STORBRITANNIEN.
Den intressantaste nyheten härifrån är utar
tvifvel den, att lord John Russel, uti en skrif
velse, som han från Edinburgh afsändt till sins
valmän i London, förklarat sig för ett totalt upp-
häfvande af spanmålslagarne, och att man borde
använda alla lagliga medel för att så snart som
möjligt vinna detta resultat. Då ministrarne icke
kommit till något resultat i de-sednast hållne
kabinettkonseljerna, så vore det folkets sak att
gå till råds om huru man skulle förebygga de
olyckor, som hotade landet, dels i följd af potatis-
sjukdomen, dels i följd af spanmålsbrist. Lorden
hade under loppet af de sista 20 åren betydligt
förändrat sina åsigter i afseende på spanmålsfrå-
gan. Han hade förut trott, att spanmålshandeln
i England icke kunde betraktas efter den ratio-
nella statsekonomiens grundsatser, emedan sär-
skilda förhållanden här gjorde ett undantag i denna
punkt nödvändigt. Men observation och erfaren-
het hade lärt bonom, att man borde afbålla sig
från all inblandning i handeln med li:smedel, och
att inga förordningar eller lagar voro i stånd att
reglera spanmilsmarknaden på ett så fördelaktigt
sätt, som fullkomlig frihet emellan köpare och
säljare. Han hade förut varit lör medelvägsför-
slag, och 4844 såsom organ för Melbourneska
kabinettet i Underhuset föreslagit en fast tull at
8 sh., och i sednaste parlamentssessionen en ännu
lägre; men alltid hade nuvarande premiermini-
stern (Peel) satt sig emot dessa förslag, och resul-
tatet af hans motstånd hade icke blifvit något
annat än det, att ett så allmänt yrkande på fri
spanmålshandel uppstått, att det var omöjligt
längre emotstå detsamma, om man icke ville
drifva den bittra striden till en sådan höjd, att
den jordägande aristokratien kunde komma
i fara att förlora den ställning, som hon, i
följd af sin förmögenhet, sina grundlagsenliga
rättigheter och minnet af foråna förtjenster, in-
nehar. För öfrigt tycktes ministeren sjelf endast
afvakta en förevändning, för att gifva de nuva-
rande spanmålslagarna på båten. Denna förevänd-
ning borde folket sjelf gifva ministrarne, derige-
nom att det medelst petitioner, adresser och fö-
reställningar framlade sina besvär öfver inskränk-
ningen i den fria spanmålsim porten.
Denna förklaring af lord Russell säger så myc-
ket som en bel volym i frågan om de framsteg,
principen af fri handel gjort i England. Som
Peel efter all sannolikbet i det närmaste delar
hans tänkesätt, så torde väl nästa parlamentsses-
sion bli afgörande för spanmilslagarnes öde.
Engelska tidningarne af alla färger stämma öf-
verens deri, att England icke kan gifva efter i
Oregonfrågan. De beklaga visserligen de olyckor
ett krig skulle medföra, men försäkra alt engel-
ska folket icke ett ögonblick skall tveka att före-
draga krig framför eftergift. Om hr Polk och
hans parti icke ge efter, så — — —
Gamle Jordkanslern Lyndburst är farligt sjuk,
och som han redan hunnit sina 73 år, så hoppas
man föga på hans ålerställande.
TYSKLAND.
Sachsiska första kammaren har gjort så många
förändringar i andra kammarens förslag till adress,
så betagit densamma all politisk färg, att det all-
deles icke är troligt att andra kammaren går in
på att framträda inför thronen med ett sådant
hvilt plåster. Andra kammaren går således tro-
ligen ensam m med sin adress.
gebdMenbeim kar pylisen passerat ett uppträde,
af borgerskapet hade i en inlaga till magistraten
begärt sammankallandet af det s. k. större bor-
gareutskottet, för att rådpliga om huruvida man
ej borde gå in till regeringen med åtskilliga kla-
gomål emot polisens förfarande i ett och annat
der i staden. Enligt en i stadsordningen kunde
en sålunda reqvirerad sammankomst icke vägras,
och magistraten utfärdade följaktligen kallelse till
det större borgareutskottet att sammanträda. Dei
skedde. Men innan dess bade polisen låtit för-
bjuda mötets hållande, hvartill borgmästaren Jolly
svarade, att som sammankomsten vore fullkomligt
laglig, så kunde den icke förbjudas, och han äm-
nade föra ordet dervid å embetes vägnar. Nu
kom allt hvad lif och anda hade af kavalleri,
infanteri, gensdarmer, polisembetsmän e!c. i rörelse.
Huset, der sammankomsten hölls omringades afl
militär, och en general, åtföljd af polisherrar, in-
trädde och uppmanade de församlade att ,skingra
sig. Man hade på förhand kommit öfverens om l:
att, i fall våld användes, gifva vika, och då så-
dant nu stod för dörren, så gingo de församlade.
sin kos. Men genast afreste 3:ne af dem tilll
Carlsrube och begärte audiens hos storhertigen, :
för att framföra borgerskapets klagomål. Denna l:
audiens vägrades, och de måste med oförrättadel;
ärenden återvända till Manbeim Man kan före-
ställa sig hvad intryck denna kändelse gjort pill
e
l
i
allmänna sinnesstämningen! Utan tvifvel blir
fråga om denna sak i de nyss sammanträdde
kamrarne.
RYSSLAND.
Vd la data mtanm man aan fp
SS a Mr