framgången hufvudsakligen berodde af potätern beskaffenhet, hvilka böra vara mycket hårda oc tunga, samt af det slags. rifmachin man använde för deras malning, hvilken, om den är god, gi ver en mycket större produkt. En sådan machi finnes äfven i naturlig storlek vid bemälte insti tut. Hr Schwartz upplyste derjemte, att en hufvudstaden vistande f. d. löjtnant i Preussis tjenst, Kiesling, emot ett ganska måttligt arfvod biträder med inrättandet af sirups-tillverkning sz potatis, samt att han deruti eger både skicklighe och erfarenhet. Hr majoren Gussander hade inlemnat en upp sats rörande hafresådd på plog, hvilket sånings sätt visat sig gifva en säker skörd. Rörand verkställigheten af vårsådden enligt denna meto :anföres, att man låter, sedan jorden. är lagon upptorkad, trampa till de fåror, som möjlige kunna stå ifrån hvarandra, derpå sår man oc sladdar ned plogkanterna öfver säden. Härvi anmärkte t. f. föredraganden för landtbruksafdel ningen, grefve Wirsen, att behofvet af plogtilltor nas tilltrampning antyder en illa verkställd höst plöjning, hvilken, om den blifvit väl utförd ocI således tilltorna kommit i deras rätta läge af 45 vinkel, vanligast visar ploglandet om våren me nära nog slät yta, hvarföre äfven, under sådan förhållande, sladden kan anses mindre fördelak tig, utan bör i stället företräde lemnas åt de all mänt brukliga harfvar med krökta jernpinnar hvilka harfvar fullkomligt nedmylla säden, utan att behöfva anlita plogkanterna för att täcka dem Instämmande för öfrigt med herr Gussander om fördelarna af att så hafran straxt jorden rede sig, medan kälen ännu är qvar, så att den uppstigande vårmusten får smälta den, anmärkte grefven, att denna metod och dess fördelar framför jordens fina sönderdelning före sådden, genom hvilket sednare brukningssätt den för vårsädens fortkomst så behöfliga must till stor del går förlorad, redan vore temligen allmänt bekant. Löjtnanten grefve Hampus Mörner hade till akademien förärat ett exemplar af ett utaf en baron Donn i Frankrike uppfunnet instrument, kalladt lectoscope, ämnadt att undersöka godheten af mjölk; och bestående af en liten kikare med tvenne glas, mellan hvilka mjölken inslås. Dennas styrka erfares genom att utdraga kikaren, ända till dess man icke mera kan se lågan af ett på 3 fots afstånd framför densamma ställdt ljus. En på kikarröret anbragt mikrometer-gradering angifver, huru tjockt mjölklagret dervid är, hvarefter man bedömer mjölkens styrka med tillbjelp af en, instrumentet åtföljande, tabell. Föredraganden i techniska afdelningen, herr Schwartz, afgaf häröfver ett utlåtande, hvarur följande meddelas: Bemälde instrument är af alldeles likartad beskaffenhet med en af optikern i Paris, ChevallZier, uppfunnen dekolorimeter, med hvilken man på samma sätt undersöker vätskors färg under dekolorering med kolstybbe, benkol eller andra medel, ehuru kikaren på Chevalliers instrument, som skall angifva vätskors färg, ifrån rent vatten till brun sirup, måste vara mycket längre. Mjölkens styrka utrönes således på Donnes instrument efter dess ogehomskinlighet. Men mjölkens ogenomskinlighet beror hufvudsakligen af myckenheten grädda som den innehåller. Instrumentet angifver således blott halten af grädda. Men mjölkens närande kraft ligger icke uti gräddan eller smöret, utan hufvudsakligen uti ostämnet, och myckenheten af detta är oberoende af gräddhalten. Ehuru det är af vigt för den som säljer skummad mjölk och grädda, eller som deraf företrädesvis bereder smör, att kunna bedöma mjölkens godhet i dessa afseenden, har likväl det ojemförligt större antalet mjölkkonsumenter ett helt annat intresse, nemligen mjölkens närande förmåga. Oaktadt denna hos mjölken i betydlig mån beror af beskaffenheten af de födoämnen, djuret erhållit, har likväl erfarenheten visat, att, likasom olika djurarter, äfven kor af serskilda racer gifva olika närande mjölk, på samma sätt som mer och mindre grädda. På dessa grunder ansåg herr S. ifrågavarande instrument icke såsom någon fullständig mjölkprofvare, utan blott såsom ett raffinement af den cylindriska gräddmätare vi förut ega, hvilken likväl, efter herr S. tanka, genom en större lätthet att handteras och såsom mindre kostbar är ändamåilsenligare, Boktryckaren i Upsala, Torsell, hade till akademien öfversändt första häftet af: Anvisning till Nödbröds-ämnen, hvilket arbete han författat med hufvudsakligt afseende på den missväxt, som detta och föregående år inträffat i Upsala län. Hr professor Wahlberg, till hvars utlåtande skriften blifvit öfverlemnad, meddelade härom, bland annat, följande: Närvarande häfte afhandlar användandet af lafvar till föda, och innehåller föreskrifter om lafvars insamling och beredning till menniskoföda, samt beskrifning på fyra arter äfvensom torkade exemplar af desamma, nemligen: Islands-, Ren-, Snöoch Asklafven. Redan från längre tid tillbaka hafva i flera inhemska skrifter lafvars användande till nödbrödsämne blifvit förordadt med anledning af de närande beståndsdelar, som i dem ingå; och ej blott i mera omfattande ekonomiska arbeten, utan äfven i serskilda allmännare spridda uppsatser, hafva föreskrifter om sättet för dessa växters begagnande tid efter