process, hvarmed Hr statsrådet Wzrn skulle vara hotad i och för något förfarande såsom disponent af Uddeholmsverken i Wermland, och beställsamheten tillade, att saken vore så betänklig, att till och med Missgerningsbalken komme alt åberopas. Nu finner man af de publicerade handlingarna, att alltsammans reducerar sig till en stämning till landshböfdinge-embetet af Carlstads hamnoch kanalbolags direktion emot Uddeholms bolag, utgående dels på klander deraf, att Uddeholms bolag hade låtit ombygga sina båtar så stora, att de ej kunde begagna farleden till Carlstads nya hamnanläggning, utan fortfarande kommo att gå till bolagets lastageplats, Skoghall, dels ock På ansvarspåstående för det Uddeholms bolag, som höll ett mudderverk i Clarelfven, hade olagligen uppgrundat den del deraf, som går till nya hamnen, och kallas Sutiterselfven. Nu är att märka, att fastän denna stämning är daterad i Juli 1844 (således för öfrigt efter den tid, då Hr Wern hade lemnat Wermland och befann sig i Siockholm), samt blifvit kommunicerad i samma måinad, så finnes endast stämningen tryckt, hvilken visserligen är affattad i skarpa ordalag, men förklaringen deröfver synes icke, och likväl är det ej sannolikt att denna uteblifvit. Förmodligen har utgifvaren således sparat deona sednare till nästa häfte, på det läsaren då må kunna fälla ett opartiskt omdöme. I öfrigt har utgifvaren bifogat åtskilliga kommentarier, hvilkas usus practicus förnämligast skall vara att visa det olämpliga deraf, att en person, som kan ega stora enskilda intressen att handhafva, skall kunna sitta i Statsrådet. Följden af denna satsens antagande skulle naturligtvis blifva, att ingen person med en större egendom eller förmögenhet, såvida denna består i annat än kontanta penningar, skulle kunna bekläda en rådgifvareplats. Detta är likväl, oss veterligt, första gången man hört yrkas något sådant, eller att icke en hög embetsman tillika må kunna vara innehafvare af fastigheter samt försälja produkterna af sin jord eller bruksrörelse. Man har fastmera alitid antagit, att en oberoende ställning, hvartill vanligen anses böra någon förmögenhet, utgör ett lyckligt item för dessa höga embetsmän, på det de icke för blotta existensens skull må nödvändigt behöfva bibehållas vid embetet, hurudana grundsatserna och systemet i öfrigt må vara. Sedan vi skrifvit ofvanstående, finna vi, att den Konstitutionelle för i går afton äfven puffat af alla krafter för den utkomna delen af portföljen, och jemväl bemäktigat sig här ofvanrämnde klagoskrift, samt gifvit detsamma titel af ett dripslag för nya regimen., Tänk hvilket dråp slag! Det är utan tvifvel naturligt nog, att en skrift, uti hvilken å ena sidan talas öm nidingsdåd samt missgerningsbalken citeras och å den andra en ledamot af Statsrådet åberopas såsom part, skall vara välkommen för dem som vilja kittla nyfikenheten; men utom det, att mycken fråga kan vara derom, buruvida icke hela saken är tillställd för ätt chikanera, så finner en hvar ganska tydligt, att en sak sådan som denna omöjligen låter bedöma sig innan man hört båda parterna, och att man derföre måste bafva helt andra syftemål än blotta sanningens utletande, för att offentliggöra endast den ena partens andragande, men icke ett ord af den andres, oaktadt äfven det sednare redan långt för detta måste finnas aw tillgå. Lasaren funer avv vi bäroti alldeles icke tagit i beräkning den grannlagerheten att, innan man på sådant sätt beter sig, inhemta någon underrättelse huruvida den person, som man går att nedsmutsa, är i sin närmaste omgifning och i den provins, der han länge haft sitt hem och sin verkningskrets, känd för en redlig man eller motsatsen; men vi skole framdeles söka att lemna en utförlig resumå af hela det mål, som på sådant sält torde vinna ett visst uppseende. I alla händelser har mean vid detta tillfälle ett nytt prof på den koalition, som äger rum emellan de båda extremerna i politiken, eller rättare på det förklädda och maskerade spel, som i Den Konstitutionelle serskildt drifves under förevändning af ifrande för reformer. Om vi nemligen äfven skulle kunna förklara de ilskna attackerna i Den Konstitutionelle den ena gången-efter den andra emot Konung Oscar, såsom härledda ur ett begär att vinna uppmärksamhet i en förtviflad belägenhet, så måste det alltid blifva till en viss grad förvånande, att finna huru Minerva, som likväl utgifver sig för att vara Konungsk par preference, med god smak tiger vid allt sådant och i tysthet myser på munoas ere —