SFSR SAFE SRV: BIS UVES TER, Som förr du med oss varit har, Och lifva på vår strand Det gamla lynnets art igen Hos Sveakungen och Hans män, Och låt Din ande hvila än Utöfver nordanland! Talis Qualis. EE — TIGGARFLICKAN, MODER TILL EN DROTTNING. Under oroligheterna under Carl den förste kom en fattig bondflicka till London för att erhålla kondition. Det ville länge icke lyckas, då hon der ej hade någon bekant. Hon var 46 år gammal, och hennes skönhet och behag kunde icke döljas af hennes torftiga kläder; men hon var högst okunnig och oerfaren i hvarje qvinlig sysselsättning, emedan hon hos sina föräldrar aldrig hade haft annat arbete än på åker och äng. Hon kom att bo hos en fattig, välgörande enka, i hvars grannskap bodde en rik bryggare, som i sin handtering begagnade sig af den villiga och flitiga flickan. Då hon erhållit en liten lön, så att hon kunde tänka på sin drägt, började hon snart att tilldraga sig alla karlars uppmärksamhet. Hennes husbonde var ej den siste som bemärkte att Jenny var vacker och intagande, och som han inga barn hade, tog han henne till äkta och testamenterade henne allt hvad han egde, då han kort derefter afled. Då nu en hop juridiska svårigheter uppstodo, nödgades den vackra enkan vända sig till en sakförare. hvilken var den berömde advokaten Hyde, som äfven hade stått i förbindelse med hennes man. Han fattade tillgifvenhet för henne och gifte sig med henne. Han steg från den ena hedersposten till den andra, och slutade som grefve Clarendon. Hon skänkte honom en dotter, som blef Jacob den förstes gemål och moder till tvenne drottningar, Maria och Anna. — EN BESYNNERLIG RÄTTEGÅNG emellan en målare och ett fruntimmer gör för närvarande uppseende i Brisssel. Under några dagar såg man nemligen i en konsthandlares fönster ett porträtt af en dame, måladt i olja. Öfver porträttet var satt ett jerngaller, likasom i ett fängelse, och bredvid voro på en lapp tecknade de orden: i fängelse för skuld. Sam manhanget härmed blef förklaradt för fredsdomaren på följande sätt: Fru B., som är enka, hade stämt målaren V. för fredsdomaren och yrkat 40,000 francs i skadeersättning, för det han hade exponerat hennes porträtt: hon påstod, att hon hvarken hade beställt eller lofvat betala sitt porträtt, men blott sagt till konstnären, att hon icke ville hafva det för intet, i fall det liknade. Hon ansåg nu icke porträttet likt, och vägrade att betala det: — Måltarcu Hotodv vä. all han, genom att utställa porträttet i närheten af fruntimrets bostad, skulle låta publiken fälla dom i saken. Ian höll ord, och i åtta dagar kunde hvar och en i butiken se porträttet som var satt i häkte för skuld, och originalet några få hus derifrån. Målaren försvarade sig med att förklara, att porträttet antingen måste likna, och då skulle frun beala det, eller icke likna, och då egde hon ej rätt att beklaga sig öfver dess exponerande. Genom att anklaga honom för dess utställning hade hon redan e:känt dess likhet. Fredsdomaren vågade icke afgöra saken, men ville att sakkunniga skulle förklara, om porträttet liknade, eller ej. — MÄRKVÄRDIGT MÖTE. Vid table dböte i Havre sammanträffade nyligen tre resande, som kände sig dragna till hvarandra genom en hemlighetsfull sympati. De meddelade hvarandra förloppet af sina resor. Den ene var kommen från Nordamerika, dit han hade begifvit sig för att göra lycka som köpman; nu återkom han, efter 20 års bortovaro, till Frankrike, och syntes nöjd med sin lycka. Den andre hade vid samma tid, som den förre, dragit från Frankrike, men som han var förvägen och hoppades att finnal lyckan genom tapperhet och mod, tillböd han vice Konuugen af Egypten sitt svärd, och förvärfvade sig under tjugo år mycken heder och beröm och en ansenlig förmögenhet. Den tredje var konstnär och hade i nära 20 års tid såsom målare varit med på alla regeringens upptäcktsresor; han vände nu tillbaka till sin födelseort med en med möda sammanskrapad summa, som var tillräcklig att lefva af, och en liten pension. De voro alla tre från Rouen, de voro bröi der, och högst rörande var det att se dem ändtligen igenkänna hvarandra. De bade rest bort på en och samma dag, och genom en förunderlig tillfällighet kommo de äfven tillbaka på en och samma dag, efer att hafva varit 20. år borta, utan att den ene brodren under tiden någonsin hade hört af den andra. — Franska tidningar omförmäla följande ohyggiga katastrof i följd af ett tvunget äktenskap. En ung man i socknen Ville-au-Bois (Marnedepartemenet) älskade en ung flicka, M:ll H., och var älskad Af henne tillbaka. Men flickans föräldrar ville icke sifva sitt bifall till deras förening. M:ll H gifte sig nart med en anpan ung man, C... Hon åter såg in förre älskare och begynte en kärlekshandel med lenne. Hr C. drog misstankar, och enligt en gamnal ofta begagnad list, låtsade han fara bort, men !terkom samma afton, utan buller, och insmög sig i (ammaren utanför fruns sängkammare. Härifrån äg han huru hans hustru och hennes älskare munert superade tillsammans; C. hade imedlertid tålanod att vänta tilldess de gått till sängs. Nu gick an efter sin svärfader, för att äfven låta honom se lOttrens vanära. Inkommen i rummet, der de brottsige lågo, ilade han till sängen och tillfogade sin rial flera styng med en knif, hvarmed han var beäpnad. Sin hustru skonade han likväl. Följande agen dog den sårade älskaren, och herr C. gick och ngaf sig sjelf. — Uu London afled nyligen ett 85 års gamnalt fruntimmer, Marie Flakerty, hvilken kort före in död skänkte till College university 3000 st., åsom hon uti donationsbrefvet uttryckte sig, till en ärd af erkänsla för dess förtjenster om vetenskapen ch friheten. Då hon hos vederbörande notarie deonerat summan och skulle aflägsna sig, bad affärsannen att få gå och säga till, att hennes vagn L J J -— mA VT MM mg NN MM 2 sulle köra fram; men hon svarade att, i fall hon? ehällit sina hästar och sin vagn, skulle hon icke u kunnat gifva åt akademien 5000 ; hon begagade sig helt anspräkslöst af en omnibus. Den tackimhetsbetygelse, akademien ville visa henne, genom tt följa hennes lik till grafven, hade hon afböjt erigenom att hon i sitt testamente föreskrifvit, att ndast en sorgvagn skulle följa hennes lik. — Till Kingstons bamn hade ankommit ame2 laänala no oo aa da fos os