(Insändt.) TANKAR OM STÅNDSCIRKULATION AF TORSTEN RUDENSCHÖLD. (Slut fr. gårdagsbl.) Vi vilje försöka att uppdraga ett par ytterlig heter, för att få en bild af tjenarens öde. Ei ung, redbar, dugtig, from och ärlig arbetare sö ker sin lycka i hufvudstaden. Han har genom lupit åtskilliga tjenaregrader, och vi finne honon nu såsom excellensens, ministerns, grefvens tje nare. Han är kammartjenare, och till hvad hafv; de olika husbönderne, herrarne, gjort honom Han är fin, putsad, en misslyckad sprätt, lil apan eftergörande hvad husbonden gör före, ei löjlig karikatur på belefvenhet och verldsvana uppsträckt, orörlig, med blicken fästad på hus bonden, hvars vink är hans högsta lag, krypande mera lik ett dresseradt djur än en menniska, lat oduglig, insupande begäret att vara hvad har icke är, skapande sig på herremanår behof öf. verstigande hans tillgångar, belägrad af frestel. ser ..... Gerna medgifves, att undantig lyckligtvis finnes från detta fula exempel och att äf. ven bland detta slags menniskor aktningsvärds mönster af trohet och redbarhet kunna påträffas Frågan är blott: Hur ser klassen ut? Bondetjenaren framställer motsatsen häraf. I en viss trakt af Westergöthland åtnjuter en bondes piga, utom en ringa städselpenning, 8—9 rdr res om dret i lön. Derjemte får hon vanligen något skodon, litet ull till strumpor, några alnar ylleoch linneväf. Och för denna skett, hvad är hennes åliggande under 363 dagar? De årstider, då ingen ans) är för handen, får hon vanligen sofva från kl. 9 om afton till 4 om morgon. Hon spinner då tills dager, derefter jagas hon från ladugård till svinhus, till bränneri, till byk och tvätt och hundrade andra göromål. Dett: är den lyckligaste tiden. Men under anstiderne är hon fullkomligt att beklaga. T. ex. hon väckes kl. 2 om morgonen. I en rökig, af ett qväl