: 9 i hörnet af Horns- och Repslagaregatorne å Söder; i
Jtdelning kl. 6 eftermiddagen.
k
gen deraf, som gör en sådan gränsgång möjlig.
Theorierne, som icke äro annat än utredandet af
skaparens eget sätt att fullborda sina höga ska-
pelse- och underhållsplaner i andans och mate-
riens verid; vetenskaperne, som äro thbeoriernes
ordnande; hvad man kallar bildning, som är va-
nan att i sitt väsende uttrycka aktning för sig
sjelf och andra, förenad med en högre eller ligre
förståndsodling; verldsvana, som är förmågan att
lämpa sina passioner och sitt handlingssätt efter
sin omgifnings andeliga ståndpunkt; praltisk för-
måga, som är möjligheten att ordna och utreda
det yttre lifvets förnödenheter; med ett ord, full-
komlig öfverlägsenhet: — allt ligger i herreståndets
händer. Det är herrestindet, dit den enfaldige
arbetaren måste taga sin tillflykt, taga till lärare,
lagfaren, rådgifvare, mäklare i alla lifvets högre
och mest tryckande behof. Han bar intet af
sig sjelf. Eller hvad har arbetaren att sätt: här-
emot? Intet, alls intet, om icke en sedan år-
hundraden mer och mer till lexa och vidskepelse
sig närmande religion, der Christi anda mer och
mer håller på att slockna och utdö. Han står
der naken och värnlös, utsträckande sina händer
efter all slags hjelp, hemrallen under alla vådor,
och biott Gud, den kärleksrike, den i skogen och
salongen, i ränksmidarens och den bönfallandes,
i det menlösa barnets och den förnedrade brotts-
lingens lifsluft allestädes närvarande förbarmaren,
hålter sin hand värnande öfver den värnlöse ar-
betaren. Men detta tysta underverk, dagligen
förnyadt, är dock icke mäktigt att allestädes rycka
honom utur förnedringen; hur skulle då de torra,
kalla lexorne, det nästan allmänt slocknande pre-
sterliga nitet förmå a!t göra det? Och det är
denna andeliga fattigdom, det är denna nakenhet,
denna råa okunnighet, uttalad i grofva seder, in-
skränkthet i omdöme, djuriskhet i utsväfningar,
0.8. v., som har skurit den tvära gränsen mellan
herreman och arbe:are, och derför skäms den
förre att förvexlas med den sednare; derför finner
herremannen sitt andeliga behof otillfredsställdt i
arbetarens omgänge, det är ett ail:för olika spel
af seder, böjelser och tankegång, och sålänge är
ingen ståndscirkulation möjlig.
Det är således upplysning som felas arbetaren.
Detia är omsagdt tusen gånger och det är orub-
beligen sannt. Och likväl, om man framkastar
den frågan: de upplyste stånden, som ryckt till
sig alla verldens företräden, rikedomarne och oför-
nöjsamheten, äreställena och passionerna, kropps-
arbetsfriheten och kroppssjukdomarna, vällefnadsen
och bjertats tomhet, lyxen och de eviga bekymren,
njutningarna och själsuttömningen — äro desse
upplyste stånd verkeligen lyckligare än den fat-
tige arbetaren med sina försakelser och sin sin-
nesfrid, sin råket och sin medvetslöshet om godt
och ondt, sitt trälande och sin friska kropp? —
så kunna vi bestämdt svara nej! Det är sålunda
brist på upplysning, som gör arbetarens olycka, och
det är tillgång på uppysning, som gör herreståndets
olycka. Denna motsägelse är endast s enbar. Ty
det är den upplysning, som endast går köttes och
materiens ärender, det är det vett, som endast for-
skar efter rikedomen och beqvämligheten, det är
denna upplysningens felaktiga rigtning, som är
herreståndets olycka, och hvilken det är en väl
gerning alt icke ega. Sålänge allmänna upplys-
ningen ej värderar intelligensen i och för sig
sjelf, och den af intelligensen härflytande föräd-
lingen ej kan göra sig gällande, så linge upplys-
ningen blott är en alkemi, som kokar efter guld,
så länge må dan skörda på det fält, der den nu
dvåljes.
Man skall kanske säga: denna anklagelse träf-
far icke våra vetenskapsmänm; men de träffas af
en annan lika svår som denna. Hvad hafva de
gjort för den allmänna upplysningen? De hopa
massor af kunskaper och erfarenheter skråmessigt
sinsemellan och njuta ezennyttigt af deras frukter,
men hvad utritta de för att göra intelligensens
frukter tillgängliga för massorna? Utgå årligen
från våra universiteter i populära arbeten strålar
al ljus till allmogen och arbetaren? Sådant är
åtminstone icke ins. bekant. Hvad har folket af
våra lärda i Stockholm och landsorterna? En
enda liten tidskrift synes 4 gånger om året, be-
räknad för folkets upplysning, utgifven, utan att
folket knappt eger kännedom om dess tillvaro.
Ty gå in i bondstugorna och leta rätt på denna
tidskrift, den som kan. Man har gjort något för
förträffligheten af detta arbetes innehåll och syfte,
och intet för dess spridande. Dessutom ega vi
några strödda monografier och öfversättningar. Se
der allt! Så ensidig är upplysningens rigtning i
våra dagar, så ojemn dess fördelning.
Men, kraftiga röster hafva redan låtit höra sig.
Från folket hafva desse röster u!gått, och jag hop-
pas det, arbetaren skall hämna sig, det blir en
gång från arbetaren som den upplyste skall lära
sig hvad upplysning är, ty sådan är arbetets na-
tur; vetenskapernas filosofi, theoriernes moral, ut-
svettad under arbetet ur tingen, försmådd af da-
gens upplyste, skall uppfattas af arbetaren; pre-
sten och herremannen, som hvarken kunnat eller
velat reformera arbetaren, skola en dag af arbe-
taren reformeras. Och när en sann intelligens,
en moralisk bildning bunnit sprida sig till arbe-
taren, då blir det ej skam att tillhöra dess leder,
blott falskeligen har det hittills så varit; det är
Ve amn 8 TT AF PF OF oo ooo F RH IT Pr
——— ! — RA — LL — — RAR Mm LVU Mn mm mV UM —— MMMM VV ÖV Är I MI I MU MM UU MM OO — —— —-LL mim me——— Ö.Ö.—-—— ————————————————————— — O— -Zr—-—Å!rr——-—Å—nioe—s————
RRRRRNRSRRRRSRRNRSNRR RR ERRTRRRTRRRNRRRSRRR RR RR RRRRR RN RTR SR AR RNRRRRRRRR RR RR OTRS RNR Ant ss sn R RR