(Insändt.)
TANKAR OM STÅNDSCIRKULATION AF
TORSTEN RUDENSCHÖLD.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Vi vilje försöka att uppdraga ett par ytterlig
heter, för att få en bild af tjenarens öde. Ei
ung, redbar, dugtig, from och ärlig arbetare sö
ker sin lycka i hufvudstaden. Han har genom
lupit åtskilliga tjenaregrader, och vi finne honon
nu såsom excellensens, ministerns, grefvens tje
nare. Han är kammartjenare, och till hvad hafv;
de olika husbönderne, herrarne, gjort honom
Han är fin, putsad, en misslyckad sprätt, lil
apan eftergörande hvad husbonden gör före, ei
löjlig karikatur på belefvenhet och verldsvana
uppsträckt, orörlig, med blicken fästad på hus
bonden, hvars vink är hans högsta lag, krypande
mera lik ett dresseradt djur än en menniska, lat
oduglig, insupande begäret att vara hvad har
icke är, skapande sig på herremanår - behof öf.
verstigande hans tillgångar, belägrad af frestel.
ser ..... Gerna medgifves, att undantig lyck-
ligtvis finnes från detta fula exempel och att äf.
ven bland detta slags menniskor aktningsvärds
mönster af trohet och redbarhet kunna påträffas
Frågan är blott: Hur ser klassen ut?
Bondetjenaren framställer motsatsen häraf. I
en viss trakt af Westergöthland åtnjuter en bon-
des piga, utom en ringa städselpenning, 8—9 rdr
res om dret i lön. Derjemte får hon vanligen
något skodon, litet ull till strumpor, några alnar
ylle- och linneväf. Och för denna skett, hvad
är hennes åliggande under 363 dagar? De års-
tider, då ingen ans) är för handen, får hon van-
ligen sofva från kl. 9 om afton till 4 om mor-
gon. Hon spinner då tills dager, derefter jagas
hon från ladugård till svinhus, till bränneri, till
byk och tvätt och hundrade andra göromål. Dett:
är den lyckligaste tiden. Men under anstiderne
är hon fullkomligt att beklaga. T. ex. hon väc-
kes kl. 2 om morgonen. I en rökig, af ett qväl-