Lord Sidmouth, hvilken vid samfundets grund . Hläggning var Statssekreterare för Inrikes Äre: Tj derna, egnade åt den ädla damen sitt kraftfull: eI ste bistånd, och ibland hans efterträdare är d 1-1 i synnerhet Sir Robert Peel, som gjort allt hva telsom stått i hans makt, för att med råd och då hi befrämja hennes företag. Äfven af de flesta mec å lemmarne af den kungliga familjen blef Mrs Fr Di personligen känd, och fick beständigt glädja si nNlåt deras hägn, hvilket i England är så utomor Isdentligen vigtigt. Kort sagdt, alla de samhälls t-I kretsar, med hvilka hon, sökande eller spridand it hjelp, trädde i beröring, rönte omotståndligt de; Si segerrika makten af denna rent kristliga sjelfför NI sakelse, hvars hela ändamål tycktes vara uppfyl landet af budet om kärleken till nästany. Den anspråkslsa qväkerskans verksamhet in skränkte sig likväl icke inom gränserna af hen bines fädernesland. Hennes råd och uppmaninga lIför fängelseinvånarnes sedliga förbättring spridde tl hufvudsakligen. genom hennes egen vidsträckt brefvexling med föreståndarne för en mängd straff slanstalter i Frankrike, Holland, Danmark, Tysk elland, Förenta Nordamerikanska Staterna, oc! medförde öfverallt välsignelserika följder. I syn nerhet tillkommer henne den så verkssmma in jrättningen, att fångna qvinnor ställas under upp Isigt af personer bland sitt eget kön, och vän IJas, genom regelbundna besök af välsinnade frvar att erfara behaget af ett sedligt umgänge. Si I mycken vigt Mrs Fry vid alla sina råd lade på ordning, snyggbet och arbetsamhet, väntade hon Hlikväl alltid blott från religionens makt en verkIlig och grundlig förkofran. I Hennes verksamhet var högst mingsidig. MeIdan hon reorganiserade fängelser och besökte transportskeppen för deportationsfångar, uppträdde Ihon äfven som författarinna för sitt stora ändaImål I en enkel och klar afhandling framlade hon sin erfarenbet och sina grundsatser (bland annat ifrade hon på det varmaste mot dödsstrafIfen) och flera gånger offentliggjorde hon utförliga berättelser öfver de fängelser, hvilka hon under sina missionsresor hade besökt. Bland dessa reseberättelser utmärker sig ett år 1827 skrifvet bref, till dåvarande lordlöjtnanten af Irland, markis Wellesley, genom sina vältaliga och grundliga föreställningar i afseende på tillståndet inom denna olyckliga provins. När hon i Irland vandrade från fängelse till fängelse, från hospital till hospital, liknade hennes färd ett undergörande helgons: öfverallt följde i bennes spår skaror af lärgiriga menniskovänner, hvilka sedermera vidare fortsatt det af henne påbörjade förbättringsverket. Olik så många moderna filantroper, åsidosatte M:rs Fry icke den ärliga fattigdomens nöd, för brottslingens. Utan att låta förvilla sig genom krånglerier, ovänlighet, motarbetningar och otacksamhet, lyckades hon att i flera engelska hufvudorter bilda Distriktsföreningar, hvilkas ändamål blef att bispringa hjelpbehöfvande och sjuka; och utan att behöfva inom sig blygas öfver förbiseendet af den närbelägna nöden, under biståndet åt den i fjerran, kunde hon med lugnt samvete öfverlåta sig åt deltagandet för negeremancipationen, missionsanstalterna, hedningars omvändelse och bibelspridningen; hvilket hon derföre också med ifver gjorde. Att hon framförallt icke förglömde sitt fädernesland för aflägsna länder, ådagalägges, bland annat, tillräckligt derigenom, att det var hon som genomdref anläggandet af nyttiga. och lärorika bibliotbeker för kustbevakarne, på alla stationerna vid brittiska öarnas stränder. Sjelf sammanställde hon ett urval af bibelspråk, passande för årets olika dagar, hvilket spriddes i tusentals exemplar, och älven blifvit öfversatt på franska och tyska. På älla sina resor medförde hon ett förråd af biblar och andaktsböcker till utdelning, och exemplaren voro alltid så omsorgsfullt ordnade: bland hennes respackning, att hon när som helst kunde: åtkomma dem. I allmänhet utmärkte hon sig genom hvad man kalar ett praktiskt väsen, samt säkerhet och takt i . umgänget med menniskor; bon var klok, erfaren och försgtig i aff.rer, försummade aldrig nåsot för hennes syften lägligt tillfälle, men vänade ihärdigt och tåligt när hinder mötte dem. Jtan att någonsin vårdslösa sina husliga pligter, örde hon sig med den största punktlighet i sin ridtomfattande verkningskrets utom hus, oc — vad man sällan fioner hos fruntimmer — i !ennes offentliga verksamhet märktes aldrig nåoOnting oqvinnligt, något som. icke tycktes pasande för hennes kön. Tvärtom medförde hennes ärvaro i de talrikaste församlingar alltid det inytande, som är den intagande qvinnan eget. Under sednare åren af sin lefnad besökte hon, sin mans eller sinabröders sällskap; flera gåner Europasfasta land; det är bekant hvilka rångfaldiza och följdrika väckelser för humanitens befrämjande, som stodo i samband med gessa resor. Bland de talrika gästvänner, som on dervid förvärfvade, var äfven Konungen af reussen, hvilken vid sin sednaste resa till Lonon giorde ett återbesök i hennes hus, der han nn henne omgifven af barn och barnbarn (öfer trettio af hennes afkomlingar öfverlefva hen2). Kort före sitt frånfälle hade hon den glädn att från monarken emottaga ett hjertligt bref. id sina resor i Europa fick M:rs Fry flerfallga tillfällen att i kretsen al högtuppsatta och flytelserika personer äfven yttra sig med värma l h bestämdhet för religionsfriheten. Hon kände ; djupt bedröfvad öfver de trosförföljelser, som de sednare åren vanhedrat så väl störa köSR DE UR ä SEN oi ör