT MM mg
NN MM 2 -
sulle köra fram; men hon svarade att, i fall hon?
ehällit sina hästar och sin vagn, skulle hon icke
u kunnat gifva åt akademien 5000 ; hon begag-
ade sig helt anspräkslöst af en omnibus. Den tack-
imhetsbetygelse, akademien ville visa henne, genom
tt följa hennes lik till grafven, hade hon afböjt
erigenom att hon i sitt testamente föreskrifvit, att
ndast en sorgvagn skulle följa hennes lik.
— Till Kingstons bamn hade ankommit ame- 2
laänala no oo aa da fos os