Lord Sidmouth, hvilken vid samfundets grund
. Hläggning var Statssekreterare för Inrikes Äre:
Tj derna, egnade åt den ädla damen sitt kraftfull:
e- I ste bistånd, och ibland hans efterträdare är d
1-1 i synnerhet Sir Robert Peel, som gjort allt hva
telsom stått i hans makt, för att med råd och då
hi befrämja hennes företag. Äfven af de flesta mec
å lemmarne af den kungliga familjen blef Mrs Fr
Di personligen känd, och fick beständigt glädja si
nNlåt deras hägn, hvilket i England är så utomor
Isdentligen vigtigt. Kort sagdt, alla de samhälls
t-I kretsar, med hvilka hon, sökande eller spridand
it hjelp, trädde i beröring, rönte omotståndligt de;
Si segerrika makten af denna rent kristliga sjelfför
NI sakelse, hvars hela ändamål tycktes vara uppfyl
landet af budet om kärleken till nästany.
Den anspråkslsa qväkerskans verksamhet in
skränkte sig likväl icke inom gränserna af hen
bines fädernesland. Hennes råd och uppmaninga
lIför fängelseinvånarnes sedliga förbättring spridde
tl hufvudsakligen. genom hennes egen vidsträckt
brefvexling med föreståndarne för en mängd straff
slanstalter i Frankrike, Holland, Danmark, Tysk
elland, Förenta Nordamerikanska Staterna, oc!
medförde öfverallt välsignelserika följder. I syn
nerhet tillkommer henne den så verkssmma in
jrättningen, att fångna qvinnor ställas under upp
Isigt af personer bland sitt eget kön, och vän
IJas, genom regelbundna besök af välsinnade frvar
att erfara behaget af ett sedligt umgänge. Si
I mycken vigt Mrs Fry vid alla sina råd lade på
ordning, snyggbet och arbetsamhet, väntade hon
Hlikväl alltid blott från religionens makt en verk-
Ilig och grundlig förkofran.
I Hennes verksamhet var högst mingsidig. Me-
Idan hon reorganiserade fängelser och besökte
transportskeppen för deportationsfångar, uppträdde
Ihon äfven som författarinna för sitt stora ända-
Imål I en enkel och klar afhandling framlade
hon sin erfarenbet och sina grundsatser (bland
annat ifrade hon på det varmaste mot dödsstraf-
Ifen) och flera gånger offentliggjorde hon utförliga
berättelser öfver de fängelser, hvilka hon under
sina missionsresor hade besökt. Bland dessa rese-
berättelser utmärker sig ett år 1827 skrifvet bref,
till dåvarande lordlöjtnanten af Irland, markis
Wellesley, genom sina vältaliga och grundliga före-
ställningar i afseende på tillståndet inom denna
olyckliga provins. När hon i Irland vandrade
från fängelse till fängelse, från hospital till hospi-
tal, liknade hennes färd ett undergörande helgons:
öfverallt följde i bennes spår skaror af lärgiriga
menniskovänner, hvilka sedermera vidare fortsatt
det af henne påbörjade förbättringsverket.
Olik så många moderna filantroper, åsidosatte
M:rs Fry icke den ärliga fattigdomens nöd, för
brottslingens. Utan att låta förvilla sig genom
krånglerier, ovänlighet, motarbetningar och otack-
samhet, lyckades hon att i flera engelska hufvud-
orter bilda Distriktsföreningar, hvilkas ändamål
blef att bispringa hjelpbehöfvande och sjuka; och
utan att behöfva inom sig blygas öfver förbiseen-
det af den närbelägna nöden, under biståndet åt
den i fjerran, kunde hon med lugnt samvete öf-
verlåta sig åt deltagandet för negeremancipatio-
nen, missionsanstalterna, hedningars omvändelse
och bibelspridningen; hvilket hon derföre också
med ifver gjorde. Att hon framförallt icke för-
glömde sitt fädernesland för aflägsna länder, åda-
galägges, bland annat, tillräckligt derigenom, att
det var hon som genomdref anläggandet af nyt-
tiga. och lärorika bibliotbeker för kustbevakarne,
på alla stationerna vid brittiska öarnas stränder.
Sjelf sammanställde hon ett urval af bibelspråk,
passande för årets olika dagar, hvilket spriddes
i tusentals exemplar, och älven blifvit öfversatt
på franska och tyska. På älla sina resor med-
förde hon ett förråd af biblar och andaktsböcker
till utdelning, och exemplaren voro alltid så om-
sorgsfullt ordnade: bland hennes respackning, att
hon när som helst kunde: åtkomma dem. I all-
mänhet utmärkte hon sig genom hvad man kal-
ar ett praktiskt väsen, samt säkerhet och takt i
. umgänget med menniskor; bon var klok, erfa-
ren och försgtig i aff.rer, försummade aldrig nå-
sot för hennes syften lägligt tillfälle, men vän-
ade ihärdigt och tåligt när hinder mötte dem.
Jtan att någonsin vårdslösa sina husliga pligter,
örde hon sig med den största punktlighet i sin
ridtomfattande verkningskrets utom hus, oc —
vad man sällan fioner hos fruntimmer — i
!ennes offentliga verksamhet märktes aldrig nå-
oOnting oqvinnligt, något som. icke tycktes pas-
ande för hennes kön. Tvärtom medförde hennes
ärvaro i de talrikaste församlingar alltid det in-
ytande, som är den intagande qvinnan eget.
Under sednare åren af sin lefnad besökte hon,
sin mans eller sina- bröders sällskap; flera gån-
er Europas- fasta land; det är bekant hvilka
rångfaldiza och följdrika väckelser för humani-
tens befrämjande, som stodo i samband med
gessa resor. Bland de talrika gästvänner, som
on dervid förvärfvade, var äfven Konungen af
reussen, hvilken vid sin sednaste resa till Lon-
on giorde ett återbesök i hennes hus, der han
nn henne omgifven af barn och barnbarn (öf-
er trettio af hennes afkomlingar öfverlefva hen-
2). Kort före sitt frånfälle hade hon den gläd-
n att från monarken emottaga ett hjertligt bref.
id sina resor i Europa fick M:rs Fry flerfall-
ga tillfällen att i kretsen al högtuppsatta och
flytelserika personer äfven yttra sig med värma l
h bestämdhet för religionsfriheten. Hon kände
; djupt bedröfvad öfver de trosförföljelser, som
de sednare åren vanhedrat så väl störa kö-
SR DE UR ä SEN oi ör -