blott angå minnet och fantasien, utan äfven hjer-
tat och förnuftet, då folket med öppet vetande,
af kärlek och bjertats hängilfvenhet, på en gång
tillbeder Gud i Christo och Gud i naturen, det
är då ståndsförsoningen skall fira sin segerfest.
Och hvad vill man invända häremot? Lärdom
åt våra bönder! skall man utropa. Men en så-
dan tanka vore en förvillelse. Har icke religio-
nen också sin lärdom? Detta oaktadt har ingen
än satt i fråga, att våra bönder för sin salighet
skola studera kyrkofäderna och den högre theo-
logien. Man har lärda theologer, från hvilka fol-
kets kristliga undervisning är bestämd att i för-
sta hand utgå. Folkreligionen är blott en popu-
lär theologi. Nåväl hvad har man då att säga
deremot, att de lärda sända en populär natur-
kunskap ut bland folket? Här vi bo, på ett skär
i verldshafvet, äro i alla tider födda snillen, upp-
arbetade till en lärdomsgrad, som strålat öfver
verlden. Men det är underligt med dessa strå-
lar, de löpa fram i foderaler och upphemtas kast-
vis. Ibland de andra många stånden finnes äfven
det lärda icke mindre skarpt begränsadt än de
öfriga. Nu ändteligen tyckes tiden vara inne, att
desse öfverhopade lärdomsmassor måtte räcka till
åt alla, och att den andeligt fattige ej längre må
behöfva mätta sig af de smulor, som falla af
rika mannens bord. Allting i vår tid beherrskas
af modet. Måtte det snart äfven blifva ett mod
bland de lärde, att, jemte de högre studierna för
ämnenas egen skull, skänka åt arbetaren popu-
lära vägledningar i alla ämnen. Vore våra uni-
versiteter aldrig så litet frikostiga på dylika verk,
vore våra prester varmt nitiska att sprida dem
bland arbetaren, och dennes inre härigenom kom-
me att samtidigt lifvas af Christi lära och natu-
rens kännedom, snart skulle det hela få ett an-
nat utseende, arbetet hedras som sig bör och ett
allmänt menniskovärde göra sig gällande. Den
dag, då den svenske arbetaren samfällt dyrkar
Gud i Christo och Gud i naturen — ty detta är
den sanna upplysningen — då först är han full-
myndig, oberoende af dessa föreningar, hvad allt
de må heta, som nu för tiden, dertll drifne af
ett verkligt behof och ett ädelt nit, taga den an-
deligt fattige under armarne. Det blir då ej af
en påtvingad ed, en föresats, föreskrifven af det
hotande förderfvet; det blir af vetandets och öf-
vertygelsens kraft, det blir af religion och för-
nuft, som han flyr och föraktar förnedringen, det
blir då, som arbetets id skall bära halfva arbe-
tets tyngd, arbetet blir ett förädlande studium,
naturens krafter skola lyfta och villigt hjelpa till
att släpa på arbetets svåraste tyngder så, som
strömmen drar qvarnhjulet; nya utvägar skola
öppna sig och menskligheten skall få ett gladare
utseende. — Och under dylika omständigheter,
hvilken fattig herre skulle ej vara glad att blifva
en försörjd arbetare?
Måtte grefve Rudenschölds arbete spridas i
landet! — Hvilka motsägelser de deri framställ-
da förslag än kunna uppväcka och ådraga sig,
den deri inneboende grundtanken skall dock, rik
på välsignelse, icke förfela att göra sig verksam
och fruktbärande.