pna7beräknas fde uäder åren 1841— 1843 meddelade låneunderstöd, som före slutet af innevarande år skola såterbetalas, utgörande tillsammans .: 41.048: — Dessa summor tillhopa . . Rdr 456,743: 24. t skomma att vidare ökas med de tullafgifter för span pmål, som dels under sista månaderne af nästlide bår ingått, och dels under innevarande år varda er plagde, äfvensom med de medel, hvilka ofördröjlige synas vara att förvänta i ytterligare afbetalning . de ännu qvarstående äldre undsättningsskulderne Då således, oberäknadt de till allmänna arbete sanslagne och till understöd medelst -arbetsförtjens disponible tillgångar, ett kontant belopp af mer ä; 2300,000 rdr redan under detta år kan, i den olyck liga händelse, att ett allmännare missvextår skull inträffa, af Kongl. Maj:t användas till undsättninga såt behöfvande, finner sig Utskottet föranlåtet — — Den som oväldigt begrundar dessa Utskottets mo tiver, torde lätteligen inse, hvarföre det klandrad förslaget icke saknade försvarare, och: följaktlige icke så hårdt bedömma dem. Men, invändes, å 4841 tillstyrkte samma försvarare det kreditiv, son de nu 1845 afstyrkte. Ja, förhållandet var nu 184? helt annat än 418414. r 4841 funnos ännu snar sagdt tnga tillgångar för ifrågavarande undsättninga influtne och disponible, men 1845 häde desse hunni till nära en half million. Denna halfva million för utsågs äfven 18435 snart böra kunna ännu vidare och ansenligt ökas med inhetalning af de utestående störrt fordringarne -å 1830 års kreditiv från Vesterbotten; län, der 3:ne års goda skördar numera mycket för. bättrat de under förra missvextåren utblottade gäldenärernas ställning; äfvensom med betydliga tullafgif ter för den mängd spanmål, som i anledning af 1844 års i medlersta Sverige af väta förderfvade skörd skulle komma att införskrifvas. Men, heter det, Kongl. Maj:t hade dock ansett ett kreditiv utöfver de kända tillgångarna vara behöfligt, och riksgäldskontoret hade medel i öfverflöd. Ja, Kongl. Maj:t hade d. 6 Aug. 1844 öfverlemnat åt Rikets Ständer att säsom spanmålskreditiv bestämma en summa , som, så vidt förutses kan, är svarande emot det dermed åsyftade ändamål. Efter Utskottets d. 24 Jan. 1845 uppgjorde närmare kalkyler, borde, så vidt Utskottet kunde förutse, de föreslagne, redan eller snart tillgänglige medlen, öfver en half million, svåra emot detta ändamål. Måhända var detta förutseende felaktigt, men skälen voro dock öppet anförda ch saknade ej sina grunder, helst dertill lägges, hv.iket de klandrade försvararena städse intogo i sin beräkning, att det så kallade mindre kreditivet, äfven en half million, alltid i nödens yttersta stund kunde tillgripas, och tiden för nästa riksdag var bestämd till hösten 4847. Men riksgäldskontorets rika tillgångar?! Det var just dessas kinkiga och olika beräkning, som var rätta och enda hemliga orsaken, hvarföre icke, för all säkerhets skull och för att undgå att vägra äfven hvad som kunde synas öfverflödigt, ifrågavarande kreditiv tillstyrktes. Att vid beräkningen af riksgäldskontorets tillgångar nödgas afdraga 1 å 200,006 för en utgift, som ej syntes komMa att erfordras, var motbjudande för dem, som ville att alla möjligen disponibla medel skulle i låneeller : anslagsväg komma ut i allmänna rörelsen, och som derjemte önskade, att förra allmänna bevillningen icke behöfde ökas, om än en del af densamma hädanefter skulle anslås till kommunernas skolanstalter. -Korteligen, för att med säkerhet kunna beräkna desto större anslagssummor: för riksgagneliga arbetsföretag, ansåg man att ifrågasatte kreditiv, såsom -sannolikt icke behöfligt, borde utgå utur kalkylen. Var detta förslag icke för andra tillfredsställande, så var det dock ursäktligt, enär äfven dess syftemål var statens väl, och skälen derföre öppet ramställdes till de olika tänkandes vederläggning. Stockholm d. 29 November 1843. Carl Fr. Björkman.