ELISABETH FRY. .
Denna i förra månaden aflidna qväkarefru
bekant i nästan hela den civiliserade verlden, :
nom sina bemödanden att trösta och hjelpa ni
lidande, i synnerhet olyckliga fångar; hon besöl
i denna menniskovänliga mission flera länder c
äfven Sverige. Hennes nit och framgång har
sitt sätt bragt den så ofta missbrukade och
oftare hånade titeln af filantrop åter till ära; h
var den uppoffrande välgörarinnan för tusent
eländiga, hvilka, utstötta ur sambället likt pe
smittade, tycktes vara öfverlåtna utan hopp
förderf till kropp och själ. Bland samhäller
högre och lägre klasser lefver ännu mingen, sc
haft tillfälle att göra personlig bekantskap m
denna menniskokärlekens hjeltinna, och derigenc
blifva öfvertygad om den egna tjusningsmakt, so
låg i hennes vältaliga ord och hela hennes väse
och. som förmådde utöfva ett för den ytlige hb
traktaren oförklarligt välde äfven öfver de me
förhärdade sinnen.
Eliszebeth Fry var dotter af en rik qväka
John Gourney till Eartham Hall, och den tred
systern ibland tio syskon. Hon föddes 4779, j
familjesätet, i grannskapet af Norwich, och up
fostrades der jemte sina syskon. Man berätta
att hon redan som barn röjde det deltagande f
andra, hvilket sedan beredde henne en så vi
sträckt och ärofull verkningskrets. Såsom ful
vuxen flicka stiftade bon på fid-rnegodset
skola för ortens fattiga barn, och blef dess trägr
vårdarinna i flera år, oaktadt sin ungdom. Me
fastän hon med allvar egnade sig åt detta oc
andra välgörande bestyr, var hon likväl ingentir
mindre än hvad man vanligen föreställer sig o1
en ung qväkerska. Munter och 1-fnadsglad ti
lynnet, af naturen utrustad med yttre behag oc
dotter af en rik, men med all sin fromhet ick
fördomsfull far, rörde bon sig gerna och ledigt
verldens kretsar, och sågs med nöje af alla der
som helst uppfattade lifvet ifrån dess rosenfärgad
sida, och hvilka hos den glada blomstrand
flickan, med det intagande sättet att vara oc
den klangfulla rösten, företrädesvis sökte en an
genäm deltagarinna i sällskapslifvet. Det va
först efter en häftig sjukdom, och bekantskapei
med en amerikansk qväkare, William, Savery
som hennes lynne tog den öfvervägande religiös
rigtning, hvilken efteråt gaf hennes verksamhe
sin egendomliga pregel, och hvarförutan denn:
verksamhet sannolikt icke skulle blifvit så frukt
bar, som den blef. Efter denna sinnesförändrins
var det äfven, som hon antog den enkla drägt
hvilken är Vännernas samfund egen; hon ble
nu i si!t yttre, som i sitt språk, helt och hålle
qväkerska. Dock var hon långtifrån att, med
den fariseiska inbilskhet, som så ofta utmärker
de sig så kallande helige, vända ryg en åt den
syndiga verlden; tvärtom: just nu kastade hon
sig ofta midt i den rysligaste och ofta syndfullaste
hvirfvel af denna verld, och det i London. Hon
bade år 4800 blifvit gift med qväkaren Jose!
Fry, som var bosatt i Englands hufvudstad och
hemförde henne i sitt der belägna vackra hus.
Här blef hon lika högaktod genom sina busliga
dygder, som i ,Vännernas församlingssal genom
sin osminkade fromhet och sin hänförande väl-
talighet; ty Mrs Fry begagnade ofta den förmåns-
rätt, som är qvinnan tillerkänd i qväkarförsam-
lingen: att predika, när anden kallar,. Men be-
haget af en lugn, beqväm och sorgfri lefnad, kom
henne ej att nu, mer än förut, åsidosätta de nöd-
lidande och hjelplösa, hvarpå likväl den ofantliga
verldshandelsstaden hade ett öfverflöd, vida utom
gränsen för hennes förmåga att trösta och hjelpa.
Hon gjorde dock hvad hon kunde, och hennes
förmåga var stor; hon försakade alla de nöjen
och njutningar, som af den yppiga hufvudstaden
bjödos i bländande öfvermått åt en så ung, skön
och rik dam, och egnade hvar timma, som hen-
nes husliga pligter lemnade henne öfrig, åt besök
i sjukhus, dårhus och fängelser; och här utöfvade
hon hos de; otycklige den underbara öfvermakt,
som snart skulle väcka hennes samtids förvåning.
Vid början af sitt vistande i London erfor hon
först i hvilket förskräckligt och tröstlöst tillstånd
de qvinliga fångarne i Newgate då befunno sig.
Den del af detta fängelse, som var bestämd åt
lem, visade ett oafbrutet skådespel af den vil-
laste tygellöshet. Spel, fylleri, svordomar, skälls-
ord och slagsmål utgjorde invånarinnornas enda
ysselsättaing; smuts och elände rådde öfverallt.
Denna förkastelsens pöl tvekade den unga, fina
run ej att nalkas; hon ville försöka om ej nå
son kunde räddas derur. Alldeles ensam; utan
kydd, och i trots af fångvaktarnes enträgna var-
vingar, ej mindre i afseende på hennes lif än
ieanes penningpung, lät hon tillbomma fängelse-
lörrarne bakom sig, och trädde in ibland af-
kummet af den råaste pöbel, som finns i verl-
jen. Med lugn mötte hon dess vilda utbrott af).
ån och raseri, vann genom ett vänligt, men!
ärdigt tilltal uppmärksamhet, gjorde urierna för- l
lag till en bättre anordning af deras samman-
efnad; och, under de bjerthgaste tacksägelser afl(
ingarne, lemnade hon Newgate som en skåde-
lats för lugn och ordning. De, som först skil-
rade denza förvandling, liknade Newgate vid
en besatte i Genezareth, ur hvilken en legion
forundsandar blefvo utdrifna. Mrs Fry förnyade
bo ök, efteråt biträdd af ett fruntimmers-
umfuhd, som hon lyckades stifta för ändamålet ;
ch innan kort voro de olyckliga och tygeilösa
ngarne snyggt klädda, nyttigt sysselsatta, och
TinNnanda af nit för Gin: mmm RAI — — Dee Förs
— AA ÅÄÖ mA ls