process, hvarmed Hr statsrådet Wzrn skulle vara
hotad i och för något förfarande såsom disponent
af Uddeholmsverken i Wermland, och beställ-
samheten tillade, att saken vore så betänklig,
att till och med Missgerningsbalken komme alt
åberopas. Nu finner man af de publicerade hand-
lingarna, att alltsammans reducerar sig till en
stämning till landshböfdinge-embetet af Carlstads
hamn- och kanalbolags direktion emot Uddeholms
bolag, utgående dels på klander deraf, att Udde-
holms bolag hade låtit ombygga sina båtar så
stora, att de ej kunde begagna farleden till Carlstads
nya hamnanläggning, utan fortfarande kommo att
gå till bolagets lastageplats, Skoghall, dels ock
På ansvarspåstående för det Uddeholms bolag, som
höll ett mudderverk i Clarelfven, hade olagligen
uppgrundat den del deraf, som går till nya ham-
nen, och kallas Sutiterselfven. Nu är att märka,
att fastän denna stämning är daterad i Juli 1844
(således för öfrigt efter den tid, då Hr Wern
hade lemnat Wermland och befann sig i Siock-
holm), samt blifvit kommunicerad i samma måi-
nad, så finnes endast stämningen tryckt, hvilken
visserligen är affattad i skarpa ordalag, men för-
klaringen deröfver synes icke, och likväl är det
ej sannolikt att denna uteblifvit. Förmodligen
har utgifvaren således sparat deona sednare till
nästa häfte, på det läsaren då må kunna fälla ett
opartiskt omdöme. I öfrigt har utgifvaren bifo-
gat åtskilliga kommentarier, hvilkas usus practi-
cus förnämligast skall vara att visa det olämpliga
deraf, att en person, som kan ega stora enskilda
intressen att handhafva, skall kunna sitta i Stats-
rådet. Följden af denna satsens antagande skulle
naturligtvis blifva, att ingen person med en större
egendom eller förmögenhet, såvida denna består
i annat än kontanta penningar, skulle kunna be-
kläda en rådgifvareplats.
Detta är likväl, oss veterligt, första gången man
hört yrkas något sådant, eller att icke en hög
embetsman tillika må kunna vara innehafvare af
fastigheter samt försälja produkterna af sin jord
eller bruksrörelse. Man har fastmera alitid an-
tagit, att en oberoende ställning, hvartill vanligen
anses böra någon förmögenhet, utgör ett lyck-
ligt item för dessa höga embetsmän, på det de
icke för blotta existensens skull må nödvändigt
behöfva bibehållas vid embetet, hurudana grund-
satserna och systemet i öfrigt må vara.
Sedan vi skrifvit ofvanstående, finna vi, att den
Konstitutionelle för i går afton äfven puffat af
alla krafter för den utkomna delen af portföl-
jen, och jemväl bemäktigat sig här ofvanrämnde
klagoskrift, samt gifvit detsamma titel af ett
dripslag för nya regimen., Tänk hvilket dråp
slag! Det är utan tvifvel naturligt nog, att en
skrift, uti hvilken å ena sidan talas öm nidings-
dåd samt missgerningsbalken citeras och å den
andra en ledamot af Statsrådet åberopas såsom
part, skall vara välkommen för dem som vilja kittla
nyfikenheten; men utom det, att mycken fråga kan
vara derom, buruvida icke hela saken är tillställd för
ätt chikanera, så finner en hvar ganska tydligt,
att en sak sådan som denna omöjligen låter be-
döma sig innan man hört båda parterna, och att
man derföre måste bafva helt andra syftemål än
blotta sanningens utletande, för att offentliggöra
endast den ena partens andragande, men icke ett
ord af den andres, oaktadt äfven det sednare re-
dan långt för detta måste finnas aw tillgå.
Lasaren funer avv vi bäroti alldeles icke tagit
i beräkning den grannlagerheten att, innan man
på sådant sätt beter sig, inhemta någon under-
rättelse huruvida den person, som man går att
nedsmutsa, är i sin närmaste omgifning och i den
provins, der han länge haft sitt hem och sin
verkningskrets, känd för en redlig man eller mot-
satsen; men vi skole framdeles söka att lemna en
utförlig resumå af hela det mål, som på sådant
sält torde vinna ett visst uppseende.
I alla händelser har mean vid detta tillfälle ett
nytt prof på den koalition, som äger rum emel-
lan de båda extremerna i politiken, eller rättare
på det förklädda och maskerade spel, som i Den
Konstitutionelle serskildt drifves under förevänd-
ning af ifrande för reformer.
Om vi nemligen äfven skulle kunna förklara
de ilskna attackerna i Den Konstitutionelle den
ena gången-efter den andra emot Konung Oscar,
såsom härledda ur ett begär att vinna uppmärksam-
het i en förtviflad belägenhet, så måste det alltid
blifva till en viss grad förvånande, att finna
huru Minerva, som likväl utgifver sig för att
vara Konungsk par preference, med god smak
tiger vid allt sådant och i tysthet myser på mun-
oas ere —