November. FRANKRIKE. Sultanen eller kejsaren af Marocko, såsom han! kallas då Fransmännen äro nöjda med Hans Ma-. jestät, bar utsett Paschan och guvernören il Tetuan, SidiHadschi-Abd-el-Kader-Aschasch,! att såsom sändebud afgå till Fransmännens konung, åtföljd af en bop ansedda invånare i Tetuan; såsom presenter skola medfölja hästar, lejon, tigrar, m. m. Ett franskt krigsångfartyg skall föra honom öfver, och på vägen besöka alla de förnämsta Algieriska hamnar, der sändebudet! skall låta för sig presentera de Algieriska Muhomedaners myndigheter och ansedda män, för att öfvertyga dem, att den fiendtlige Emiren Abdel-Kader icke har hanskejsares medhåll. Underrättelserna från Algier låta deremot ickel gynnsamt. Stammarne omkring Orleansville hafva gjort uppror; all kommunikation deremellan och Tenez var spärrad, och upproret utbredde sig åt Dabra. Bu-Masa, (Abd-el-Kader lärer låta flera anförare begagna detta namn, för att förvilla Fransmännen, så att då de tro en trupp under en anförare af detta namn på ett håll, en annan kan vara samlad och anfalla dem från ett helt annat, och då de fånga en så kallad befälhafvare, finnas andra qvar, som under samma namn föra befälet) hade såsom det troddes dragit sig åt öster, med sina hjelptrupper; men än är fienden, under detta namn, till höger, än till venster om Shelif, än under Mostaganems murar, än vid Milianah, än belägrar han Tenez och nu, såsom det säges, belägrar han Orleansville. Detta lärer hafva gjort marskalk Bugeaud alldeles yr i hufvudet; ty det klagas öfver, att han med alla sina stridskrafter dröjer i trakten af Orleansville och slåss vid Shelif med en hop obetydliga fiendtliga skaror, samtlige anförda af partianförare, under namn af Bu-Masa, under det att hela provinsen Oran lemnas till sig sjelf och Abd-el-Kader. Lamoricieres och Gerys kolonner, kunna blott föga framtränga mot bergstammarne nordligt om Mascara; Bourjolly måste afvakta förstärkningar, om han skall kunna intränga i Flittabs innersta; Cavaignac, som i Tlemcen behöfde 15,000 man, har blott 4500, hvilka dagligen måste slåss och bevaka gränsposteringarne, o.s.v. Marskalkens ansvarighet genom detta sätt att manövrera, är i sanning ganska stor. General Bedeau var, enligt sista underrättelserna, i march med en stark kolonn för att öfvertaga befälet vid Shelif, emellan Miliana och Orleansville; och generallöjtnant Marey står tili en början under Bedeau, medan Arbouville står vid Hziniza, för att sedan med honom marchera till provinsen Constantineh. Det väcker stor uppmärksamhet, att det ministeriella bladet Journal des Debats så lifligt sys-! selsätter sig med den gamla polska abbedissans angelägenheter, som öfver Posen och Köln dragit till Rom, och der inför påfven bestyrkt de grymma förföljelser, hvarmed man nu söker attl. i Polen tvinga katholiker att öfvergå till grekiska religionen. Tidningen håller före, alt kejsaren måste rättfärdiga sig i detta afseende, om han ej vill anses medskyldig i de af biskop Siemasko utöfvade rysligheter, och uppmanar kejsaren dertill för hans personliga äras skull. Andral tidningar säga i anledning deraf, att då måste kejsaren äfven försvara sig emot alla de grymheter, som alltsedan 1332 skett i Polen; ty nog hyser Europa lika mycket deltagande för alla de ädla och tappra män, hvilka blifvit nederhuggna och nedskjutna, de arma barn, som blifvit afförda till Siberien, och de tusende unga flickor, hvilka affördes till Woznesensk, som för de två gamla fruarna? Den till Madagascar bestämda eskadern säges blifva mycket betydligare, än ämnadt var. Den skall komma att bestå af fyra, ja, kanske fem linieskepp och fregatter, samt två ångfartyg och en hel hop mindre fartyg och transportskepp, oberäknadt de vid ön Bourbon stationerade krigsskepp, som skola taga del i expeditior en. Ibrahim Pascha, som den 43 November ankommit till Genua, hade blifvit mycket väl emottagen af konungen af Sardinien, som den 48 låtit trupperna paradera och manövrera för honom. Han väntades till Toulon den 22 eller 23 sistl. Markis de Lavalette var sänd emot honom, och hade den 49 passerat Marseille. Lamartine har i Esprit public och la Presse, låtit införa en artikel, som heter: En grundsats och intet partin. Den store skaldens lysande talang och högsinnade tänkesätt genomtränga äfven denna handling, men de stora partierna veta derföre icke rätt hvarmed de skola börja. Journal des Debats hånar och bespottar honom såsom en predikant i öknen; men allmänheten läser hvad han skrifver, och dömer derom på annat sätt. Imedlertid kan man icke neka, att den radikala tidningen Reforme, med konseqvent öfverlägsenhet upptager stridshandsken som Lamartine utkastat, under det han endast ser i Frankrike tre partier, legitimister, radikale och konservative. Reforme säger: pHr de Lamartine föreslår Frankrike en grundsats och inga partiers. Vi föreslå det: grundsatser och ett partin. Våra grundsatser: länge har redan Frankrike emottagit dem och de hafva öfvergått i dess samhällslif. Vårt parti: länge dröjer det att följa dem. Men logiken är oemotståndlig, framförallt folkens logik. Det finnes intet factum, ingen tilldragelse som så motsägande de ock kunna synas till ett folks allmänna rörelse, likväl icke till slut ingå i den. Några NnersONer haka sir färsäfves fast vid motstånds