November.
FRANKRIKE.
Sultanen eller kejsaren af Marocko, såsom han!
kallas då Fransmännen äro nöjda med Hans Ma-.
jestät, bar utsett Paschan och guvernören il
Tetuan, Sidi- Hadschi-Abd-el-Kader-Aschasch,!
att såsom sändebud afgå till Fransmännens ko-
nung, åtföljd af en bop ansedda invånare i Te-
tuan; såsom presenter skola medfölja hästar, le-
jon, tigrar, m. m. Ett franskt krigsångfartyg
skall föra honom öfver, och på vägen besöka alla
de förnämsta Algieriska hamnar, der sändebudet!
skall låta för sig presentera de Algieriska Muho-
medaners myndigheter och ansedda män, för att
öfvertyga dem, att den fiendtlige Emiren Abd-
el-Kader icke har hanskejsares medhåll.
Underrättelserna från Algier låta deremot ickel
gynnsamt. Stammarne omkring Orleansville hafva
gjort uppror; all kommunikation deremellan och
Tenez var spärrad, och upproret utbredde sig åt
Dabra. Bu-Masa, (Abd-el-Kader lärer låta flera
anförare begagna detta namn, för att förvilla
Fransmännen, så att då de tro en trupp under
en anförare af detta namn på ett håll, en annan
kan vara samlad och anfalla dem från ett helt
annat, och då de fånga en så kallad befälhafva-
re, finnas andra qvar, som under samma namn
föra befälet) hade såsom det troddes dragit sig
åt öster, med sina hjelptrupper; men än är fien-
den, under detta namn, till höger, än till ven-
ster om Shelif, än under Mostaganems murar, än
vid Milianah, än belägrar han Tenez och nu, så-
som det säges, belägrar han Orleansville. Detta
lärer hafva gjort marskalk Bugeaud alldeles yr i
hufvudet; ty det klagas öfver, att han med alla
sina stridskrafter dröjer i trakten af Orleansville
och slåss vid Shelif med en hop obetydliga fiendt-
liga skaror, samtlige anförda af partianförare, un-
der namn af Bu-Masa, under det att hela pro-
vinsen Oran lemnas till sig sjelf och Abd-el-Ka-
der. Lamoricieres och Gerys kolonner, kunna
blott föga framtränga mot bergstammarne nord-
ligt om Mascara; Bourjolly måste afvakta för-
stärkningar, om han skall kunna intränga i Flit-
tabs innersta; Cavaignac, som i Tlemcen behöfde
15,000 man, har blott 4500, hvilka dagligen måste
slåss och bevaka gränsposteringarne, o.s.v. Mar-
skalkens ansvarighet genom detta sätt att manö-
vrera, är i sanning ganska stor.
General Bedeau var, enligt sista underrättel-
serna, i march med en stark kolonn för att öf-
vertaga befälet vid Shelif, emellan Miliana och
Orleansville; och generallöjtnant Marey står tili
en början under Bedeau, medan Arbouville
står vid Hziniza, för att sedan med honom mar-
chera till provinsen Constantineh.
Det väcker stor uppmärksamhet, att det mini-
steriella bladet Journal des Debats så lifligt sys-!
selsätter sig med den gamla polska abbedissans
angelägenheter, som öfver Posen och Köln dra-
git till Rom, och der inför påfven bestyrkt de
grymma förföljelser, hvarmed man nu söker attl.
i Polen tvinga katholiker att öfvergå till gre-
kiska religionen. Tidningen håller före, alt kej-
saren måste rättfärdiga sig i detta afseende, om
han ej vill anses medskyldig i de af biskop Sie-
masko utöfvade rysligheter, och uppmanar kejsa-
ren dertill för hans personliga äras skull. Andral
tidningar säga i anledning deraf, att då måste
kejsaren äfven försvara sig emot alla de grym-
heter, som alltsedan 1332 skett i Polen; ty nog
hyser Europa lika mycket deltagande för alla de
ädla och tappra män, hvilka blifvit nederhuggna
och nedskjutna, de arma barn, som blifvit afförda
till Siberien, och de tusende unga flickor, hvilka
affördes till Woznesensk, som för de två gamla
fruarna?
Den till Madagascar bestämda eskadern säges
blifva mycket betydligare, än ämnadt var. Den
skall komma att bestå af fyra, ja, kanske
fem linieskepp och fregatter, samt två ångfartyg
och en hel hop mindre fartyg och transport-
skepp, oberäknadt de vid ön Bourbon statione-
rade krigsskepp, som skola taga del i expeditior en.
Ibrahim Pascha, som den 43 November an-
kommit till Genua, hade blifvit mycket väl emot-
tagen af konungen af Sardinien, som den 48 låtit
trupperna paradera och manövrera för honom.
Han väntades till Toulon den 22 eller 23 sistl.
Markis de Lavalette var sänd emot honom, och
hade den 49 passerat Marseille.
Lamartine har i Esprit public och la Presse,
låtit införa en artikel, som heter: En grundsats
och intet partin. Den store skaldens lysande ta-
lang och högsinnade tänkesätt genomtränga äfven
denna handling, men de stora partierna veta der-
före icke rätt hvarmed de skola börja. Journal
des Debats hånar och bespottar honom såsom en
predikant i öknen; men allmänheten läser hvad
han skrifver, och dömer derom på annat sätt.
Imedlertid kan man icke neka, att den radikala
tidningen Reforme, med konseqvent öfverlägsen-
het upptager stridshandsken som Lamartine ut-
kastat, under det han endast ser i Frankrike tre
partier, legitimister, radikale och konservative.
Reforme säger: pHr de Lamartine föreslår Frank-
rike en grundsats och inga partiers. Vi föreslå
det: grundsatser och ett partin. Våra grundsat-
ser: länge har redan Frankrike emottagit dem och
de hafva öfvergått i dess samhällslif. Vårt parti:
länge dröjer det att följa dem. Men logiken är
oemotståndlig, framförallt folkens logik. Det fin-
nes intet factum, ingen tilldragelse som så mot-
sägande de ock kunna synas till ett folks allmänna
rörelse, likväl icke till slut ingå i den. Några
NnersONer haka sir färsäfves fast vid motstånds-