BLANDADE ÄNINEN.
. VERSER,
afsjungna vid Student-Konserten i Upsala för de
nödlidande i Upland, d. 25 Nov. 1845.)
Mel, : Och Jurgrun hon skulle sig till Ottesingen gån år
Der sitter en Dsnneman på sina Fäders gård:
Han är ej längre ung.
Hans arbete är bittert, hans mödas lott är hård;
Ty han vet att sorgen är tung.
Hvar dag, som Gud förlänar, han sträfvar i sin svett,
Fastän ej längre ung;
Men Gud ej mera gifver den lön han fordom gett —
Och han vet att sorgen är tung.
Den jord, som Fädren skördat i mer än tusen år, —
Den är ej längre ung —
Omkring dess gråa tegar han nu förtviflad går,
Och han vet att sorgen är tung.
Hans slägt med barn och blomma der bodde fordom-
dags,
När han ännu var ung:
Då gaf hvar vår sin grönska, hvar höst sitt gyllne ax;
Nu vet han att sorgen är tung.
Nu ropa barn och maka förgäfves efter bröd:
Han är ej längre ung;
Och trött på åldrig skuldra han bär de sinas nöd;
Ty han vet alt sorgen är tung.
Hvyarthän skall han sig vända, uti sitt öde bo?
Han är ej längre ung:
Han har ej dagens glädje, han har ej nattens ro:
Och han vet-att sorgen är tung.
Hans son, sitt bröd att vinna, till andra nejder drar:
Ty han ännu är ung:
Han öfverger den torfva hans möda svikit har,
Och han vet att sergen är tung.
Och Odalmannens dotter som hjon till oskyld går,
Om hon ännu är ung;
Men med det bröd hon tjenar hon sväljer mången tår,
Ty hon vet att sorgen är tung.
Och modren, ack! der hemma — för henne gifs ej
tröst,
Om gammal elier ung:
Sjelf hungrande, hon barnet ser hungra vid sitt bröst;
Och hen vet att sorgen är tung. ———
O Svensk! Om än ett hjerta du har i bröstet qvar, —
Om gammal eller ung, —
Så gack den stam att bjelpa, som förr dig hulpit har,
Som nu vet att sorgen är tung.
Om än en gång du öppnar den låga hyddans dörr —
Om gammal eller ung —
Och ser hvad nöd derinne — och mins hur det var
förr,
Då vet du att sorgen är tung,
År yxan satt till roten, så stundar furans fall —
Om gammal eller ung —
Fill döds om bonden hungrar, till döds du hungra
skall,
Då vet du att sorgen är tung.
M—m.
Hymn.
Ur Svenska hjertans djup en gång
En samfält och en enkel sång, :
Som går till Kungen fram! — !
Var Honom trofagt och Hans Ätt, M
) Då dessa verser i Upsalabladet Korrespondenten r
meddelades, uttrycktes den önskan att de äfven
mätte få en plats i andra blad, hyfiken önskan vilt
härmed för vår del uppfylla, ol